Gå till innehållet

Tafflig montering av åter­­brukade handtag väcker reaktioner

Fullt synliga skruvar i de symboltunga handtagen in till det nya stadshuset i Kiruna har väckt reaktioner bland arkitekter.
– Vad som skaver är att det inte blir ett riktigt hänsynstagande i minnet av den gamla staden, säger forskaren Nils Björling.

”Kanske en liten sak för många, men jag kan inte komma runt att handtagen från det gamla stadshuset i Kiruna är fastskruvade med sneda synliga skruvar i dörrarna på det nya stadshuset.”

Det skriver Nils Björling på Linkedin, i ett inlägg som väckt många reaktioner bland arkitekter.

I Kiruna pågår flytt av stora delar av stan, eftersom gruvbrytningen i fjället Kiirunavaara skapar deformationer av marken där den tidigare låg. Eftersom det är LKAB som genomför gruvbrytningen är det de som betalar för flytten. Hela projektet kommer att ta ytterligare över tio år i anspråk, men redan 2018 togs det nya stadshuset i bruk.

Det hade föregåtts av en process med en arkitekttävling som utlystes 2012, och som den danska arkitektbyrån Henning Larsen arkitekter så småningom vann, med förslaget Kristallen.

Nils Björling är universitetslektor i stadsbyggnad, på institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik på Chalmers i Göteborg, och har varit en del i Kiruna på senare år för att forska om återindustrialiseringen i norra Sverige.

– Senast jag var uppe så tänkte jag att jag måste ta en bild på handtagen så jag kan visa dem jag berättat om skruvarna för.

Handtagen har tagits från det gamla rivna stadshuset, och fästs på det nya.

– Det är en fin gest att de har flyttat handtagen. Att de tar med det gamla Kiruna in i det nya. Det är en fin symbolisk handling, säger Nils Björling.

Svartvitt porträtt av en man med rufsigt hår och glasögon, klädd i en mörk skjorta, sittande mot en läderbakgrund.

Gesten blir ytlig, om den inte är genomförd på en hög professionell nivå. Vad som skaver i det är att det inte blir ett riktigt hänsynstagande i minnet av den gamla staden.

Nils Björling.

– Men det gör att det taffliga sättet att fästa dem också blir en symbolisk handling. Ett hafsverk som visar att man inte har förstått vad symbolen innebär. Gesten blir ytlig, om den inte är genomförd på en hög professionell nivå. Vad som skaver i det är att det inte blir ett riktigt hänsynstagande i minnet av den gamla staden.

Nils Björling menar att man kan se det som något av en bild för stadsomflyttningen i Kiruna i stort.

– Bland det som byggts i nya Kiruna finns det tyvärr flera exempel på en arkitektonisk nivå som inte håller måttet. Projekteringen och genomförandet lider av brister i kvalitet och det motsvarar inte den nivå som projektet kommunicerat att man skulle vilja uppnå.

När Arkitekten ber att få prata med Henning Larsen arkitekter, säger de att de inte har några kommentarer kring hur det blev som det blev med skruvarna, eftersom de inte var inblandade i den processen. Men de berättar också att handtagen var tänkta att fästas utan synliga fästen och rekommenderar att vi kollar med Peab, som var byggentreprenör. 

Vi kollar med Peab, vars presskontakt skriver att: ”De befintliga handtagen från gamla Stadshuset monterades 2018 på det sätt som gick att utföra. Vår beställare hade en anlitad arkitekt med under hela resan och är nöjd med resultatet.”

Beställaren var vid den tidpunkten enligt Peab LKAB, som sedan överlämnade huset till Kiruna kommun.

Från LKAB får vi en delvis annan bild. De säger att det var kommunen själva som var ansvariga för att montera ned handtagen från det gamla stadshuset och sätta upp dem på det nya. De säger också att: ”Från vår sida har vi ingen åsikt kring hur de har monterats”.

Mer att läsa