FN-toppen: ”Alla städer behöver en plan”

År 2050 kommer 70 procent av världens befolkning att leva och bo i städer. Och 90 procent av den stora urbaniseringen kommer att ske i Asien och i Afrika.

Detta är antagandena som FN-organet UN-Habitat utgår ifrån i sin strategiska plan för verksamheten 2020–2023. Visionen är ”bättre livskvalitet för alla i en värld som urbaniseras”.

Sedan 2018 leds UN-Habitat av den malaysiska stadsplaneraren Maimunah Mohd Sharif. Hon beskriver sin roll som en samordnare och visionär.

– UN-Habitat arbetar med människors bosättningar, från små byar på landsbygden till stora metropoler. De ska vara väl planerade och utgöra en del av ekosystemet. Min roll är att leda, samordna och genomföra arbetet tillsammans med andra delar av FN, medlemsländerna, investerare och andra intressenter.

Vilket är ditt uppdrag nu under konferensen Stockholm +50?

– Jag är här för att höra medlemsländernas rapporter om hur de lyckats uppfylla de mål som sattes 1972. Vad de lyckats förverkliga. Och om de inte lyckats, få svar på varför. Jag kommer att lyssna på ledare för olika städer och för industrin. Och jag ska själv hålla en föreläsning där jag talar om urbanisering och ekosystem.

De finns dem som menar att det inte finns något att fira med att det är 50 år sedan FN:s första miljökonferens hölls, att det hänt för lite sedan dess. Håller du med?

– Att inget gjorts är fel, enligt mig. Men vi kunde ha gjort mer för att förverkliga det vi bestämde för 50 år sedan. Tekniken finns för att vi skulle ha kunnat göra mer för att transformera våra städer, gå mot en grönare och mer hållbar urban framtid.

Vilket ansvar ligger på planerare och arkitekter?

– För att något ska hända behövs ledarskap. Politiker och borgmästare är ledare men det är också stadsplanerare och arkitekter. Vi måste planera våra städer rätt. Det är planerare som kan se till att det finns en plan. Vi måste uppmuntra och se till att städer som inte har någon plan, en översiktsplan, skaffar en. Och också se till att den implementeras. De tre verktyg som behövs är ledarskap, kapital i form av mänskliga resurser och finansiering samt politisk styrning.

UN-Habitat har antagit en strategisk plan för sitt arbete 2020–2023. Vilken är det största framgången med den så här långt?

– Vi antog den 2019 och vår vision är väldigt tydlig: Att förbättra livskvaliteten för alla. Och då menar vi inte bara människor utan också flora och fauna. Urbaniseringen går inte att stoppa och då måste vi se på städerna som en del av jordens hela ekosystem. En stor framgång är att vi har lyckats sätta urbaniseringen på medlemsländernas agenda, urbaniseringen är inte längre något de kan skjuta ifrån sig. Allt fler länder vet och förstår att om stadsutvecklingen sker på rätt sätt, har man i slutet av dagen löst många problem.

Du har själv arbetat som stadsplanerare på kommunal nivå i många år. Vilken är din viktigaste erfarenhet?

– Det är att se mig själv som en ledare. En ”game changer”. Stadsplanerare ska ha visioner och engagera politiker, medborgare och andra intressenter. Vi stadsplanerare måste vara tillräckligt modiga för att föreslå förändring. Och djärva nog att tänka det otänkbara och inte ge upp. Världen behöver stadsplanerare!