”Vi måste prata om land och stad”

Efter senaste valet kom obalansen mellan stad och land upp till ytan.

– Det växande stödet för Sverigedemokraterna ledde till en diskussion om att staden och landsbygden inte förstår varandra. Det blev plötsligt en stor samhällsfråga, säger Julia Fredriksson.

Sedan hakade medierna på, bland annat SVT med dokumentärserien Resten av Sverige där Po Tidholm reser runt i den svenska glesbygden.

Allt oftare uppmärksammas också att det finns en norm kopplad till plats.

– Det urbana står för framgång och framtid. Den här föreställningen tar sig uttryck i hur olika platser värderas i planeringen och vilka prioriteringar som görs, säger Julia Fredriksson.

Ett tungt argument för att satsa på kärnan är tillväxt. Storstäderna som regionala tillväxtmotorer ses som en etablerad sanning. Så inarbetad att den nästan inte går att ifrågasätta, menar Julia Fredriksson.

– Det finns en idé om att alla vinner på en stark kärna – en slags rumslig trickle down-effekt*. Samtidigt visar forskningen att de regionala skillnaderna ökar. Så man undrar om det verkligen fungerar, säger Julia Fredriksson.

Hon tror att medvetenheten om hur den urbana idéproduktionen påverkar regionala frågor måste öka. Men det krävs också förändringar inom planeringspraktiken.

– I mitt forskningsprojekt samarbetar jag med Västra Götalandsregionen som vill jobba med frågorna på nya sätt.
I Skaraborg har kommunerna satsat på samarbete i regional skala i form av en gemensam strukturbild.

Fotnot. Trickle down-effekten, den så kallade nedsippringsteorin, är ett antagande om att ekonomiska fördelar för höginkomsttagare indirekt förbättrar förhållandena för befolkningen som helhet.