Hållbarhet in i minsta detalj

Frustrationen i rösten är märkbar.

– Nu finns en diskussion om att bygga billigare och enklare, och då måste ju kvaliteter tas bort.

Ola Nylander, professor och föreståndare för Centrum för boendets arkitektur, reagerar över att branschen låter grundlöst tyckande styra utvecklingen.

– Men det finns ganska mycket kunskap om vad en bra bostad är, som akademiker kan vi göra en insats. Bemöta tyckandena med kunskap, säger han.

Att kvantitet blivit viktigare än kvalitet i bostadsbyggandet är själva upprinnelsen till att Centrum för boendets arkitektur bildades på Chalmers. Idén är att samla, utveckla och diskutera kunskap om de kvaliteter som gör bostäder ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbara.

Sedan starten för tre år sedan har centrumet arbetat med att knyta ihop akademi och näringsliv. Ett 40-tal företag och organisationer är medlemmar; arkitektkontor, bostadsbolag och offentliga förvaltningar. Målet är att kunskapen ska få genomslag i bostadsbyggandet och tillämpas i praktiken.

Förra året kom rapporten Att bygga billigt är dyrt, skriven av en av centrumets medarbetare Kajsa Crona. Hon beskriver hur de ekonomiska spelreglerna styr bostadsbyggandet mot kortsiktiga lösningar, och menar att samhället måste skapa finansieringsmodeller som kan möta utmaningarna: bostadsbristen, den sociala hållbarheten och klimatförändringarna. Det måste löna sig att bygga långsiktigt, hållbart och med kvalitet.

Just nu sammanställs en studie av byggemenskaper.

– Fler byggemenskaper tror vi kan öka kvaliteten på bostäder. De som ingår i en byggemenskap bygger oftast åt sig själva och planerar att bo i huset länge. Då utvecklas bostadsbyggandet, säger Ola Nylander.

Att välja gedigna material och bygga med omsorg är lättare om långsiktig hållbarhet får vara styrande. Men är långsiktig hållbarhet bara möjlig i småskaliga byggprocesser?

Ola Nylander följer spåren bakåt. När bostadsbyggandet skalades upp på 1960-talet hamnade fokus på teknik och effektivitet. Snabba processer och stora byggbolag tog över.

Fortfarande domineras bostadsproduktionen av stora byggaktörer.

– De gör kanske så gott de kan. Vi har JM som medlem, men jag hade gärna sett att även de andra byggjättarna blir medlemmar i Centrum för boendets arkitektur. Då kunde vi sitta här och snacka bostäder och kvalitet, säger Ola Nylander.

Det finns flera orsaker till att detaljerna på nybyggda bostäder inte alltid håller måttet. Magnus Almung, arkitekt på Tengbom, har märkt att detaljerna skuffas undan redan i visionsstadiet.

– Det görs många avancerade 3d-bilder som visar byggnaden ur alla tänkbara vinklar. När 3d-bilden är färdig tycker man nästan att huset är byggt, säger han.

Arkitektens eget intresse, projektets tidplan och budget spelar in, men också det faktum att detaljprojektering efterfrågas mer sällan.

– En utveckling som pågått de senaste femton–tjugo åren. Och precis som med allt annat måste man göra något ofta för att bli bra på det, säger Magnus Almung.

I Sverige domineras bostadsprojekten av totalentreprenad. Entreprenören ansvarar för både projektering och utförande och det ingår inte i arkitektens uppdrag att göra fullständiga handlingar.

– Vi ritar planer, fasader, någon sektion och en övergripande byggnadsbeskrivning. En mer genomträngande projektering görs längre fram, och då är byggaren fri att anlita egna arkitekter och konstruktörer, säger Magnus Almung.

I detta skede görs många val som får konsekvenser för vilket material som används och hur detaljerna utformas. Genom att välja billigare material och förenkla genomförandet kan byggentreprenören öka sin egen vinst.

Även med så kallad utförarentreprenad, när arkitekten involveras i projekteringen, riskerar frågan om material och detaljer att glida arkitekterna ur händerna. Ofta är en projektledare mellanhand och den som för diskussioner med byggherren om vad som ska förenklas, prutas på och tas bort.

– Jag kan förstå att projekt ibland måste bantas. Men arkitekten, som har en idé om hur huset ska se ut och hur det ska åldras, bör vara med och välja vad som ska göras och inte göras, säger Magnus Almung.

Att det går att sätta ord på arkitektoniska kvaliteter är en förutsättning för att kunna prata om det. Det var Ola Nylanders drivkraft när han började som doktorand på 1990-talet.

– Jag hade jobbat som projekterande arkitekt innan och stött på problemen som dyker upp. Hur svårt det är att förklara kvalitet. Det är ganska självklart att man tycker om vackert ljus i en bostad, men vad är det som gör det vackert?

Upplevelsen av bostadens arkitektur är intuitiv och svårfångad kunskap. På Chalmers hamnade Ola Nylander i en tradition av kunskapsinhämtning som involverade de boende, företrädd av bland andra Birgitta Holmdahl och Johannes Olivegren.

– Det här med att fråga de boende tyckte jag var en sympatisk tradition, de har en massa kunskap. Jag inspirerades också av Armand Björkman som var på Chalmers då. Jag tyckte han ritade fina hus – men han kunde inte förklara det han gjorde.

I sin doktorsavhandling Bostaden som arkitektur introducerar Ola Nylander sju olika egenskapsfält som påverkar de boendes upplevelse av sin bostad, och som alla ingår i arkitekternas tysta kunskap. Axialitet, omslutenhet, rörelse, ljus, rumsorganisation, rumsfigurer – och material och detaljer.

Han kände ganska snabbt att material och detaljer var betydelsefulla.

– Boende som hade fina material omkring sig uppskattade genomtänkta detaljer och att hantverket var bra gjort, de kände sig berörda av att någon hade brytt sig för deras räkning, säger Ola Nylander.

Han använder tre olika begrepp för att beskriva värdet av material och detaljer: omsorg, autenticitet och tillägnelse. Alla tre hänger ihop. Välgjorda detaljer och solida material som känns äkta genom hela sin livscykel bidrar till revirkänsla och hemtrevnad.

Tjugo år senare är tankarna bakom egenskapsfältet material och detaljer högaktuella.

– De passar som hand i handske i dagens hållbarhetsdiskussion, säger Ola Nylander.

Med kursen Detaljens betydelse vill Centrum för boendets arkitektur ge arkitekter chansen att utveckla sina färdigheter i att gestalta hållbara detaljer. Den vänder sig till arkitekter som varit yrkesverksamma i mellan fem och tio år.

Utbildningen genomfördes första gången hösten 2018 och kombinerar föreläsningar och praktiska övningar med studieresor och besök i verkstäder. Innehållet fokuserar på olika material – tegel, trä, plåt, glasfasader och betong – och hur de möts i detaljutformningen.

De femton kursdagarna är utspridda på tre månader och under tiden får deltagarna skissa och projektera detaljer och fasad i trä, tegel eller plåt. Kursen avslutas med en fyra dagar lång workshop då ett utsnitt av fasaden byggs upp med hjälp av hantverkare.

Syftet är att skapa inlevelse i byggprocessen och förståelse för det praktiska utförandet.

– Det är väldigt lärorikt att handgripligen få bocka plåten, och upptäcka att det kanske inte går att göra som man tänkt. Samtidigt som det ska se gestaltat ut måste det vara en bra teknisk lösning, säger Magnus Almung.

Han menar att detaljerna och materialvalet är viktiga oavsett stil och uttryck.

Materialen kan vara dyra och exklusiva, men behöver inte vara det. Omtanke kring utförandet är mer än att något ska se snyggt ut. En av utmaningarna är att byggbranschen ska få upp ögonen för att material och detaljer har med hållbarhet att göra.

– Många hållbarhetsprojekt fokuserar på att få bra energivärden. Det fogas och tejpas. Men hur länge håller tejpen som sitter bakom tegelfasaden? Hur kommer du åt att byta den när limmet släpper? Att bygga hållbart är att bygga så det håller länge, säger Magnus Almung.

Vid Dalens grusplaner i kanten av Slottsskogen ligger en ny magasinsbyggnad där Park och natur förvarar maskiner och djurfoder. Den faluröda byggnaden följer gångvägens lutning och svaga krökning. Många passerar förbi, på löparrunda, söndagspromenad eller hundrastning.

Det är en enkel och oisolerad lada, men med hållbara materialval och väl uttänkta detaljer. Tak, hängrännor och stuprör i zink, träpanel med frästa locklister och fönster som passats in i fasaden med precision. Stupröret i mitten har omfattning i trä. Och precis där byter skuggspelet på fasaden rytm – på ena sidan två brädor och en list, på andra tre brädor och en list.

Ladan är ritad för att hålla i hundra år och vara lätt att underhålla. Arkitekten bakom har en passionerad inställning till detaljer, men är också envist uthållig.

– Vid första byggmötet sa byggentreprenören att ”nu behöver vi inte ha med arkitekten mer”. Då fick jag ju stå på mig och säga att jag ville vara med under hela byggprocessen, säger Magnus Almung.

För även om det finns en strukturell förklaring till varför trägolv byts ut mot plastmatta och skarvar täcks med popnitad standardplåt, tror han att enskilda arkitekter kan åstadkomma förändring.

Med engagemang, intresse, kunskap. Och genom att vässa sina argument.

– Se till att bli kallad till byggmöten. Få en relation till byggherren och entreprenören. Prata om betydelsen av material och detaljer för att helheten ska bli bra. Argumentera, men var också beredd att förenkla och rita om, säger Magnus Almung.