Ny rapport: Stadsträdens betydelse och värde kartlagda

Projektet i-Tree Sverige har under tre år gjort beräkningar på stadsträd i nio svenska städer. Exempel på vad kartläggningen visar är att björkarna i Luleås stadskärna lagrar den mängd kol som motsvarar ett årligt koldioxidutsläpp från ungefär 1 600 personbilar och att granarna i Umeå och skogsekarna i Hässleholm hanterar uppemot 100 000 kubikmeter regnvatten om året. Och i Stockholm fångar stadens träd upp luftföreningar som kan jämställas med 99 miljoner kronor i samhällsekonomiskt värde.

Programmet som använts för beräkningarna heter i-Tree Eco och har utvecklats av USA:s motsvarigheter till Skogsstyrelsen och Jordbruksdepartementet. New York City var först med att använda programmet, vilket ledde till stadens berömda Milliontrees-projekt som startade 2007.

– I vårt projekt har vi också använt i-Tree Eco som nu har ett komplement av data över svenska väderförhållanden och luftföroreningar, berättar Johanna Deak Sjöman som är landskapsarkitekt och forskare på SLU.

Hon hoppas att rapporten med sina konkreta siffror kommer att göra det lättare att argumentera för det som hon menar att de flesta som arbetar med utemiljöer och grönytor redan vet: att träden behövs.

– I de flesta städer är förtätningen en utmaning, vi bygger inåt och exploaterar i de urbana utkanterna. Det har saknats ett verktyg som synliggör vilka samhällsnyttor träden gör i både mängd och i pengar och detta är något som kan hjälpa till i kommunikationen med andra aktörer inom plan- och byggprocessen och framförallt beslutsfattande politiker, säger Johanna Deak Sjöman.

Hon hoppas att rapporten också kan hjälpa till i kommunikationen med städernas invånare.

– Eftersom en stor del av det ekosystemskapital som träden utgör finns på privat mark och till exempel i villaområden, är kommunikationen med invånare och brukare lika viktig. Jag tror att de resultat vi kommit fram till i-Tree Sverige kan bidra till en öppning i sådana dialoger, säger Johanna Deak Sjöman.

Hon tror också att rapporten får betydelse i samspelet mellan utemiljö och det byggda och i samarbetet mellan landskapsarkitekter, arkitekter planeringsarkitekter och ingenjörer.

– Jag hoppas att träden och den gröna infrastrukturen kommer in i första skedet i planeringen och kan ses som en eko-teknisk resurs i samspel med byggnader och annan infrastruktur. Beroende på plats och sammanhang kan olika trädarter bidra med olika funktioner och jag tror vi behöver bli mer specifika när vi talar om träd som material i den hållbara staden, säger Johanna Deak Sjöman.

I rapporten ingår även en kartläggning över variationen och artrikedomen i de trädpopulationer som undersöks.

– Detta blir viktigt att förhålla sig till så att vi tidigt kan understödja och utveckla en resiliens inom trädpopulationen så att fler arter kan motstå sjukdomar och skadedjursangrepp i takt med att klimatförändringarna blir allt mer påtagliga, säger Johanna Deak Sjöman.