Space Popular: “Färg är den absolut billigaste dekorationen”

– Vi är rätt bortskämda här i västvärlden när varje gata, varje fasad har en historia som talar till oss, säger Fredrik Hellberg och låter blicken följa Tjärhovsgatan i Stockholm. I stora delar av världen skulle det här fönstret istället rama in ett luftkonditioneringsaggregat, du har ju ingen kontext att relatera till. Och det är inte längre ett val om vi vill skapa konstgjorda miljöer eller inte, de byggs vare sig vi arkitekter vill eller inte.

– Skapar inte all arkitektur på något sätt konstgjorda miljöer? tillägger Lara Lesmes. Allmänheten är inte nödvändigtvis emot kommersiell urbanism, frågan är istället hur den blir en del av det offentliga rummet. Se på Hongkong, där fastighetsägare tillåts bygga högre och större om de låter de tre första våningarna bli ett halvoffentligt tredimensionellt rum tillgängligt till alla.

Vi har beställt cappuccinos och apelsinjuice på hipstriga Greasy Spoon. Ett konceptfik direktimporterat från Space Populars nuvarande hemstad London, där de förutom att göra tävling på tävling håller i en av de mest lovordade kurserna på sin forna skola AA (Architectural Association). Och även om Fredrik Hellberg och Lara Lesmes inspirerats av Rem Koolhaas, så instämmer de inte i hans surt bitska kritik om att junkspace, resterna av det vi kallar modernismen, skulle vara slutet för arkitekturen. Snarare tvärtom.

– Vi tar med studenterna till Macau för att utforska köpgalleriornas olika typologier i City of Dreams och Venetian, världens till ytan sjunde största byggnad, säger Fredrik Hellberg. Vi håller helt med Rem Koolhaas i hans kritik, men är inte junkspace arkitekters straff för att de fokuserar på byggnaders yttre och inte på de rum som skapas och som vi lever i? Arkitekter är alltför rädda att gestalta komplexa rum, de nöjer sig med byggnaders yttre, inte arkitekturens innehåll utan bara bilden av densamma. Köpcentret är den samtida arkitekturens stora utmaning – vi älskar att gå på upptäcksfärd i en metaverklighet utan kontakt med yttervärlden.

Lara Lesmes förklarar att asiatiska köpcentra är radikalt annorlunda än i västvärlden. Istället för samma gamla Lindex, Espresso House, H&M så finns ett varierat utbud som påminner om Ströget, en medina eller en bazaar. Inflyttade gatumarknader breder ut sig i komplexa stadslandskap där ungdomar inte tvingas att konsumera, och utan att hänvisas till något ödsligt torg. Arkitekturen fungerar som ram för butiker och hela sektioner, och både Lara Lesmes och Fredrik Hellberg pekar på Robert Venturi och Denis Scott Brown som hjälp för att tolka symbolik och arkitektur som kommunikation.

– Vi vill skapa en omfamnande inneslutning som relaterar både till fysiska och virtuella världar, förklarar Lara Lesmes. Allt man kan se, höra, känna och lukta är rent psykologiska designutmaningar i de här artificiella miljöerna. Och hur kan vi som arkitekter bidra till något som tidigare varit närmast förbjudet? Att arbeta utan relation till en kontext betyder för vissa att vi går djävulens ärenden, men vi vill diskutera vad som händer om vi lämnar plats, program och kontext och bara befattar oss med vad människor upplever och hur de interagerar med rummet vilket är arkitekturens själva essens.

– I vårt tävlingsförslag till National Pantheon, ett tempel öppet för alla religioner i Kazakstan, hade vi bara öknen att utgå från, förklarar Fredrik Hellberg och klickar på telefonen fram oktaedrar som bär de tre stora kupolerna och omger hela komplexet. Istället för att i modernistisk anda arbeta abstrakt genererar vi innehåll och dekoration som fulländar funktionen.

Efter ett år på Beckmans i Stockholm hamnade Fredrik Hellberg på Svensk Form, men ville vidare. Han skrattar gott när han minns hur häpen Eero Koivisto blev när han fick frågan om AA, som Fredrik Hellberg då just blivit antagen till, var en bra skola. Där träffade han Lara Lesmes från Asturien i norra Spanien som pluggat i Madrid och av berömmande lärare uppmanades att fortsätta i London. Efter examen tipsades de om INDA, en nystartad arkitektskola i Bangkok.

– Vi trodde vi skulle undervisa lite, istället fick vi ta hand om halva skolan, berättar Lara Lesmes. Fredrik tänkte att det nog skulle vara som i Indien där han jobbat. Istället kommer vi till den här supermoderna staden där allt är bekvämt men extremt varmt, och överallt färg och form, och bäst av allt: glitter och guld!

Infinity spa var ett av två projekt som Space Popular genomförde i Thailand. Lara Lesmes berättar att de med färg och textilier skapade monokroma dynamiska rum i den fyra våningar höga tomma byggnaden. Alla möbler är specialgjorda och framtagna av arkitektduon, en tuff uppgift med tanke på att kunderna betalar bra för tjänsterna.

– Vi gick till en lokal smed för att få till vår ställbara vilstol, minns Fredrik, men han kunde inte engelska, och vi inte thailändska. Vi överförde våra digitala ritningar till ett skissblock och han förstod direkt, han sa ja till allting hur svårt det än var. Och han var helt fantastisk: badbyxor, flip-flops, en cigarett i mungipan och bara en bit wellpapp som skydd mot svetslopporna. Och så stolt, en del av resultatet är rena konstverk!

Soi Stage för Wonderfruit Festival i Pattaya var ett betydligt färgstarkare projekt inspirerat av kinesisk scenarkitektur som trots sin enkelhet skapar illusion av djup med färg och ljus som inramar de uppträdande. Och jag tänker att arkitektur är ju livet mellan husen. Nicodemus Tessin den yngres första uppdrag var Karl XI bröllop. Visst ritade han slottet, men kröningar, banketter, festspel och alla ceremonier var minst lika viktiga arkitektoniska utmaningar. Space Populars färgspråk är desto starkare.

– Färg är den absolut billigaste dekorationen, utbrister Lara Lesmes bestämt och beställer in en kopp grönt te. Färg ger komplexitet, visuellt engagemang, skapar intresse, får dig att må bra, lockar in dig för att uppleva mer. Färg uttrycker variation och mångfald precis som när vi möter en annan människa. Ser alla jämnt likadana ut så tröttnar man ju!

– Jag tror att många arkitekter precis som vi drömmer om att skapa byggnader som är lika stimulerande som en annan människa, fortsätter Fredrik och pekar på hur köpcentra, datorspel och livekultur kan inspirera arkitekturen. Titta på Burning Man-festivalen där byggnader har lika mycket karaktär som deltagarna, de är bara större och långsammare. Varför inte byggnader som lika lyhörda som vi människor, som är dynamiska, som ändrar uttryck?

Efter åren i Bangkok återvände Lara Lesmes och Fredrik Hellgren till London. De hade fått nog av att bo i ett halvsekelgammalt trähus.

– Ibland väcktes vi av storm mitt i natten, säger Fredrik, vi fick hålla i fönstren för att de inte skulle blåsa sönder. Det regnade in. Och det var insekter och ödlor överallt!

Space Popular har redan gjort tre stora tävlingar i Sverige, och är på gång med en idétävling för ett museum över Hilma af Klint på Lidingö i Stockholm. Men än har arbetet inte lett till någon vinst. Sverige är en tuff marknad för ett ungt kontor trots att vår nyfikenhet på nya idéer. LOU fungerar oftast som gräddfil för de stora kontoren, det som återstår är ett fåtal öppna tävlingar. I tävlingen om ett nytt kulturhus i Skellefteå tog Space Populars sjumannateam under tre veckor fram ett spektakulärt färggrant köpcentraliknande projekt, givetvis helt i trä enligt tävlingsbriefen. Varför vann de inte?

– Ha, de sa ingenting, säger Lara Lesmes med ett skratt. Jo förresten, vi fick en kommentar i Norran när White hade vunnit, en frilansjournalist skrev om allt glas och all pampighet, och att de flesta av de 57 förslagen manifesterade makt i betong och form. Men inte vårt, det var något som professor Balthazar hade destillerat fram ur sin magiska maskin!

– Vi hade gärna tävlat om ett nytt stadshus i Kiruna, men inte en chans för oss, medger Fredrik Hellberg. Och, nej, vi fick ingen kommentar varken från Europan–juryn eller i pressen för vårt projekt för Bergs ute i Nacka utanför Stockholm där vi ritade vertikala korridorlika parker helt utan bilgator. I Storbritannien debatteras däremot även mindre projekt.

Livet på Bergs imponerar till både skala och ambition: en fjordliknande infrastruktur som ersätter de gamla oljecisternerna med en helt ny stadsbild. Fredrik Hellberg och Lara Lesmes misstänker att orienteringen mot norr låg dem i fatet, och att de inte lyckades kommunicera sina idéer om ett kollektivt organiserat boende. Förslaget var ändå ett av sex som ställdes ut, och nog hade de hexagonala gårdarna löst ljusinfallet? De betonar att presentationstekniken är oerhört viktig, helst skulle de vilja använda virtual reality.

– Men inte i form av dagens jätteglasögon som liknar möbler man klistrar fast mitt i ansiktet, skämtar Fredrik Hellberg. Arkitektur är ju narrativ. Tänk om man kunde simulera olika scenarier, inte så mycket rumsligheter utan hur en byggnad förändras över tid.

– Om du kan göra datorsimuleringar som liknar matematikens studier av hur individuella fåglar beter sig och styr i fågelflockar så skulle vi, förhoppningsvis utan att bli alltför generaliserande, kunna lyfta design till en annan nivå, avslutar Lara Lesmes som räknar med att Space Populars envishet kommer ge vinst rätt snart.