”Lyckade bostadsexempel visar vägen”

Dagligen hör och läser vi om behovet av en bostadsmarknad som är tillgänglig för alla, oavsett ekonomisk och social status. En del innovativa idéer diskuteras och några få prövas men inga stora förändringar sker.

Utomlands har man kommit längre, bland annat på det bostadskooperativa området. Frågan är om Sverige är redo att i grunden ompröva nuvarande bostadspolitik, bostadsfinansiering och regler för tilldelning av mark och fördelning av bostäder? Dagens aktörer måste i så fall vara villiga att ta på sig nya roller och släppa in även andra aktörer, som de boende, i planeringen av nya områden.

Under förra året besökte vi med hjälp av ett stipendium från Riksbyggen drygt en handfull kooperativa bostadsprojekt i Tyskland och Schweiz, från Hamburg i norr till Zürich i söder.

De projekt vi besökt har flera gemensamma nämnare. Det finns en uttalad strävan efter ekologisk och social hållbarhet, vilket bland annat visar sig i kraven på byggnadsmaterial och tekniska lösningar, ambitionen att reducera bilinnehav genom satsningar på alternativ mobilitet samt uppnå integration genom att medvetet blanda olika hushållstyper och åldrar. Förutom bostäder omfattar bostadskvarteren även lokaler för ideella och kommersiella verksamheter, och ibland även för kommunal service.

I Wagnisart i München har de boende ett internt kommunikationsstråk genom de broar som förbinder husen på fjärde våningsplanet.

Experimentella boendeformer utvecklas och utvärderas. Bostadsytan är mindre än standard, men i gengäld får hushållen tillgång till verkstäder, ateljéer, gästrum och andra lokaler. I några av exemplen har gästrum för besökande släktningar och vänner utvidgats till att även bli extern hotellverksamhet med en reception som fyller en viktig servicefunktion för de boende.

Gestaltningen av områdena har hög kvalitet, vilket åstadkommits antingen genom att projekteringen har föregåtts av arkitekttävlingar eller att arkitekter med höga ambitioner varit starkt drivande under hela tillblivelseprocessen. Några av dessa ambitioner och lösningar kan kännas igen från arbetet med hållbara städer i Sverige men det finns en del grundläggande skillnader:

• Initiativet till projekten kommer från kooperativa organisationer, medborgare och arkitekter, det vill säga inte primärt från fastighetsbolag eller myndigheter.
• Kommunerna har hjälpt till med att finna byggbar mark, och har ofta erbjudit tomter till ett lägre pris i exempelvis industriområden som är under omvandling till blandad stad.
• Det finns inga vinstintressen. I Schweiz regleras priset vid försäljningen av lägenheterna i förhållande till produktionskostnaden, och någon marknadsmässig vinst kan inte tas ut.
• I Tyskland förekommer vissa riktade subventioner – fördelaktiga lån, lån utan säkerhet i egna tillgångar eller till särskilt låga räntor. Det förekommer även riktade bostadsstöd.
• De framtida boende deltar under hela planeringsprocessen och är en stark och viktig drivkraft för projektens tillkomst och utvecklingen av en gemensam vision för ett hållbart boende.

Flera av projekten har nyligen färdigställts och det är för tidigt att uttala sig om hur väl man lyckats förverkliga visionerna, speciellt när det gäller de sociala ambitionerna. Men vi blev överlag imponerade av de idéer och annorlunda lösningar vi mötte, som den starka satsningen på integration av olika grupper och nya modeller för att kombinera bostäder med andra verksamheter. Våra studiebesök visar också att kooperationen är en viktig aktör och att det är möjligt att genom nya finansierings-, planerings- och förvaltningsformer skapa väsentligt billigare bostäder.