Forskare i Umeå efterfrågar mer organiskt tänk

Francesco Camilli är postdoktor vid Arkitekthögskolan vid Umeå universitet och en av författarna till artikeln Designing ecology: the organic as a possible paradigm of a sustainable and resilient architecture.

I artikeln föreslår forskarna ett paradigmskifte i synen på våra byggnader. I stället för att se dem som avgränsade artefakter bör de förstås som en del av en komplex ekologi. Den organiska dimensionen av arkitektur handlar både om användningen av organiska material och om en systemförståelse.

– Vi behöver förstå komplexiteten, materialens ursprung och skillnaden mellan det organiska materialets kretslopp och till exempel stålets som är ett resultat av hundratusenåriga processer, säger Francesco Camilli.  

I artikeln berättar forskarna om hur olika ursprungsfolk har använt organiska material som aktiva element i sina byggnader. Ett av dem är Khasis -folket i Indien som har skapat levande broar genom att rikta växtlighet och på det sättet skydda sig mot återkommande översvämningar. Exemplen visar att det är möjligt att både exploatera och bevara ekosystemets dynamik för att bygga bostäder och skapa skydd mot extrema väderhändelser. 

Exempel ges också på forskningsprojekt som experimenterar med nya sätt att använda trä arkitektoniskt. Med digital teknik kan träets inneboende egenskaper undersökas vilket ger nya möjligheter. Urbach tower utanför Stuttgart har till exempel skapats genom att träet ”formar sig själv”, en process som bygger på att materialet sväller och krymper när fuktighetshalten förändras. 

Både när det gäller de ursprungliga byggnadssätten och de nya forskningsexperimenten kan miljöavtrycket minimeras eftersom det finns en djup kunskap om materialet och dess ekologiska sammanhang. De är kanske inte storskaligt tillämpbara i dagens byggindustri, men forskningsexperimenten kan enligt artikelförfattarna ses som en förtrupp för en arkitektur som utvecklas mot ekologisk integration. Ett aktuellt exempel på en sådan utveckling är Sara Kulturhus som är byggt i lokalt producerat trä och innefattar energilösningar som ger ett överskott till den omgivande staden. 

– Det handlar om en systemförståelse av byggnaderna och materialen vi använder, hur de samverkar med och påverkar omgivningen. Arkitektur som går från ett standardiserat industriellt förhållningssätt som undviker komplexitet, till ett mer ekologiskt som välkomnar det, säger Francesco Camilli.