Nu slutar Luleå med stadsarkitekt

Luleå förlorar sin stadsarkitekt när kommunen organiserar om. Josefina Nordmark, styrelseledamot i Sveriges Arkitekter och verksam med eget kontor i Luleå, är orolig:

– Stadsarkitekten är en naturlig samarbetspart för alla som jobbar med byggande. Man vet vem man kan vända sig till – en person med en övergripande, visionär bild av hur staden ska utvecklas.

Efter att Henrik Sjöberg lämnade tjänsten i Luleå för en ny post i Karlstad, rekryterar kommunen nu i stället en ny arkitekt som blir underställd chefen för avdelningen Stadsplanering. Luleå utvecklas snabbt och många nya byggnader och bostadsområden är i planeringsfas. Knappast läge för en försvagning av stadsarkitektrollen, påpekar Josefina Nordmark, som dock inte tror att det finns någon egentlig agenda från kommunens sida.

– Man har gjort omorganisationer och förstår kanske inte fullt ut konsekvenserna av det, eller vilken kompetens som behövs för att staden ska utvecklas åt rätt håll.

Blir det ett tomrum efter Henrik Sjöberg?

– Ja, det tycker jag absolut, vi använde honom som bollplank i många olika sammanhang. Den funktionen behövs. Stadsarkitektens roll skulle behöva stärkas ytterligare, tidigare har stadsarkitektens roll varit mer visionär och handlat om hela stadens utveckling. Statusen på våra frågor får mindre vikt genom att man gör ett sådant här val.

Många kommuner vittnar om att det är svårt att rekrytera stadsarkitekter. En mer administrativ roll, där arkitekterna förväntas hantera bygglovsärenden och agera rådgivare i enskilda byggnadsprojekt är inget som gör jobbet mer attraktivt, tror Josefina Nordmark.

– Arkitekter är vana vid att arbeta övergripande! Att bli insatt i ett hörn och få vara med och tycka lite grann, det är inte så man vill jobba, säger Josefina Nordmark, som tycker att Sveriges Arkitekter kunde göra mer för att förklara vad en stadsarkitekt kan göra.

När ansökningstiden för tjänsten som ny stadsarkitekt i Kiruna nyligen gick ut hade bara två personer visat intresse för tjänsten – och det i en kommun som just nu står i centrum för den internationella arkitekturpressens intresse. Hans Utstrand, som lämnar Kiruna efter bara två år, har viss förståelse för svårigheterna. Stora avstånd och en svår bostadssituation kan till viss del förklara kommunens svårigheter att hitta en efterträdare, tror han, men han ser också att det blivit svårare för stadsarkitekter i flera norrländska kommuner. Problemet är att många stadsarkitekter får en administrativ roll.

– Man vet inte riktigt hur man ska hantera stadsarkitekten i organisationen, i de flesta fall så får han eller hon en chefstjänst på plan och bygglov med personalansvar och det är inte bra – all tid går åt till detta arbete. Titta i Österrike eller Schweiz, där har man en helhetssyn och det syns i städerna, säger Hans Utstrand som själv är nöjd med det han uträttat i kommunen. Att han slutar beror främt på att han tröttnat på att pendla till familjen i Göteborg.

Har stadsarkitekterna låg status i Sverige?

– Ja, eftersom de inte finns överallt!

Enligt Anna Henriksson, chef för Miljö- och byggnadsförvaltningen i Luleå, är den nya tjänsten resultatet av en sedan länge planerad omorganisation. Målsättningen är att skapa en effektivare samhällsbyggnadsprocess. Den nya arkitekten kommer att arbeta på Miljö- och byggnadsförvaltningen tillsammans med landskapsarkitekter, trafikplanerare och många andra kompetenser på Stadsbyggnadsförvaltningen. Den visionära helhetssyn som Josefina Nordmark efterlyser tillfaller chefen för avdelningen Stadsplanering.

Men den personen är inte arkitekt utan har annan bakgrund?

– Ja, så är det.