Här rivs klenoden från 1963
Den invändiga rivningen har pågått sedan i januari. Nu syns den pågående rivningen av Kirunas stadshus även från utsidan.
– Det är slöseri med en ändlig resurs, säger Lars Gezelius som utredde möjligheterna att istället montera ner och bygga upp huset på nytt.
Tungrivning av Kirunas stadshus pågår.
Kirunas stadshus Igloo, ritat av Arthur von Schmalensee, har stora likheter med Stockholms stadshus både vad gäller material och form och det har fått Kasper Salin-priset 1964 och blivit statligt byggnadsminne 2001.
För att kunna riva byggnaden ansökte kommunen om att få minnesmärkningen upphävd, vilket länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet motsatte sig. Det var här Lars Gezelius blev inkopplad av länsstyrelsen för att reda ut möjligheterna och vad det skulle kosta att flytta byggnaden.
– Det hade gått att demontera, mellanlagra och återuppbygga. Vi gjorde en kostnadsberäkning på 250 miljoner kronor, säger Lars Gezelius.
Kommunen valde ändå rivningslinjen och lät bygga det nya stadshuset Kristallen, ritat av Henning Larsen architects som vann den utlysta arkitekttävlingen 2013. Det gamla stadshusets klockstapel, dörrhandtag och vissa konstverk har återanvänts i den nya byggnaden som invigdes förra året.
Lars Gezelius, som även arbetat med att dokumentera det gamla stadshuset tillsammans med länsmuseet, säger att han slutat sörja. Men han nämner detaljer i den påkostade interiören.
– Jag var särskilt förtjust i ett av betongundertaken med rektangulära plattor som bildade kvadrater. Jag hoppas att något av det bevaras.
Lars Gezelius.
Enligt gruvbolaget LKAB, som ansvarar för rivningen, har inredning och möbler som inte följt med till den nya Kristallen, flyttats till andra kommunala verksamheter. LKAB uppger också att en del byggdetaljer, som fönster och räcken, monterats ner för att kunna återanvändas i Kirunas nya stadskärna. Och att byggnadsdelar även kommer att användas på platsen för det gamla stadshuset som ska bli en park i väntan på att området införlivas i gruvindustrin.
Lars Gezelius konstaterar att intresset för återbruk har blivit stort på sistone, inte minst med tanke på hållbarhetsaspekterna.
– Det känns som att vårt förslag om nedmontering och återuppbyggnad kom ett antal år för tidigt. Jag blev ofta anklagad för att vara bakåtsträvande och bara vilja bevara. Men enligt mig hade det varit mycket mer radikalt och framåtblickande att flytta den här byggnaden än att bygga en ny, säger Lars Gezelius.
