”Dags att blicka mot landsbygderna!”
Arkitekter bör engagera sig mer i utvecklingen utanför tätorterna, skriver studenten Stina Johansson.
”Arkitekter kan hjälpas åt att göra landsbygderna mer attraktiva att leva i, och öppna ögonen hos andra än bara sommargäster”, skriver Stina Johansson.
Debatten om bostadsbrist, förtätning och medborgardialog har inte undgått någon. Det är på många sätt fantastiskt att arkitektkåren lyft blicken från ritbordet och börjat interagera med de som faktiskt ska bo i husen och staden. Ett demokratiskt kliv i rätt riktning som ger oss bättre och mer gynnsamma städer.
Vi talar om landsbygden, i singular. Som om det handlar om en by, med ett sorts landskap.
Men det är just det. Staden. Idag bor de allra flesta svenskar i städer, vilket ansetts vara en nödvändighet för att kunna göra karriär i bostad och arbete. Behöver det vara så? Finns möjligheter och utvecklingsanda på andra ställen än i staden? Inte minst under studietiden märks det att landsbygden åsidosätts. Hur vi uttrycker oss i landsbygdsdebatten skvallrar om detta. Vi talar om landsbygden, i singular. Som om det handlar om en by, med ett sorts landskap. Vi har tusentals landsbygder som alla vill utvecklas. Fantastisk natur som vi kan ta del av på fler sätt än genom vandringsleder.
Arkitekter har makt att styra utvecklingen åt ett annat håll och kan hjälpas åt att göra landsbygderna mer attraktiva att leva i, och öppna ögonen hos andra än bara sommargäster och turister. Idag skapas arkitektritade byggnader och landskap på landsbygderna främst i syftet turistmål. Det är ett fantastiskt bra sätt att öppna för ytterligare utveckling – det gäller bara att vi vågar och vill tänka vidare! Vi kan ge landsbygderna en annan karaktär än röda stugor, herrgårdar eller varuhuslådor på åkrar, våga visa upp arkitektur även här.
Naturligtvis ska vi vara varsamma med den miljö vi lever i och behöver. Jordbruk och annan ekonomisk mark måste få ta sin plats, men vi kan bidra till att ge den ett arkitektoniskt sammanhang som lyfter det vackra som redan finns även här.
Trots att det för det mesta är i städerna som jobb och bostäder idag finns börjar allt fler människor se sig om efter något mindre tätbefolkat. Enligt SCB har befolkningen på landsbygderna ökat i 152 kommuner sedan 2010. Landsbygderna är fulla av möjligheter och det känns inte hållbart att bara tänka på staden som den levande delen av landet.
