Normkreativt förhållningssätt lyfts i nytt projekt

Hur kan gestaltningsprocessen bli mer normkreativ?

– Genom att analysera varje steg i processen utifrån ett normkritiskt perspektiv och ställa fler frågor. För vem görs förändringen? Är platsen inkluderande och i så fall för vilka? Vad kan fysisk form tillföra för att den ska bli mer inkluderande? Kan den fysiska förändringen fungera exkluderande för någon eller förvärra problematiken på platsen? Allt kan så klart inte lösas med form. Vi kommer inte till en neutral plats, de ojämlikheter som finns i samhället finns också på platsen som ska planeras. Det gäller att skaffa sig kunskap om den lokala kontexten. Men också jobba med sig själv och ifrågasätta sina egna tankar om vad ”den goda platsen” är för något.

Vilka erfarenheter har ni med er från ert tidigare projekt Hela Hallonbergen?

– Projektet handlade om att utforma ett parkstråk. Vi fokuserade på avsaknaden av flickor och kvinnor i den offentliga miljön, men uppdraget handlade också om att få med andra grupper som äldre och barnfamiljer. Tillsammans med Ulrika Gunnarsson Östling, forskare på KTH, började vi upptäcka ett normkritiskt sätt att tänka kring färg och form, funktioner och aktiviteter. Vad är problemet just här? Om det är en ojämlik miljö måste åtgärderna anpassas efter det. I Hallonbergen försökte vi hitta en metod för att utvärdera och anpassa gestaltningsprocessen. Men det betyder inte att det finns en enda lösning. Tjejer är inte en homogen grupp. Det är viktigt att prata med dem som bor i området, de lokala experterna.

Vad är syftet med det nya projektet?

– Nu ska vi arbeta vidare internt och utveckla ett testlabb för normkreativa processer på Tengbom. Gestaltningsprocessen förändras beroende på skala och syftet är att utveckla metoden och testa den på allt från produktutveckling till stadsbyggnad. Målet är att ett normkreativt förhållningssätt ska bli vardag. Det ska ingå som en del av gestaltningsprocessen utan att vi tänker på det.