Gå till innehållet

Norska arkitekter: Därför är svensk arkitektur bättre

I höst uppmärksammar Oslo arkitektförening svensk arkitektur, som sägs vara bättre än den norska i dag. Men stämmer det – eller är gräset grönare på andra sidan?

På andra sidan gränsen tar man arkitekturen på allvar, där byggs inga dussinhus utan ljusinsläpp, där förnyar man staden och värnar det gamla.

Så brukar det låta om Danmark i den svenska debatten. Men talar norrmännen på samma sätt om oss?

I höst har Oslo arkitekturförening, OAF, svenskt tema. Arkitekten Jonas Løland, som leder OAF:s programkommitté, har intrycket att det som byggs är bättre i öst.

– Alla länder har sina problem, men det man ser över gränsen är att mycket är intressant. Vi är nyfikna på det. Det känns som att den generella nivån på urban arkitektur är hög i Stockholm.

Fyra svenska arkitektkontor ska föreläsa hos dem: Johan Celsing, Frida Grahn, Mikael Bergquist och Ductus studio, som alla ombetts att föreläsa om en historisk svensk arkitekt.

Det sker mot bakgrund av att Sverre Fehn, en av Norges kändaste arkitekter, föddes för 100 år sedan.

En person med lockigt hår och ett koncentrerat ansiktsuttryck, klädd i en mönstrad skjorta, sitter och tittar i kameran mot en enkel bakgrund.

Jonas Løland, ordförande för Oslos arkitektförening.

Enligt Jonas Løland har Sverige haft fler framstående arkitekter än Norge, och nämner Sigurd Lewerentz, Léonie Geisendorf och Peter Celsing.

– Vi är också intresserade av att det finns många unga och bra kontor i Sverige som får bygga, säger han.

I Norge är det mycket prat om låg kvalitet i dag, säger Jonas Løland.

– Det byggs förfärliga saker i Norge. Men det gör det säkert också i Sverige.

Han nämner en nyhet om att en norsk byggherre fått lov att bygga ännu mindre lägenheter i Sverige än i Norge.

– Men det kanske inte är sådant man brukar lägga märke till över gränsen, säger Jonas Løland.

Han uppfattar att man värdesätter arkitektonisk kvalitet högre i Sverige, vilket han kopplar till en norsk stereotyp om att grannlandet är mer bildat och har haft en starkare adel.

– Men det vet jag ju inte, det är det vi vill ta reda på.

Det du säger om Sverige påminner om hur svenska arkitekter pratar om Danmark.

– Det kan jag verkligen tänka mig! Men Danmark ligger på kontinenten och har helt andra förutsättningar. De tittar på Frankrike och så vidare. Det som är speciellt med Sverige och Norge är att båda är provinsiella, det är inte Danmark.

Jonas Løland utesluter samtidigt inte att de i Norge har en förskönad bild av Sverige, att gräset kan vara grönare på andra sidan.

– Det är det som är poängen här. Får man med sig det bästa från ett annat land, kanske folk kan aspirera till mer här, säger han.

Men är svensk arkitektur bättre än norsk?

Nja, tycker arkitekt Ola Andersson, delägare i Andersson och Arfwedson, kritiker och skribent ibland annat Dagens Nyheter. Han anser att mycket av det som byggs i Sverige är dåligt ritat.

En man med kort mörkt hår och ett örhänge, iklädd en rutig kavaj och vit skjorta, som tittar rakt in i kameran på ett svartvitt porträtt.

Ola Andersson, arkitekt och skribent.

– I Sverige är det väldigt lite fokus på kvalitetsarkitektur. Och när man vill ha kvalitetsarkitektur så anlitar man en utländsk arkitekt från exempelvis England, Norge eller Spanien, säger Ola Andersson.

På senare tid har det dykt upp en del uppmärksammade prestigeprojekt i Norge, som Kistefos museet i Jevnaker. Några motsvarigheter finns inte riktigt i Sverige, menar Ola Andersson.

– I Norge och ännu mer i Finland finns det en nationalism som gör att arkitektur har en lite annan ställning. Det är unga nationer, och i framför allt Finland har arkitekturen varit en viktig del av den nationella identiteten, säger han.

Sverige har dock haft en arkitektonisk guldålder, enligt honom.

–  Den började runt 1890 och slutade någonstans med miljonprogrammet, med arkitekter som Sigurd Lewerentz, Sven Markelius och Ferdinand Boberg. Det var extremt hög klass, säger Ola Andersson.

Mer att läsa