”Det viktigaste är att kunskapen hos män har ökat”
Drygt sex veckor efter att uppropet #sistaspikenikistan offentliggjordes anordnade Sveriges Arkitekter ett panelsamtal om hur branschen går vidare. Panelen var överens om att strukturer och normer måste ändras, medan förslagen på åtgärder skiljde sig.
Ett 40-tal personer, de allra flesta kvinnor, deltog vid tisdagens frukostseminarium.
Cajsa Winge, arkitekt och talespersonen för uppropet #sistaspikenikistan, inledde med att berätta om uppropet.
– Många säger att metoo är en kampanj, men jag anser inte att det är så. Det är inte en planerad aktion utan handlar om att lyfta kvinnors berättelser. Bredden på berättelserna visar att det är ett strukturellt problem, sa hon.
Uppropet samlar hela byggindustrin, från arkitekter till snickare. Något som delvis ifrågasätts av Magnus Höij, vd för arbetsgivarorganisationen Sveriges Teknik- och Designföretag.
– Man får inte tro att alla problem på bygget är arkitekternas bekymmer, och tvärtom. Arkitektkontoren och byggbolagen har delvis samma problem men det finns också stora skillnader. Bäst resultat får vi om vi i första hand tänker på vår egen arbetsplats, sa han och fick medhåll av Cajsa Winge.
– Jag håller med. Vi brottades med om det skulle vara ett gemensamt upprop eller inte. Fördelen med ett gemensamt upprop är att se att det kan ske i möten mellan sektorerna, sa hon.
Charlotta Holm Hildebrand, tf förbundsdirektör på Sveriges Arkitekter, lyfte också problem som kan uppstå i mötet mellan branscherna.
– I mötet med en beställare är utsattheten större, eftersom det kan bli ekonomiska konsekvenser om man säger ifrån. Det kräver mycket kurage för att säga ifrån, speciellt i en sådan beroendesituation. Det man måste gör är att lyfta bort ansvaret från den utsatta kvinnan, sa hon.
En diskussion handlade om kvotering.
– Jag är en vän av kvotering, det är bra att tvinga fram en balans. Det räcker inte som enda åtgärd men är en bra start, sa Magnus Höij.
– Utifrån nuvarande lagstiftning får man inte använda kvotering, eftersom det är diskriminerande. Det man kan göra är att sätta mål för jämställdheten och ta de på lika stort allvar som finansiella mål, sa Pia Höök, diversity manager på Skanska och ledarskaps- och genusforskare.
Hon lyfte medvetenheten om problemet som den viktigaste konsekvensen av hela metoo-rörelsen.
– Det viktigaste är att den kollektiva kunskapen om de här frågorna har ökat, framför allt hos dem som inte har egna erfarenheter. Det handlar ofta om män i maktpositioner, sa Pia Höök.
Seminariet avslutades med att paneldeltagarna gav förslag på åtgärder för att motverka sexuella trakasserier.
– I dag behöver bara företag med fler än 25 anställda ha en jämställdhetsplan. Men de flesta arkitektkontor har färre än 25 anställda. Jag tycker det borde vara ett krav att ha en jämställdhetsplan på alla arkitektkontor, sa Cajsa Winge.
– Det handlar inte om lagstiftning, utan om vår kultur och våra normer. Hur ser firmafesterna ut? Det måste vi ta tag i själva, det kan inte politikerna göra något åt. Inom STD har vi utökat utbildningsinsatserna kring de här frågorna, sa Magnus Höij.
– Det är när det här blir en fråga i upphandlingar som arbetet kommer att ta stor fart. Det finns inget som säger att hur ett företag arbetar mot sexuella trakasserier, med inkludering eller jämn representation mellan könen, inte kan vara kriterier i en upphandling, sa Pia Höök.
– Vi måste prata mer om de här frågorna och bli mer självmedvetna. Alla måste förstå att även den egna arbetsplatsen har en kultur som man kan behöva ifrågasätta, sa Charlotta Holm Hildebrand.
