Skolorna kämpar med undervisning på distans

Många lärare på arkitektskolorna vittnar om att det har varit tungt sedan de mobiliserade för distansarbetet i våras. Lärarna har utmaningar i att fånga upp hur studenterna klarar ensamarbetet och att bygga klasskänsla och sammanhang, särskilt för de nya studenterna, och har delvis svårt att fånga upp studenter som halkar efter eller mår dåligt.

Det har funnits en oro bland lärarna att situationen skulle påverka kvaliteten i projekten, men de tycker ännu inte att det märks. Skolorna har lagt mycket tid på att rigga för att tekniken ska fungera och ritpaddor för att kunna skissa tillsammans online har köpts in till lärarna på vissa skolor. Generellt har skolorna prioriterat att de som går första året eller tar examen får tillgång till ritsalar och verkstäder. Med de skärpta råden den 14 december uppmanades studenter att inte vara på skolorna alls.

Men distansarbetet har också fört en del positivt med sig. Det har varit högre närvaro på föreläsningar och genomgångar än vanligt och föreläsningar som spelats in kan ses flera gånger. Tor Lindstrand är lärare för inredningsarkitekter på Konstfack som stängde helt i våras men som under hösten har låtit studenterna ha tillgång till verkstäder i skift.

– Det är svårt för alla utbildningar men kanske särskilt för Konstfack där verkstäderna är så centrala i undervisningen. Vi trycker mycket på att studenterna ska materialisera sina projekt i modeller och prototyper, säger han.

Tor Lindstrand försöker skapa sammanhang genom att bilda smågrupper och prata individuellt med studenterna under handledningarna på skärmen. Han ser ännu ingen försämring i kvaliteten i projekten men däremot hur andra viktiga delar av utbildningen försvinner.

– Det sociala sammanhanget och det informella lärandet är en så stor del av undervisningen. Jag märker att studenterna är ledsna, men de biter ihop och de verkar känna sig mer pressade än vanligt, säger han.

Aron Aspenström på BTH har genomfört sin undervisning helt online efter sommaren. Han har försökt simulera studioundervisning där studenter kan skissa tillsammans och har arrangerat dropin-handledningar. Generellt tycker Aron Aspenström att studenterna lyckas hålla en hög nivå.

– Men det är svårare för oss lärare att uppfatta hur studenterna mår av situationen när vi möter dem online. Det påverkar nog vissa mer än andra att sitta isolerade.

Sedan tio år håller Marina Queiroz i introduktionskurserna för landskapsarkitekterna på Ultuna och när höstterminen började fick hon ta emot dem i halvklasser. I början kunde vandringar och övningar genomföras i grupper, men den sista tiden har all undervisning skett på distans. Hon tycker att mycket går förlorat i distansarbetet, men ser ännu inte att resultaten är sämre.

– Vissa arbetar faktiskt bättre på distans, det är också en stor press på studenterna i ritsalarna. Men den här perioden tagit hårt på både lärare och studenter. Det blir långa dagar och det börjar kännas i kroppen, säger Marina Queiroz.