Här är skolan som ritades för rörelse

För att vara lunchrast för ett hundratal elever är det överraskande stilla. Lågmälda samtal, försiktigt slammer. Men efter tjugo minuter bryts den tysta koncentrationen. Då är klockslaget passerat för att få resa sig från bordet. Elever kommer springande, de klättrar eller hoppar över möbler, ålar under eller genom dem. Alla går barfota.

Att barnen ska tillåtas springa i korridorerna var ett motto redan i tävlingsprogrammet för Frederiksbjerg skola i Århus, liksom att arkitekturen skulle uppmuntra eleverna att röra sig mer under skoldagen. Mitt i processen, 2013, drevs också en ny skolreform igenom med en läroplan som innebär mer idrott och rörelse under skoldagen.

– Det var ett väldigt genomtänkt och ambitiöst program med tydligt fokus på att få eleverna till att röra sig mer. Därför är det viktigt med en medveten arkitektur som uppmuntrar till rörelse, säger Margrete Grøn som har varit designansvarig arkitekt för projektet hos Henning Larsen.

Dynamiken har ritats in redan i skolans fasad, en skog av pelare i två våningar och en oregelbunden fönstersättning i den levande tegelytan. Anslaget följs upp genast innanför portarna, en klättervägg har fått ersätta den traditionella huvudtrappan. Den vägen tar de flesta elever medan föräldrar och lärare ofta väljer sidotrapporna.

– De små barnen är aldrig något problem, de rör sig ju hela tiden. Där är problemet snarare det motsatta. Men det är en utmaning att få eleverna i högre klasser att röra sig tillräckligt. Därför har vi ritat en logistik som innebär att både elever och lärare ska ta ”närmaste omväg”, man ska alltid behöva gå lite längre än raka vägen till ett nytt rum.

I det stora atriet ovanför klättertrappan hänger en röd och en orange box, två av tre rörelsesalar i skolan. Genom stora glasytor i väggarna syns alltid vad som händer därinne och rörelsen aktiverar hela atriet. Just nu är två fotbollsmål uppställda i danssalen, men musiken är på och barnen tar några stillsamma danssteg mellan skotten och dribblingarna.

Från trapphallen fördelar sig alla eleverna ut till olika avdelningar på tre våningsplan. De yngsta har egna hemvister, så kallade klungor, för alla ämnen där de stannar hela dagen, medan de äldre eleverna från årskurs tre rör sig mellan olika ämnesklungor. Skolan är byggd efter en pedagogisk princip som kallas RULL, (Rum för lek och lärande) framtagen för Århus kommun, som går ut på att det traditionella klassrummet delas upp i mindre rum för förmedling av kunskap, projektytor och fördjupningsytor.

– Det här är den första skola i Norden som har RULL inbyggt i arkitekturen och det fanns som krav redan i tävlingsprogrammet, säger Margrete Grøn.

Varje klunga i Frederiksbjerg skola består alltså av tre delar: en lärotrappa för genomgång, avskilda fördjupningsplatser för individuellt koncentrerat arbete och projektytor med olika typer av möbler för att sitta tillsammans och arbeta. Bakgrunden är kunskap om barns olika behov av arbetsplatser, vissa vill sitta i stolar, andra föredrar fönsterkarmar eller golvet. Skolan tar också emot elever med särskilda koncentrationsproblem och de många små rummen och möblerna ger bra möjligheter till att anpassa undervisningen och ge avskildhet.

– Det här är demokratiska rum utan hierarkier – läraren står inte högst upp på trappan. Det är en utmaning för lärarna att gå runt och hjälpa alla elever på olika platser, men de uppskattar också att de sen kan samla alla elever i trappan där de sitter tätt och koncentrerade, säger Margrete Grøn.

I en av klungorna är det gulmålat som kodning och en skylt berättar att ”Här bor de farliga björnarna”. På lärotrappan hålls nu undervisning i nordiska språk för elever i årskurs 0–2 och denna dag är det svenska på schemat. Efter tio minuters genomgång, då en pojke uppvuxen i Sverige får säga några meningar och läraren förklarar uppgiften, skingras eleverna ut till olika arbetsplatser. Det är en lugn stämning trots många barn i rörelse. Några kryper upp i de djupa fönsternischerna för att läsa själva, andra sätter sig tillsammans vid större bord i projektytorna, i grupprummen eller ute på terrasserna.

– Genomgången i trappan ska vara kort, 10–15 minuter, bara så lång att eleverna kan hålla sig fokuserade och närvarande, sen behöver de komma upp och röra sig för att inte bli rastlösa, börja tugga på pennor eller störa, säger Margrete Grøn.

På översta våningen sitter de äldre eleverna i soffor eller vid små bord, pratar eller är försjunkna i skärmar. Några spelar basket ute på terrassen, andra kastar en tennisboll mot en vägg. Ett par elever säger att de gärna hade velat ha riktiga stolar att sitta på i stället för pallar under lektionerna, och de vill ha färre regler. Men Margrete Grøn förklarar att stolarna utan rygg är ett medvetet val; det får dem att röra sig mer.

– I skolan ska de inte sitta i soffor. De ska upp och röra på sig, även om det kanske inte är vad de helst vill.

Från terrasserna vid varje klunga går det att ta sig via trappor ner till gården och många rör sig den här vägen i stället för i den inre trappan.

– Tomten är inte så stor så vi behövde vara kreativa. En stor del av skolgården ligger därför i terrasserna.

I programmet stod att byggnaden skulle förhålla sig till närområdet på Ingerslevs boulevard, en aktiv stadsdel med många bostadshus från förra århundrandet i rött tegel. Också den gamla skolan var klädd med denna tegelsort. När den revs plockades teglet ner för att användas i den nya skolans fasad.

Det ger ett varmt och lite skevt intryck, som att se en gammal vän. Att se något man känner igen skapar trygghet och det är bra när man bygger skola, säger Margrete Grøn.

När Henning Larsen vann tävlingen tillsammans med det lokala kontoret GPP började en ny fas i arbetet och Margrete Grøn blev ansvarig arkitekt i projektet.

– Under tävlingen var vi arkitekter som i en såpbubbla. Det var först när vi vunnit som vi kunde inleda dialoger med brukarna.

Hon arrangerade workshops med lärare för alla ämnen: mat, kreativ verkstad, idrott, musik, språk och förskolan.

– Där fick jag veta allt! Jag hade stora papper med mig och vi skissade tillsammans direkt på planerna. Vi fick ta del av deras drömmar och deras kunskap. Trapporna för genomgång kom till efter en stark önskan i en workshop. Jag fick rita om alla planer för att få in trapporna och nu är de en succé.

Nu är det eftermiddag en dag i maj 2017 och föräldrar till de yngre barnen kommer för att hämta sina barn. Marianne Gaarsted har två barn i skolan. Ett av dem har flyttat upp till årskurs 3 och tillhör då en så kallad vandringsklass som går mellan olika ämnesklungor.

– Jag tycker det är lite oroligt att de inte har egna klassrum, det är inte så bra för oroliga elever som behöver trygghet. Det är ett stort ansvar för barnen att ta sig runt mellan olika rum för varje ämne.

Många lärare är nöjda med den nya skolan, men det är inte helt enkelt att kontrollera närvaro och att få alla elever att komma i tid till lektionerna. Några tycker att de glasade väggarna med insyn i alla rum kan vara störande.

Denna dag har Margrete Grøn möte med skolans ledning för att gå igenom ändringar och kompletteringar i skolan. Hon har fått utökat uppdrag att komplettera inredningen med bland annat nya möbler och armaturer.

– De har varit kloka på skolan och inte köpt alla möbler på en gång. I stället har de väntat och provat sig fram.

Hon ska också ta fram grafik och tapeter som ska bidra till klungornas identitet. En bild av en hällristning för ämnet kultur, en vagn med olika mätinstrument för matematik. Hon visar de möbelskisser hon redan har gjort: bord formade som väderkvarnar, mjuka möbler, bås för individuell fördjupning och hyllor. När skolan börjar i augusti ska en del av dem vara på plats.

I danska offentliga projekt är en budget på 2 procent avsatt för konst och här finns 16 fasta konstverk integrerade i byggnaden, en del inmurade i väggarna. Med en liten knapptryckning lyses små miniatyrlandskap och –rum upp i väggen. Det är några av de många saker som arkitekten Margrete Grøn blir lycklig av att se när hon kommer tillbaka till skolan.

– Jag älskar dem. Och jag älskar teglet, de stora fönsterna med nischer att sitta i, trapporna. Alla små mellanrum att sitta i.