”Brist på vattenkontakt hämmar ny stadsdel i Frihamnen”

Frihamnen kommer att bli Göteborgs stora utbyggnadsområde under den närmaste tioårsperioden. Det handlar om 10 000 bostäder och 15 000 arbetsplatser, det vill säga storleken av en mindre svensk stad. Förutsättningarna är de allra bästa. I Frihamnen kombineras läge och stadsbyggnadshistoria på ett sätt som få städer kan matcha.

Nu är en första etapp planerad och den omfattar den mellersta av pirarna och österut området fram till Hjalmar Brantingsgatan. 3 750 bostäder och 2 500 arbetsplatser. Även en del av en kommande stadspark ingår. Det är en tät kvartersstad med hög exploatering. Många av husen kommer vara 12–16 våningar höga.

Tyvärr övertygar inte stadsplanen. Mest iögonfallande är att närheten till hamnen och vattnet inte utnyttjas bättre. Många av kvarteren i Frihamnen ligger inklämda utan någon visuell kontakt med vattnet.

Älven, havet och hamnen var förutsättningen för Göteborgs grundande på 1600-talet. I Frihamnen finns ett gyllene tillfälle att låta vattnet återigen spela huvudrollen. En idémässig koppling mellan Frihamnen och Stora Hamnkanalen och de forna kanalerna i Östra och Västra Hamngatorna, hade varit en spännande historisk referens och förebild.

Ett fint exempel på den typen av hamnförnyelse är Sluseholmen i Köpenhamn där vatten i form av nygrävda kanaler ger en ny stadsdel en unik kvalitet. I Sluseholmen motionssimmar invånarna runt det egna kvarteret. Det finns båt- och badmöjlighet direkt från den egna bostaden, mitt inne i Köpenhamn. Det är enastående kvaliteter. Ett liknande kanalsystem i Frihamnen skulle ge alla lägenheter och verksamheter utsikt och vattenkontakt, mot en hamnbassäng eller ut mot en kanal.

I området Sluseholmen i Köpenhamn har de boende närkontakt med vattnet.

För höga hus, trångt mellan husen och en rörig struktur av kvarter och platser är ett annat problem i stadsplanen för nya Frihamnen. När ett nytt sjukhus planeras vet man att mängden solljus in i ett vårdrum främjar patienternas tillfrisknande. Den typen av kunskap måste finnas med även i stadsplaneringen. Mörka kvarter med för lite solljus duger inte om Frihamnen ska vara hållbart och framåtblickande.

Kungsladugård, med stadsplan av Lilienberg, är en bra referens och historisk förebild. Bostäder och verksamheter blandas. Det finns en tydlig struktur med gator av olika typer och en lika tydlig idé om hur gatorna förbinder stora och små platser. Husen är låga vilket ger ljusa och solbelysta gårdar. Det är stadsbyggnadskonst. I planen för nya Frihamnen saknas allt det där.

Etapp 1 i Frihamnen kommer utgöra en isolerad ö av bebyggelse omgiven av gammal infrastruktur med järnvägar och trafikleder. Först en bit in på 2020-talet när nya Hisingsbron står klar kan det förändras. Det hade självfallet varit bättre att som etapp 1 först bygga länken, stråket, mellan Backaplan eller Kvillestan och gamla Göteborg innanför vallgraven. Ett stråk i form av en attraktiv boulevardlik gata, på ömse sidor av en kanal. Det hade blivit en tydlig ryggrad i nya Frihamnen. I väntan på nya bron kunde färjor knyta samman stråket till Göteborgssidan.

Ibland är det enkelt att vara arkitekt. Man ser något bra och kopierar det. I Göteborg finns kanalerna och kajerna, boulevarderna, vackra gårdar och mycket mer. Historiska referenser från stadens historia, som rätt tolkade och använda kunde varit förebilder för nya fantastiska stadsmiljöer i Frihamnen.

Att stå på Kämpebron i Göteborgs allra äldsta delar och blicka ut över Hamnkanalen är stort. Det spelar mindre roll med lite vind och regn, husen, kajerna, broarna, gatorna frambringar känslan ”jag älskar Göteborg” alla dagar i veckan. I stadsplanen för Frihamnen saknas sådana platser eller gator. Det är helt enkelt för lite Göteborg.