“Byggnader med bristande utemiljö borde inte kunna få pris”
Det är fel att prisa ett projekt där omsorgen om brukaren brister, anser Ann-Sofi Högborg och Maria Kylin från Akademin för landskapsarkitektur.
Råå förskolas gård är en allt för torftig miljö, menar skribenterna.
Utemiljön i ett projekt har en bärande funktion. Den behöver självklart formas med samma kunskap och ambition som byggnaden för att projektet ska fullföljas och uppnå sin potential. Det går inte att skilja ut byggnaden från övriga delar som har avgörande betydelse för dess användbarhet och syfte. Frågan är generell men särskilt viktig när det gäller miljöer för barn, förskolor och skolor, platser där barnen tillbringar sin mesta tid, det vill säga sin uppväxt, platserna som formar landets nästa generation.
Vi utgår ifrån att alla vet att lek är barns lärande för livet. Hur utemiljön ser ut och vad den innehåller, är helt och hållet styrande för om och hur barnen leker där.
Gården saknar en grön vildare del.
All aktuell forskning kring villkor för barns lek resulterar sammantaget i den otvetydiga slutsatsen att barn mår, fungerar och utvecklas påtagligt bättre när de dagligen vistas utomhus i variationsrika miljöer, där inslaget av grönska är avgörande. De får högre koncentrationsförmåga, blir betydligt smidigare, starkare, får bättre balans, leker mer, leker fler och mer utvecklade lekar, får ett mer dynamiskt socialt samspel, lägre halt av stresshormon, färre konflikter, färre sjukdagar och bättre sömn jämfört med barn vars förskolegårdar saknar grönska och variation. På de sistnämnda ökar dessutom risken för benskörhet, hjärt- och kärlsjukdomar, fetma, infektioner, psykisk ohälsa och diabetes.
Det är tunga fakta, fakta som påverkar varje individs uppväxtvillkor och förutsättningar senare i livet. En väl utformad och stimulerande utemiljö för barn är en folkhälsofråga, det gynnar social hållbarhet och rimligt jämlika villkor. Det är därmed också en samhällsekonomisk fråga.
Vi ser en byggnad utformad med stor inlevelse, intuition och ambition, som absolut och i högsta grad är värd sitt pris. Men vad hände med helheten?
Barnets rörelsefrihet har minskat drastiskt de senaste decennierna, förskole- och skolgårdarna har blivit särskilt viktiga platser. Att beröva barnen en god utemiljö är okunnigt. Särskilt missgynnas de redan utsatta barnen.
Region Skånes Arkitekturpris tilldelades år 2014 Råå förskola. I år är Råå förskola nominerad till Kasper Salin-priset. Vi ser en byggnad utformad med stor inlevelse, intuition och ambition, som absolut och i högsta grad är värd sitt pris. Men vad hände med helheten?
Oavsett hur väl utformad och hopkommen (eller gestaltad?) en byggnad än är, så är den byggda miljön för de barn och vuxna som vistas där dagligen inte bra om inte också utemiljön för dem är formad med hög kunskap och ambition. I en förskola är de inre och yttre miljöerna är helt oupplösliga.
Råå förskola. Fasad mot gångväg.
Råås förskola har en påtagligt påver utemiljö. Den så avgörande gröna vildare delen, det vill säga förutsättningar för en bra och utvecklande utomhuslek, saknas. Det drabbar barnen och det drabbar personalen. Det riskerar också att få långtgående konsekvenser.
Det är ett privilegium att vara delaktiga i att forma vår framtida livsmiljö. Vi har därmed också ett ansvar för att utforma den fullvärdig, hälsosam och hållbar.
Arkitekturpriser är ett sätt att peka på kvalitet. De blir därmed styrande för kårens utveckling framåt.
Arkitektur består alltid av byggnad och plats, har alltid gjort, vi vill se den uttrycka stolthet, ansvar, omsorg, omtanke och respekt. Vi menar att byggd miljö som inte tillgodoser brukarens behov av goda och danade upplevelser inte bör premieras utan reflektion.
