Stor respons efter tv-program om stress på utbildningen

– När jag såg tv-programmen reagerade jag på att lärarna hade uppmanat studenterna att jobba hela natten. Jag tror att det är många som känner igen sig, kanske framförallt på byggnadsarkitektskolorna. Det finns också en press studenter emellan. Det förväntas att man ska vara kvar och jobba och det är pinsamt att gå hem i rimlig tid när det är inlämningsvecka, säger Ella Rydmark, ordförande för Arkitektstudenterna inom Sveriges Arkitekter.

Det var i mitten av augusti som Uppdrag granskning sände sin serie på temat om att allt fler, framförallt unga kvinnor, blir sjuka av stress. Arkitektstudenten Linnea Palmkvist är en av fyra kvinnor som man i serien får följa under några avgörande månader i deras liv.

I tv-programmet berättar Linnea Palmkvist om sina sömnproblem och panikångestattackerna som hon dolde inne på skolans toaletter under kandidatutbildningen.

– Det är så otroligt många som har hört av sig efter programmet, från alla arkitektskolorna. Det är skönt att veta att jag inte är ensam om det jag upplevt. Jag önskar att jag hade vetat redan under utbildningen att många känner likadant men att de, liksom jag gjorde, håller upp en fasad och tror att det är normalt att jobba hela natten, att det är att ge upp om man går hem halv ett en söndagskväll, säger Linnea Palmkvist.

Liksom Ella Rydmark säger Linnea Palmkvist att det finns en press studenter emellan.

– Studenterna måste sluta hetsa varandra, jag har säkert också bidragit till stämningen. Jag är en vanlig ambitiös arkitektstudent som har älskat det jag gjort, säger hon.

I tv-programmet framkommer att även lärare bidragit till inställningen att det är normalt att ägna dygnets alla timmar åt projekten genom att i slutet av kandidatprogrammet uttryckligen ha sagt till studenterna att ”sova får de göra senare”. I ett avsnitt citeras ett brev där Chalmers ber om ursäkt för att ha pressat studenterna:

”Att lärare uppmuntrar till en kultur med förväntningar och krav så att personlig hälsa tar skada är både ohållbart och oacceptabelt. Alla Chalmers lärare ska vara ett stöd för studenter och bidra till en sund och modern kultur”, skriver Chalmers företrädare.

Fredrik Nilsson är prefekt för Institutionen för Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik

på Chalmers.

– Vi är såklart bedrövade men tacksamma för att Linnea Palmkvist så modigt och klokt reflekterande valt att gå ut och berätta om stressproblematiken. Vi är medvetna om att den finns, säger Fredrik Nilsson.

Fredrik Nilsson konstaterar att arkitektstudenterna är överrepresenterade hos studenthälsomottagningen just när det gäller stressproblem och säger att det pågår ett arbete för att förbättra situationen. Arbetet sker inom tre områden: utbildningens struktur och organisation, pedagogiken samt kulturen. Inom de första två områdena handlar det om att tydliggöra.

– Vi försöker att minska stress genom att tydliggöra till exempel när det gäller kursupplägg, arbetstider och inlämningar. Pedagogiken och de designmetoder vi lär ut är ibland outtalade och där jobbar vi också med att tydliggöra vad det är för metoder man faktiskt lär sig, säger Fredrik Nilsson.

Enligt honom är det dock kulturen som är det svåraste och det som tar längst tid att förändra.

– Hela branschen har liknande problem, till exempel genom att omedvetet framhålla det manliga geniet och skapa vissa föreställningar. Samtidigt fascineras både studenter och lärare av det kreativa arbetet, är engagerade och vill förändra världen. Det kan bli förföriskt och lätt att ryckas med i att sitta hela nätterna. Vi som bransch måste hjälpas åt med en professionalisering, säger Fredrik Nilsson.

När det gäller tiden studenterna lägger på sina projekt är det inget man på Chalmers mäter, så som man gör till exempel på landskapsarkitektutbildningen på Alnarp. På Alnarp får studenterna i kursutvärderingen kryssa i hur många timmar per vecka de jobbat under kursen men på Chalmers får studenterna istället fylla i på en skala mellan ett och fem hur de upplevt arbetsbelastningen. Enlig Kia Bengtsson Ekströmsom är programansvarig för det femåriga arkitekturprogrammetpå Chalmers, hamnar den genomsnittliga siffran oftast mellan 3,0 och 3,5.

– Det brukar inte vara skyhögt och det handlar inte så mycket om timmar som om upplevd press. Oftast är det svårast att hantera den press man sätter på sig själv. Det står högst upp på vår agenda idag. Studenterna ska lämna skolan starka, modiga och glada, säger Kia Bengtsson Ekström.

Arkitektstudenternas ordförande Ella Rydmark säger att stress och hur man kan hantera den är ett återkommande ämne när studenter framför önskemål om aktiviteter inom Arkitektstudenterna. Samtidigt vittnar hon om att det kan kännas motigt att ta upp frågan. Som ung är man helt enkelt rädd för att inte vara attraktiv hos arbetsgivare om man säger ifrån att man inte vill arbeta för mycket.

– Vår generation har redan fått stämpeln att vi är själviska och lata, därför kanske inte alla som känner igen sig i Linneas berättelse i tv-dokumentären vill träda fram som hon gör. Men vi i Arkitektstudenternas styrelse står helt bakom det hon säger och vi känner igen det hon berättar, säger Ella Rydmark.

Linnea Palmkvist är noga med att poängtera att hon gärna jobbar mycket.

– Det handlar inte om att jag inte vill jobba mycket, det är ju precis det jag har gjort. Det handlar om att jag inte vill offra min hälsa för mina prestationer utan återhämtning, säger hon.

Tv-programmet spelades in under vintern och våren 2019 när Linnea Palmkvist, efter ett studieupphåll och ett utbyte i Singapore, bestämt sig för att klara av att göra sitt examensarbete på Chalmers. Man får följa hur hon har en strikt plan för hur hon ska ta hand om sig för att inte bli sjuk igen och hon lyckas också genomföra sitt exjobb med goda resultat och hälsan i behåll.

Idag är hon frisk och tvekade inför att framträda i ytterligare en intervju då hon upplever att det fortfarande finns en stor skam kring stressrelaterad ohälsa och eftersom hon idag mår bra och bara vill förknippas med att hon är arkitekt.

– Det jobbigaste är såklart att folk kanske ser ner på mig som svag men de flesta har bara tackat mig för mitt mod att berätta sanningen som så många känner igen sig i och därför känns det så viktigt att göra detta, säger Linnea Palmkvist.