UMA-studenter driver arkitektkooperativ med landsbygdfokus

Hösten 2015 träffades Linnea Korpi, Anita Ekman och Rebecca Lindkvist på UMA:s konstnärliga campus invid Ume älv. De hade just börjat på arkitektlinjen och fann varandra under de många gemensamma studietimmarna i studion. Nästa år tar de sina master i arkitektur, men de är inte längre bara studenter. Arbetslivet har redan satt fart. Förra våren startade de arkitektkooperativet Studio Fårm och sedan dess har de haft flera uppdrag, bland annat för Sollefteå kommun. 

Studio Fårm bygger på ett gemensamt intresse av arkitektur kopplat till natur och landsbygd.  Linnea Korpi har alltid velat arbeta med arkitektur riktad mot ekosystemtjänster och landsbygd, Anita Ekman är också naturinriktad och tycker om det småskaliga medan Rebecca Lindkvist har jobbat med odlingsprojekt och trädgårdar.

– De här områdena går ju hand i hand och vi insåg att vi kan lära av och bolla med varandra. Sen har vi byggt vidare på det, säger Linnea Korpi. 

Trots en dyster utveckling för många landsbygdskommuner med avfolkning, brist på resurser och låg servicenivå så ser de tre studenterna en potential och nya möjligheter för det rurala Sverige.

– I landsbygderna finns ytor för att skapa en hållbar och självförsörjande livsstil som har blivit alltmer aktuell. Låga prisnivåer gör att man kan ha råd med att investera i långsiktiga lösningar. Dessutom öppnar digitaliseringen för möjligheten att själv välja var du vill bo, säger Rebecca Lindkvist. 

Studio Fårms största uppdrag hittills ingick i Drivkraft Sollefteå, ett projekt som syftar till att stärka företagsklimatet i kommunen. Kooperativet valde ut tre tomter för att visa upp en möjlig livsstil som ska locka människor att flytta till Sollefteå. De ritade tre hus för tomterna som ska illustrera livsstilen ”Naturälskande lagomjobbare” – människor som prioriterar närheten till naturen och sina fritidsintressen framför närheten till arbetet. Linnea och Rebecca arbetade med projektet från maj till augusti och resultatet ska användas i kommunens marknadsföring. 

Ett annat jobb gör kooperativet åt ett byalag i Sollefteå kommun. De har skapat en vandringsled och ska framöver bygga bland annat vindskydd längs med leden. 

– Det har varit väldigt roligt att arbeta med byaföreningen, att sitta ner och prata med dem som berörs. Vad de ser för kvaliteter att värna, och få deras synpunkter på hur arkitekturen kan byggas upp, säger Rebecca Lindkvist.  

Två grundstenar som Studio Fårm bygger sin verksamhet på är samarbete och kreativ öppenhet. Det blev tidigt uppenbart att kooperativ var den rätta företagsformen för dem. 

– Vi ville ha en horisontell struktur, samarbeta och fatta beslut genom att diskutera fram saker. Vi vill inte att någon ska bestämma över oss andra. Det ska också vara enkelt och roligt att ta in andra i verksamheten, utan att behöva anställa, säger Rebecca Lindkvist. 

Den kreativa öppenheten handlar om att medlemmarna i föreningen har ett intresse av form och skapande av olika slag:

– Det passade oss bra på det sättet att starta eget. Alla tre är allmänt kreativa och på det här sättet kan man göra allt möjligt, arkitektur eller keramik eller vad man vill jobba med i stunden. Vi vill hålla det ganska öppet för oss själva, säger Rebecca Lindkvist. 

StudioFårm står för ny design till denna fjällstuga i Risbäck, Dorotea kommun.

De tre studenterna upplevde redan i början av sin utbildning att den hade ett utpräglat urbant fokus. De har saknat kurser med landsbygden i centrum och tycker att det inte alls läggs samma vikt vid arkitektur i landsbygder som i den urbana miljön. Även om vissa projekt har varit förlagda utanför stadsgränsen har mycket saknats. 

– Vi har saknat möjligheten att välja renodlade kurser och höra föreläsningar inom ämnet, både teoretiska och praktiska. Inför vår master blev vi som mest besvikna, att det inte var möjligt att välja en studio som fokuserade utanför staden. Den master som erbjöds är Master i arkitektur och stadsbyggnad, säger Rebecca Lindkvist.

Björn Hellström är arkitekturprofessor på KTH och leder det Vinnovafinansierade forskningsprojektet Duvedmodellen, med fokus på hållbar landsbygds- och samhällsbyggnadsstyrning. Han håller med om att arkitektvärlden är präglad av en urban norm. Det finns få arkitektkontor på landsbygden och han menar att utgångspunkten ofta är centralisering. Han vill dock inte se det som en dikotomi, att man ska satsa på det ena eller det andra. I stället handlar det om ett dynamiskt samspel, om både stad och land. 

Björn Hellström sitter som ledamot i Sveriges Arkitekters arkitekturakademi och där ser man tendenser till att det urbana fokuset håller på att luckras upp på arkitektutbildningarna. Även om det fortfarande är på en blygsam nivå, så kommer det fler exempel på kurser och initiativ med landsbygdsfokus. Då är det viktigt att studenterna är närvarande.

– Det är stor skillnad att sitta i Umeå eller KTH mot att befinna sig på plats. Studenterna behöver få blicken och förståelsen för både de möjligheter och svårigheter som man möter i rurala miljöer. Vi skulle kunna satsa mycket mer på att förlägga utbildning ute på landsbygden, säger Björn Hellström.

De tre studenterna tycker sig se en viss positiv förändring under åren de gått på arkitektlinjen.

– Under tredje året tyckte vi att det började skifta lite. Jag tror att det kommer in nya perspektiv och att arkitektens roll har ändrats med nya sätt att organisera sig. Att man jobbar tillsammans med människorna som finns på platsen och som man designar för. Det öppnar upp för att tänka nytt, titta på andra miljöer och att ändra fokuset från enbart det urbana, säger Rebecca Lindkvist. 

Enligt Studio Fårm behövs det ett långsiktigt tänkande för att se att det kan löna sig att gynna mindre samhällen på landsbygden. Det kan ske med innovativa lösningar och flexibilitet när det gäller ägande, drivande och byggande. En mötesplats kan till exempel vara föränderlig i förhållande till det som efterfrågas i stunden. En sådan flexibel arkitektur vill Studio Fårm gärna vara med om att skapa. 

– Drömprojektet är att jobba på plats någonstans. Att vara ”hands on”, arbeta med utveckling av ett samhälle och få se en tydlig positiv förändring. Det kan handla om att designa en ny viltskylt eller att rita ett kafé som också är ett företagscentrum. Vad som helst är roligt om man får känna att man är delaktig i en positiv utveckling, säger Rebecca Lindkvist.