Maja Säfström fick blodad tand för teckning under arbetet med exjobbet i arkitektur.
Hur blev du illustratör på heltid?
– I samband med exjobbet startade jag Instagramkontot Majasbok, där jag la upp teckningar från exjobbet och mina djur som jag ritade lite på kul efter en arbetsdag med skissande. Efter bara några veckor tog det fart och jag började få kommentarer på franska och engelska. Kontot växte snabbt och jag fortsatte att publicera mina teckningar på djur när jag började arbeta som arkitekt.
– En kompis bad mig att rita en bläckfisk – och det är ett helt sjukt djur – så jag gjorde det och skrev lite mer text med fakta om djuret än vad jag brukade göra till mina inlägg. Jag la upp bilden och tänkte inte mer på den. Efter två veckor fick jag ett jättekonstigt mejl på engelska som påminde om spam, men som jag inte kunde släppa.
Du trodde att du fått ett Nigeriabrev?
– Alltså, jag vidarebefordrade det till Svenska Tecknare som också var tveksamma. Sedan så googlade jag och insåg att avsändarna hörde till Random house som är ett av världens största förlag. De var intresserade av den här bläckfisken. Så då gjorde jag några fler djur och så skrev vi kontrakt om en bok med fakta om djur. Jag fick ett väldigt tjockt kontrakt och ett rätt ordentligt förskott, åtminstone i svenska mått mätt, men det innebar att jag gav bort alla rättigheter till boken – som sålt väldigt bra i Sverige. Det kanske inte var ett toppenkontrakt, men jag har förhandlat om det inför varje bok.
Hur kom du fram till att du hellre vill rita djur än arkitektur om dagarna?
– När jag började jobba med boken, stod det klart för mig att jag inte riktigt trivdes som arkitekt. Min kille, Daniel Widman, är också arkitekt och det blev så tydligt att han älskar arkitektur. Medan jag själv nästan blev sur när jag fick arkitekturböcker på min födelsedag. Jag fick barn ett halvår innan boken kom ut och det föll sig naturligt att tacka nej till alla arkitektjobb då.
Maja Säfström ritade djur som avkoppling under exjobbet på KTH. Nu är hon uppe i tre böcker i serien Fantastiska fakta om djur.
Var Arkitekturskolan en inkörsport till yrket som illustratör?
– Ja, verkligen! Jag har visserligen tecknat och ritat mycket på egen hand. Men jag gick ingen estetisk linje på gymnasiet och jag kom in på skolan genom mina betyg, så jag behövde – till skillnad från de som kommit in via arkitektprovet – inte förbereda mig praktiskt.
– Jag tror inte på talang. Däremot har jag en väldigt stark tro på att man genom inre driv kan göra något tills man blir svinduktig. Uppgiften jag gav mig själv i exjobbet var att teckna åtta timmar, varje dag. När jag fyllt i fält som var väldigt abstrakta under en hel arbetsdag, så var det underbart att bara få rita djur. Dessutom var jag redaktör på Blandaren vilket har format mig mer än något annat i att jobba med text och bild på sättet jag gör i dag. Jag känner inte att jag har förlorat fem år. Det är en toppenutbildning, där jag har lärt mig jättemycket om exempelvis hur man driver projekt. Vilket jag har haft användning för när jag öppnade min butik i Stockholm.
Finns det något från utbildningen på KTH som hittar in i dina illustrationer?
– Det blev väldigt tydligt för mig hur otroligt viktig en bra bild är. När jag kollade på andra årskursers projektarbeten, så tittade jag först på bilderna, därefter – om det var intressant – på ritningarna och slutligen texten. Men ritningarna är inte värda något om man inte får fram kvaliteterna redan i bilden. Det tror jag verkligen att jag fick lära mig att fånga under utbildningen.
– Sedan är jag väldigt förtjust i mönster, som är ett återkommande element i alla mina teckningar. Jag jobbar väldigt mycket i svartvitt och byter ofta ut färgen mot olika mönster. Det skulle jag säga att är taget direkt från mitt skissande under exjobbet. Och tålamodet! Arkitekter och illustratörer måste kunna sitta koncentrerade väldigt långa dagar. Det har jag definitivt haft nytta av.
