“Bättre badrum för äldre kan spara miljarder”

Ett badrum som är stort till ytan är inte självklart en säker miljö för den som är gammal. Det är viktigt att äldres badrum funktionsanpassas, skriver Lisa Daram, Kai-Rune Klubben och Barbro Westerholm.

Debatt

Lisa Daram, Kai-Rune Klubben & Barbro Westerholm

Alltför stora badrum utan möjlighet för den boende att stödja sig på egen hand är direkt farliga, menar skribenterna.

Antalet äldre i Sverige ökar kraftigt. Vårdplatserna i särskilda boenden räcker inte till, och när allt fler gamla bor kvar i sin bostad livet ut ställs större krav på badrummens utformning. Om inte badrummet är funktionsanpassat blir det omöjligt för den boende att leva ett värdigt liv och för personalen att ha en rimlig arbetsmiljö.

I rapporten Badrumssyndromet från 2014, som stiftelsen Arkus genomförde på bland annat dåvarande Hjälpmedelsinstitutets uppdrag, medverkade bland annat Arbetsmiljöverket, Boverket, Socialstyrelsen, branschorganisationer, byggherrar, projektörer samt tillgänglighetskonsulter. Syftet med rapporten var bland annat att visa på de hinder som uppstår när lagrum krockar i samband med byggande, när ”stuprör” finns både inom det allmänna och det privata och när effektiva modeller för utveckling av fysiska miljöer saknas.

Än finns inga nya riktlinjer där fokus läggs på mindre badrum med maximal funktionalitet.

I rapporten framgår att de nya rönen kring design, ergonomi för äldre och personal och inte minst nya tekniska lösningar nu behöver tillämpas i praktiken. Alltför stora badrum utan möjlighet för den boende att stödja sig på egen hand är till exempel direkt farliga. Mindre och mer funktionella badrum skulle reducera antalet fallolyckor och förhindra onödigt lidande och efterföljande vårdkostnader.

Att bygga till ytan mindre badrum och samtidigt använda nya lösningar innebär dessutom stora besparingar – lågt räknat 50 000 kronor per badrum – för kommunerna men även för skattebetalarna.

Rapporten Badrumssyndromet fick stor uppmärksamhet när den kom, men än finns inga nya riktlinjer där fokus läggs på mindre badrum med maximal funktionalitet. Varför utreds inte frågan ytterligare, och varför ändras inte reglerna? Det verkar tyvärr som om ingen av de deltagande myndigheterna i rapporten valt att dra någon som helst lärdom av resultaten.

Den av regeringen tillsatta kommittén med uppgift att se över aktuella byggregler har inte i sitt primära uppdrag att undersöka badrummens utformning och otydliga byggregler. Kommittén har alltså inte fått i uppdrag att inkludera badrum som ett utvalt område – trots de felaktiga riktlinjerna som lämnar utrymme för orimligt olika tolkningar runt om i landets kommuner. Det har lett till flertalet juridiska processer med diametralt olika utfall och vitesförelägganden i bland annat Norrtälje och Nyköping, vilket skapar stora orättvisor mellan kommunerna.

I Norge krävde Helsedirektoratet efter liknande händelser att den norska motsvarigheten till vår SIS-standard skulle revideras avseende badrummens mått, och en ny standard arbetades fram. Vi anser att det behövs en översyn även inom ramen för de svenska byggreglerna.

Kommentarer

9 Feb 2018 av Åke Brisvall SAR/MSA

Javisst! Äntligen någon som tänker. När jag renoverade mitt badrum i mitt hus från 20-talet, kunde jag inte öka ytan. Det är ganska "trångt" men det finns gott om greppunkter. Kanske något förvånande har det visat sig att det absolut bästa och säkraste handtaget för att sätt sig på och resa sig från toalettstolen är ett tvättställ placerat precis framför toastolen. Avståndet vägg / vägg är 170 cm! En låg vägg bredvid toastolen för att ta tag i används inte! Hygienrum med "normmått" kan var direkt farliga!

10 Feb 2018 av Sylvia Sundberg

Badrum görs för flera funktionshinder. En manuell rullstol ska kunna framföras i bostaden liksom en rollator enligt regelverket. Det utesluter alla som som behöver "normal" elektrisk rullstol och därmed besökare med sådan. Man ska kunna bli åtminstone tillfälligt funktionshindrad på ett begränsat sätt i sin bostad, något som regelverket bygger på. Man behöver plats på båda sidor av toalettstolen för att kunna sätta sig på toalettstolen (olika behov i armarna) men det bryr man sig inte om i regelverket gällande just bostäder. Många rörliga med manuell rullstol uppskattar nära avstånd mellan toalettstol och handfat, det blir enklare med handtvätt och stomipåsebyte och därför rekommenderar jag den gamla toaletten för rörelsehindrade (1,7 x 1,7) som en EXTRA toalett utöver handikapptoaletten när ytor finns och när handikapptoalett krävs (2,2 x 2,2), sånt händer. Att gamla små hygienrum är bra för en del är absolut rätt, det är gammal kunskap, medan det för andra är en katastrof. Det är ju bara i några få större ombyggnadsfall som det är möjligt att göra badrum större, så gamla bostäder utgör inget större problem i sammanhanget. Nybyggda lägenheters hygienrum är inte stora ur ett funktionshinderperspektiv, snarare tvärtom eftersom de utesluter personer. Andra länder som t.ex. Norge har krav på en vändyta som är för elektrisk rullstol. Å andra sidan gäller inte de kraven allmänt för alla bostäder. De som inte behöver delar av ytorna brukar möblera med skåp och diverse annat. För dem som behöver hjälp att hålla balansen kan man sätta upp balansstöd kring toalettstol, väggar mm. Det är kompromissen. Barbro Westerlund vill kanske att vi alltid ska sätta upp armstöd i nybyggnation vid toaletter för att få större säkerhet för besökare eller om användaren inte kunnat/hunnit att uttrycka sitt behov av sådana. Varför inte? (Numera sätter en del byggare inte in ens stöd i duschen/badet - ett krav i regelverket, inte ens för äldreboende). För nybyggnation kan man ev. jobba byggnadstekniskt med att underlätta anpassningar med flyttning av inredning och ihophörande avloppsplaceringar. Jag vet inte om det ger någon ytminskning av hygienrummet men kan underlätta anpassningar. Väggarna har redan förstärkts (uppskattas av de flesta överallt i bostaden) och ettgreppskranar har vi alla.

10 Feb 2018 av Karin Stenholm

Hur stort är ett stort respektive litet badrum? Det här är en intressant debatt, men det skulle bli lättare att hänga med om den kompletterades med lite måttskisser som visar vad som är för stort respektive förlitet i olika sammanhang.

12 Feb 2018 av Jan Paulsson

Detta är ett angeläget problemområde i det svenska bostadsbyggandet. Väl fungerande och trivsamma badrum för äldre – och alla andra – är inte bara ekonomiskt nödvändiga. De är grundläggande för ett självständigt liv med personlig hygien och integritet och därmed för ett långsiktigt hållbart bostadsbyggande. Men det är ett komplext problemområde. I äldre bostadshus är badrummen små. De kan sällan göras större vid en renovering. Människor kan stödja sig på inredningen; tvättställ och stödhandtag. Men det kan vara svårt att komma in med rollator eller gångstöd, oftast omöjligt med rullstol och mycket trångt för personlig assistent; anhörig eller hemtjänstpersonal. Vid nybyggnad görs badrummen större; rollator och gångstöd kan följa med in. Nybyggda badrum kan anpassas för personlig assistans och rullstolsanvändning, vilket förr eller senare kommer att bli aktuellt i de flesta bostäder när husen används i 20 ... 50 ... 100 år. Men det görs inte alltid på ett genomtänkt sätt; kunskaper, inlevelse och vilja saknas. I särskilda boendeformer för äldre är de flesta hyresgästerna beroende av personlig assistans i badrummet. Utrymmet måste vara ergonomiskt genomtänkt så att personalen kan bistå med det som behövs utan att slita ut sig. Vårdtagarna måste kunna duscha, vilket ofta görs bäst i liggande ställning. Plats för duschbrits/-vagn och personalens medverkan är nödvändig. Ibland ordnas trivsamma SPA-rum med generöst utrymme och olika bastu-, dusch- och badmöjligheter. Men alla kan/vill inte tillgodogöra sig SPA-bekvämligheterna, så kraven på hygienutrymmet i den egna lägenheten måste alltid vara desamma. Det finns gedigen forskning om olycksfall i hemmiljö inklusive ”haverier” i badrum. Det finns FoU-arbete om utformningen av badrum; t.ex. ’Gôrbra för äldre’-projektet i Göteborg, som utvecklade badrum vid renovering av hus från 1950-talet och analyserade ekonomiska konsekvenser av olika åtgärder för att främja kvarboende i ordinära bostäder. Men – precis som Daram, Klubben & Westerholm framhåller i debattartikeln – behövs mycket mer; produktutveckling, FoU med experimentbyggande, utvärdering och konsekvensanalyser. Hygienrummen är kärnan i våra bostäder och borde vara högt prioriterat i den pågående översynen av de svenska byggreglerna. Den personliga hygienen berör oss boende, anhöriga, assistenter och hemtjänstpersonal in på bara huden.