Ökat intresse för volontär­arbete bland arkitekter

Det tuffa läget med lågkonjunktur, uppsägningar och svårigheter för nyutexaminerade arkitekter att få arbete har lett till ett ökat intresse för att bli volontär på Arkitekter utan gränser.

– Vi har märkt att fler av dem som kontaktar oss är arbetssökande och vill bidra i vår organisation på något sätt. Det är ofta arkitekter med några års erfarenhet som vill göra en insats under tiden som de söker jobb eller pluggar, säger Emma Shepherdson, ordförande för Arkitekter utan gränser i Sverige.

Att arbeta som volontär kan vara ett sätt att hålla liv i sin yrkesroll och bygga på sin kompetens, tror hon.

– Flera som hört av sig är nyutexaminerade eller pluggar fortfarande och vill ha en ”spets” på sin utbildning när de kommer ut på arbetsmarknaden.

Arkitekter utan gränser i Sverige grundades 2006 och är en av 33 nationella organisationer i världen. De arbetar för en långsiktigt hållbar, jämställd och rättvis utveckling av den bebyggda miljön lokalt och globalt. Syftet är att göra det lättare för fler att få tillgång till arkitekturtjänster.

Föreningen i Sverige har just nu åtta aktiva projekt i bland annat Uganda, Kenya och Tanzania. Fem projekt är vilande. Dessutom pågår förstudier inför ytterligare två. Det har också drivits projekt i Sverige, bland annat om hemlöshet.

– Vi finansierar inte projekten, utan vår roll är att stödja dem med våra kunskaper och vårt nätverk. Vi kan till exempel hjälpa till med att söka pengar från olika organisationer. Dessutom har vi en mindre summa pengar som medlemmar kan söka för resekostnader, utbildning eller projektbehov.

Själv har Emma Shepherdson genom åren jobbat med olika internationella projekt som finansierats av bland annat Sida. Hon är till vardags anställd på White och specialist inom social hållbarhet.

Om man är intresserad av att bli volontär är det enklast att mejla till Arkitekter utan gränser. Likadant om man har en idé till ett projekt.

– Vi har utvecklade processer för hur man ansöker och gör en förstudie inför ett projekt. Och är man sugen på att bli volontär kopplar vi ihop den sökande med en lämplig projektgrupp.

För närvarande har Arkitekter utan gränser en lokal grupp för medlemmar i Stockholm. Men föreningen vill växa.

– De lokala grupperna anordnar bland annat seminarier om hur det är att leta finansiering. Vi har som mål att bygga upp verksamhet i fler städer. Tyvärr lades flera grupper ned under pandemin. Vi hade till exempel en i Göteborg som var väldigt aktiv, säger Emma Shepherdson.

Ett av organisationens projekt är bygget av barncentret Econef, vid foten av Kilimanjaro i norra Tanzania. Det startades 2011 och färdigställs i år. Projektet växte fram ur två examensarbeten om Tanzania: det ena gjordes av Pilvi Vanamo om sjukhusarkitektur, det andra av Carolina Wikström och Frida Öster om barnhem.

– Min pappa har jobbat som läkare för Röda Korset sedan jag var liten. När jag under studierna fick veta att han skulle på uppdrag till ett sjukhus i Tanzania följde jag med och gjorde mitt exjobb där. Jag kunde på plats se hur det funkar på riktigt, säger Pilvi Vanamo.

Men arbetet stannade inte där. Pilvi Vanamo, Frida Öster och Carolina Wikström kände att de ville göra verklighet av sina exjobb.

– När vi bestämde oss för att jobba vidare med ett barncenter kontaktade vi Arkitekter utan gränser eftersom vi kände till att de arbetar med stöd och råd, säger Pilvi Vanamo.

Econef består av tre delar, uppförda av lokala byggarbetare. Det första huset var en prototyp och används i dag som bostad. Det andra är ett boende för 15–20 föräldralösa barn vilket även innehåller ett klassrum. Det tredje är en förskola.

– Vi tre har varit ansvariga arkitekter och sedan har volontärer hjälpt till att projektera och följa upp bygget på plats i de olika faserna. Volontärerna som arbetat med projektet har vi hittat genom Arkitekter utan gränser, säger Pilvi Vanamo.

Arbetet med Econef har varit en viktig erfarenhet för henne.

– Det var lärorikt för en arkitekt i början av sin karriär att vara på plats på bygget och se hur det växte fram. Projektet har gett mig en tro på att man kan sätta igång saker och även genomföra dem. Bara man har tålamod och tror på det, säger hon.

Det har dessutom gett minnen för livet.

– Jag tittade nyligen på gamla bilder från den första byggfasen. Vi hade varit på plats i några månader och skulle åka hem. Då ordnade barnen och byggarna en ceremoni för oss i den halvfärdiga byggnaden. Vi fick presenter och barnen sjöng. Det är en av de starkaste stunder jag haft under hela mitt yrkesliv.