En halv miljon för forskning om delad bostad

Nästan 30 procent av Sveriges kvinnliga pensionärer riskerar enligt beräkningar att hamna under fattigdomsgränsen. Arkitektföretaget Theory into practice utgår från denna grupp för att bidra till att jämna ut dagens bostadsojämlikhet. De ser ”delningsarkitektur” som en möjlig dellösning för att höja bostadskvaliteten och samtidigt nå fram till rimliga hyresnivåer – max fyra tusen kronor i månaden.

– Att antalet fattiga pensionärer ökar har flera orsaker och mycket ligger utanför ramen för vad vi kan göra i det här projektet, men vi kan skapa nya innovationer för boende. Vi kan inte fortsätta krympa bostadsytan som idag, men vi kan ta ett omtag kring ytfördelningen. Vi tittar särskilt på äldre kvinnliga pensionärer som en extra utsatt grupp på bostadsmarknaden, men lösningen ska kunna användas också för andra grupper, säger Anna Sundman som är arkitekt på Theory in practice och projektansvarig.

I projektet Divercity, som Theory into practice fick forskningsmedel för 2018, är ingången att utveckla möjligheter för gemensamt byggande som leder till kollektivt ägande och boende. Gemensamt för de två projekten är ett intresse för delningsekonomin, att möta marknadens behov och främja ett varierat bostadsutbud. Projektet Max 4 lax ska utveckla hyresrätten till att innefatta gemensamhetsboende och att skifta fokus från ägande till delade lösningar.

– Idén är fler gemensamma ytor och en bra privat bostadsdel. Vi tänker oss serier av rum där gränsen för den egna bostaden förflyttas.

En utgångspunkt är rekordårsbebyggelsens tekniska system och en omfördelning och omprogrammering av befintliga ytor för att få fram fler ekonomiskt tillgängliga bostäder. Målet är ett byggt projekt för gemensamhetsboende  med en maxhyra på 4000 kr, gärna i ett allmännyttigt bestånd. De samarbetar med bland annat arkitekten Erik Stenberg som är professor på KTH och tidigare har studerat möjligheterna hos rekordårens byggnadskonstruktioner. Idag står rekordårens bostäder inför omfattande renoveringar och ombyggnader vilket kommer att leda till hyreshöjningar.

– Det kan få katastrofala följder, särskilt för gruppen kvinnliga pensionärer. Vi vill arbeta med innovativa lösningar kring rätten till en god bostad, säger Anna Sundman.

Ett möjligt scenario beskriver Anna Sundman som ett storhushåll för runt åtta personer där den privata bostadsytan är 20–25 kvadratmeter.

– Ett problem när billigare bostäder utvecklas idag är att de ofta utgår från unga som tillbringar en stor del av sin tid utanför bostaden och får sin stimulans därifrån. Den grupp vi utgår ifrån vill ofta tillbringa mer tid hemma. Dessutom vill vi inte tumma på tillgänglighet. Blir det bra för gruppen äldre kvinnor blir det bra bostäder för alla.

Theory into practice gör nu behovsanalyser och studerar kollektivboenden och omdaningar av rekordårens bostäder i övriga Europa. I november ska de lämna in resultatet och i ett senare skede utveckla mer konkreta lösningar.

– Vi vill se över hur de kan anpassas vid ombyggnader till nya boendeformer.

Andra samarbetspartners är allmännyttan där både Umeås Bostaden och Uppsalahem medverkar.

– Vi hoppas att marknaden ska intressera sig för våra lösningar så att vi kan få bostäder i ett spektrum för hela Sveriges befolkning. Vi tror att det handlar om en så pass stor grupp som idag står utanför bostadsmarknaden att det nu kommer att uppstå alternativ på marknaden, men det krävs också en kraftansträngning, säger Anna Sundman.