”I många länder är landskapsarkitekter nästan förtryckta”
Johan Folkesson är landskapsarkitekt och nyligen hemkommen från IFLAs (International Federation of Landscape Architects) världskongress i Montréal, där han var Sveriges representant. Med sig hem har han nya perspektiv på en yrkesroll som i många länder är hotad.
Johan Folkesson ser potential för att exportera Sveriges Arkitekters organisationsmodell. – Jag tror att vi kan vara en förebild, säger han.
Vilka var de viktigaste diskussionerna på kongressen?
– Hur vi ska stärka vår roll. I Sverige är vi en stark yrkesgrupp men i många andra länder är landskapsarkitekter nästan förtryckta. Det handlar om att byggnadsarkitekter ser landskapsarkitekter som ett hot, och med olika medel försöker förminska yrket. Bland annat lobbas det i flera länder för att ta bort landskapsarkitekt som ett officiellt yrke. Det är en helt annan arbetssituation än i Sverige och det tog ett tag för mig att inse skillnaden.
Hur kan Sverige bidra till arbetet med att stärka landskapsarkitekters situation?
– I Sverige har vi ju samlat alla arkitektgrenar inom Sveriges Arkitekter, vilket vore omöjligt i många andra länder. Jag tycker att vi genom det kan föregå med gott exempel; vi ser varandras styrkor, har en öppen syn på varandras yrken och vi stärker varandra. Det är verkligen en fråga som IFLA måste arbeta med och fokusera på.
Hur skiljde sig diskussionen från tidigare år?
– Jag tycker att vi har sett en positiv utveckling, eftersom de senaste årens kongresser har präglats av IFLAs osäkra ekonomi. Då har diskussionerna kretsat kring hur organisationen har skött sin ekonomi och spenderat sina pengar, men nu kunde vi för första gången på många år blicka framåt. Den dystra stämningen var borta.
Vad kan vi i Sverige lära oss av hur diskussionen går i andra länder?
– Att vi landskapsarkitekter inte ska ställa oss i underläge, utan inse att vi fyller en mycket viktig roll. I Sverige kan vi vara lite fega och snabbt börja gnälla när det inte går som vi vill. Man kan jämföra det med de amerikanska och engelska landskapsarkitekterna som inte är rädda för att peka med hela handen för att nå sina mål. Det kan vi lära oss av här i Sverige, inse att vi som kår har en mycket viktig roll i att utveckla samhället. Jag tycker att vi borde föra debatten på en helt annan nivå än vad vi gör i dag.
