”Inför ett pris för stadsbyggnadskonst”
Vi behöver ett pris som bedömer och belönar planeringsarkitekturen, skriver Björn Ekelund.
Team Älvstranden utveckling med Göteborgs stad vann Planpriset 2016.
Under Arkitekturgalan 2016 illustrerade moderatorn Jenny Strömstedt på ett föredömligt sätt vikten av att kommunicera kunskap med sin fråga: ”Om inredningsarkitekterna inte visar vad de gör och kan, blir de då reducerade till kuddpuffare?” Den frågeställningen är lika intressant om den formuleras för arkitekter som jobbar med planering och stadsbyggnad. Om de inte visar vad de gör och kan, blir de då reducerade till planadministratörer?
Nu kan en tycka att det är upp till dem som jobbar med planering att bevisa, visa och hävda sin profession och kompetens, men jag menar att de då också måste prisas av branschen för det arbetet. I den bemärkelsen gör ett pris skillnad – vilket leder oss in på Planpriset, kronjuvelen för de som arbetar med stadsbyggnad, ett pris som idag är begränsat. För närvarande delas Planpriset endast ut till kommuner vilket gör att en stor del av kåren exkluderas.
Med det sagt är det inte något fel på Planpriset, det är utmärkt för att lyfta kommunernas superviktiga roll som möjliggörare (och ibland också som arkitektkontor), men det är inte tillräckligt för att prisa och erkänna en hel profession av planeringsarkitekter och andra som jobbar explicit med stadsbyggnad. Det kan jämföras med om övriga arkitekturpriser tilldelades offentliga beställare, med valfri möjlighet att nämna arkitekterna bakom projektet. Naturligtvis otänkbart på en arkitekturgala.
För närvarande delas Planpriset endast ut till kommuner vilket gör att en stor del av kåren exkluderas.
En ytterligare priskategori bör därför införas, som bedömer en skala, skede, form och kunskap som ofta är planeringsarkitektens. Som prisar planeringsarkitektur och vågar bedöma stadsbyggnadskonst. Oavsett om det ritats i privat eller offentlig regi, av landskapsarkitekter eller planeringsarkitekter, med stor eller liten budget, för bostäder eller andra funktioner, med många eller få parter, byggt eller ej.
Såklart ska inte ett pris övervärderas, men för att bidra till ny kunskap, integritet och erkännande, som gör att planering och stadsbyggnad utvecklas på ett likvärdigt sätt som andra arkitekturfält, så kan ett pris alldeles säkert vara till hjälp.
Och när jag ändå är i farten med att luckra upp gränserna mellan olika expertkompetenser: Varför inte fundera på hela den aningens generiska kategorisering av arkitektur som präglar prisutdelningen? På en gala där vi hela tiden talar om att komma undan stuprörstänkandet känns det lite märkligt att priskategorierna snarare förstärker dem.
Är det inte tid för ett småprojektspris och ett lågbudgetpris, eller kanske ett pris för bästa projekt, där avtrycken från samtliga arkitekturkompetenser vägs samman? Jag lämnar frågan i luften, men när en stilla förhoppning om en prisutdelning 2017 som återspeglar den breda kompetens som är, och bör vara, Arkitektursverige idag.
