”Arkitektprovet behöver göras om”

I år gjorde jag arkitektprovet för andra gången. För att göra en lång historia kort var jag tvungen att söka in till arkitektutbildningen en andra gång för att kunna byta från en skola till en annan och därefter tillgodoräkna mina poäng värda fyra års heltidsstudier. Det faktum att rörligheten mellan arkitektskolorna för en student är begränsad på det viset är värt en egen diskussion, men i den här texten vill jag rikta min kritik mot arkitektprovet.

Det som jag mest förvånas över är hur omfattande arkitektprovet är. Deltagare förväntas göra en hemuppgift och sedan närvara vid två provdagar. Hemuppgiften är inget du trollar fram på en eftermiddag; det är oftast modellbyggen som kräver mycket tid, material och verktyg. I år lade jag ner minst en arbetsvecka på uppgiften och inköp av material blev dyrt. De flesta vill nog hellre lägga lite för mycket tid och pengar än för lite, för resultatet avgör om du får gå vidare till provdagarna. Dessa två dagar innebar för mig som heltidsarbetande (praktik) två dagar semester.

Frågan är hur rättvist det är att förvänta sig att sökande ska lägga ner dessa resurser på ett prov? Det är långt ifrån säkert att alla som vill göra provet har möjligheten att närvara två dagar och lägga ner ordentligt med tid på sin hemuppgift.

För vad är det egentligen arkitektprovet prövar som kräver detta omfattande prov? Det som arkitektprovet säger sig pröva, är enligt min mening långt ifrån de färdigheter som en arkitekt bör besitta. Exempelvis bestod provuppgifterna huvudsakligen av skissuppgifter, men få handlade om att förmedla rumsliga uttryck. Istället handlade provet om att skissa djur, göra collage av silkespapper och designa affischer. Var det intagningsprovet till Konstfack jag hade hamnat på?

Att provet främst testar talangen med pennan är värt att ifrågasätta då arbetssättet både i utbildningen och yrket idag huvudsakligen är digital. Risken är att de som inte besitter en stor fallenhet för teckning förses med ett stort handikapp. Att bygga modell är dock ett universellt uttryckssätt som används både inom utbildningen i Sverige, utomlands och ofta inom branschen, och kräver inga särskilda förkunskaper.

Det är inget obekant fenomen att det akademiska arbetssättet dåligt representerar det inom branschen. Det är en åsikt jag vet flera av mina klasskamrater på CTH delar med mig. Ibland undrar jag om jag inte fått lika många högskolepoäng för att koka lakan med gurkmeja och rostiga spikar (en kurs i organisk tygfärgning) som att faktiskt lära mig hur bäst värmeisolera en vägg. Jag väntar fortfarande på att min chef ska fråga hur vi bäst levererar ett purpurfärgat tygprov skapat på organisk väg till en kund.