Fokus på manliga arkitekter i utbildningen

När Frida Bergström började på arkitekturutbildningen i Lund för tre år sedan var en av de första övningarna en skrivuppgift.

– Vi fick en lista på kanske 25 byggnadsverk. Vi skulle kort beskriva och analysera ett av projekten. När jag kollade upp namnen fanns det bara en kvinna på listan: Ray Eames som gjorde ett projekt tillsammans med sin man Charles Eames i slutet på 1940-talet.

– Det kändes konstigt och lite obekvämt. Är det så här min utbildning ska vara? Här är vi två tredjedelar kvinnor i klassen och så finns det bara en person på listan som är kvinna, säger Frida Bergström.

Ebba Wågman, som ska börja sitt fjärde år på utbildningen, har samma uppfattning.

– Det har varit väldigt få kvinnor representerade i de projekt vi skrivit om eller haft presentationer om. Även i de textkompendier vi fått är det övervägande texter av män, även om det är lite mer jämnt fördelat där, säger Ebba Wågman.

Bristen på kvinnor i arkitekturhistorieundervisningen har diskuterats i olika studentfackliga forum samt på möten mellan lärare och studenter.

– Vi har tagit upp frågan flera gånger i olika sammanhang. Vi har aldrig känt att skolan sagt ”nej, ni har fel, det här stämmer inte”, utan det känns som om de är medvetna om problemet och att det är viktigt. Men ändå händer det inte så mycket, säger Frida Bergström.

En del studenter engagerade sig i den numera upplösta gruppen Femark, där de på sin fritid skrev om kvinnliga arkitekter och andra som faller utanför normen.

– Men det blir väldigt mycket ett eget initiativ, att man på sin fritid letar upp fakta och böcker om kvinnliga arkitekter. Gör man inte det själv, får man inte det till sig, säger Ebba Wågman.

Jesper Magnusson, skolchef på arkitektutbildningen i Lund, säger att skolan tar frågan på stort allvar.

– Vi arbetar med att få en bättre representation inte bara mellan könen, utan även geografiskt och kulturellt.

– Men ett problem är att det före modernismen knappt fanns några kvinnliga arkitekter alls, och de som fanns är dåligt dokumenterade. För att öka andelen kvinnor behöver vi hitta tillräckligt många projekt som är tillräckligt väl beskrivna, säger Jesper Magnusson.

Som så ofta handlar det om brist på resurser.

– Hade vi haft budget för det hade vi satt någon på skolan på att göra research och sätta samman ett material. Men vi har inte de resurserna i dag. Jag skulle vilja skicka bollen vidare till utbildningsdepartementet, att se till att vi har tillräckliga medel till den här viktiga frågan, säger Jesper Magnusson.