Ny avhandling: Workshop i stadsplaneringen kräver tid
Industridesignern Maja Frögård har disputerat på hur en workshop i stadsplaneringsprojekt ska utformas för att öka dess demokratiska potential.
– Det är viktigt att det finns tillräckligt med tid för att skapa förslag tillsammans under workshopen, säger hon.
I många kommunala planeringsprocesser ingår olika former av medborgardeltagande för att ta tillvara de berörda medborgarnas erfarenheter och önskemål. Hur de demokratiska aspekterna kan stärkas i workshops där olika intressen är representerade undersöks i avhandlingen Negotiating Tensions: Designers’ responsibilities in democratic entanglements som lades fram i oktober vid programmet Konst Teknik och Design, Konstfack och KTH.
Författaren, industridesignern Maja Frögård, utgår från projekt där hon designade workshops som stöd för hållbar stadsutveckling i Upplands Väsby och Varberg. Utifrån de erfarenheterna fördjupar hon sig i hur demokrati och design sammanflätas i politiska, sociala och ekonomiska sammanhang.
I avhandlingen diskuterar hon betydelsen av workshopens design för att öka processens demokratiska potential.
– I planprocesser möter man komplext sammansatta problem som alltid är lokala. Men översiktligt handlar det om förberedelserna, genomförandet och om hur förslag tas vidare efter workshopen. Hur kan formatet stödja att konflikter hanteras på ett sätt som tar oss framåt? Vad kan vi göra konkret? Vilka behöver vara involverade? Vad blir nästa steg? Det är viktigt att det finns tillräckligt med tid för att skapa förslag tillsammans under workshopen. Det ger en möjlighet till att förhandla olika perspektiv och undersöka kompromisser, säger hon.
Erfarenheterna från arbetet i workshops ledde henne också till att undersöka hur designerrollen har formats, inte minst av ekonomiska realiteter, och vad det innebär för designerns möjligheter och ansvar för demokratiska strävanden i stadsplanering. Designers, menar Maja Frögård, riskerar att stärka institutioners position på bekostnad av medborgares eftersom det oftast är institutioner som är uppdragsgivare.
– Det handlar om att bli varse om sin egen bakgrund och bias. Hur vi formats av olika sammanhang kommer inte alltid upp till ytan vilket gör att det kan smyga sig in saker i processen som man inte är medveten om. Det kan också göra att man inte får syn på konflikter. Är det tydligt vilka intressen som tas tillvara i ett förslag? Hur hanterar man motstående intressen, kan man samskapa kring det? Om det inte går att göra alla nöjda, hur kan vi ändå stödja förhandlingen? Det är viktigt för demokratin att konflikter tas på allvar. Att vi har olika sätt att se på saker är någonting som inte nödvändigtvis behöver lösas utan är en tillgång vi bör ta vara på.