Det här gäller vid sexuella trakasserier på arbetsplatsen
#Metoo-kampanjen på sociala medier har satt ljus på frågan om sexuella trakasserier. Arkitekten reder ut vad som gäller på jobbet.
Oönskad beröring, nedvärderande sexuella kommentarer, olämpliga meddelanden eller bilder. Skolboksdefinitionen av sexuella trakasserier är ”ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet”.
– Vad olika personer anser som kränkande kan skilja sig åt, men det kan vara allt ifrån verbala och fysiska till icke-verbala handlingar. Det är du som är utsatt för handlingen som avgör om det är sexuella trakasserier eller inte, förklarar Caroline Mitt, jurist på Diskrimineringsombudsmannen.
Om du har utsatts för sexuella trakasserier har du enligt diskrimineringslagen upplysningsskyldighet. Det innebär att du på något sätt måste berätta för den eller de som utsatt dig att du inte tycker att det är okej. Det finns dock ett undantag för grova sexuella trakasserier.
– Det här får avgöras från fall till fall. Grundregeln är att man ska säga ifrån, men i vissa fall krävs det inte enligt lagen, säger Caroline Mitt.
Vad ska man göra om man blir utsatt?
– Det första man ska göra är att prata med sin chef, som har skyldighet att grundligt utreda vad som hänt. Blir man utsatt av sin chef, eller av någon annan anledning inte vill prata med chefen om det, finns det andra att vända sig till. Kanske någon högre upp i organisationen, facket, eller en kollega, säger Caroline Mitt.
Du som är medlem i Sveriges Arkitekter kan vända dig till förbundets jurister om du har blivit utsatt.
Det här ska arbetsgivaren göra
1) Alla arbetsgivare måste ha riktlinjer och rutiner för hur sexuella trakasserier ska hanteras. I dem ska det finnas information om vem man ska vända sig till om man blivit utsatt. Har arbetsplatsen fler än 25 anställda ska rutinerna vara skriftliga.
2) Om en chef får reda på att någon anställd anser sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier är den skyldig att utreda vad som hänt. Hur chefen fått informationen har ingen betydelse.
3) I utredningen ska chefen ”utan dröjsmål” ta reda på information om trakasserierna och sedan vidta åtgärder. Det kan handla om stöd- och hjälpinsatser, tillsägelser, uppmaningar, varningar, omplaceringar eller uppsägning.
4) Det viktigaste för en chef är att ta den som utsatts på allvar. Tänk aldrig att ”det ordnar sig”, det gör det inte om man inte tar det på allvar.
Källor: Diskrimineringslagen, DO, TCO.
