“Dags för arkitektur med relevans“
Genom att bidra till en meningsfull nutida arkitektur kan vi återskapa en förståelse för klimatet och dess betydelse, skriver arkitekten Petter Brunskog.
Klimatförändringen kommer. Orsakad av oss. Vi känner alla till det. Vi vet var det leder.
När man sitter på kontoret och producerar kan man undra vad jag som arkitekt personligen gör för att stävja utvecklingen. Arkitekter bränner ju kol så det står härliga till vad vi än ritar. Byggbranschen försöker ge sken av att mycket har hänt och att vi är på väg mot hållbara produkter, men samtidigt krävs det inte mycket för att inse att den evinnerliga betongen nog inte är så bra. Har man varit med ett tag vet man att det är samma material som används i dag som i går men nu med lugnande byggvarudeklarationer.
Jag ser konferensrummet på kontoret framför mig: flera grader för kallt, gipsväggar och glas, en grå textilmatta. Vi är långt från myllan
Men hur skulle en meningsfull nutida arkitektur som bidrar till vår värld te sig? Vissa hävdar att ett grundproblem i vår världsåskådning är att vi ser på naturen som en resurs eller produkt. En resurs för människan att använda i vårt civilisationsprojekt. Vi har präglats så av detta synsätt att vi förlorat ett empatiskt förhållningssätt till djur och natur.
Alieneringen förstärks av den maskin att bo i som en snubbe i vår bransch frammanade. En byggnad i dag projekteras för att se likadan ut genom åren, hålla samma temperatur oavsett väderväxlingar och stänga ute olägenheter i form av ljud och ljus. Jag ser konferensrummet på kontoret framför mig: flera grader för kallt, gipsväggar och glas, en grå textilmatta. Vi är långt från myllan.
Tänk om vi skulle försöka ändra på detta och försöka få byggnaderna att fungera som en länk mellan människa och klimat? Att medvetet försöka bibringa en starkare koppling mellan besökaren och naturen. Arkitekturens roll i klimatomställningen skulle vara att försöka läka det brustna bandet, återskapa en förståelse för hur det där ute faktiskt påverkar våra livsbetingelser.
Jag tänker ett kontor som är lite kallare den morgon då det är kallt ute. Med en kamin som måste tändas för att nå trivseltemperaturen. Eller räcker det med en varm tröja i väntan på att alla datorer värmer igång?
Jag tänker byggnader med fönster som kan öppnas för ökad ventilation och oprocessad luft.
Jag tänker solavskärmningar vi tvingas veva ut när solen ligger på.
Jag tänker fasader som förändras i takt med att de åldras.
Industrier med fönster som gör att förändringar i tid och årstid kan ses och kännas.
Kallare kåkar molniga och blåsiga dagar.