”Det största hedersuppdrag man kan få”

– Man arbetar flitigt med kulturbyggnader i 40 år utan att göra bort sig alltför mycket.

Så svarar Bo Hofsten skämtsamt på frågan om hur man blir man slottsarkitekt. Sen fortsätter han:

– Man lämnar in ett anbud till Statens fastighetsverk med förhoppningen att man ska vara den som bäst uppfyller utvärderingskriterierna – och det krävs nästan ett helt yrkesliv för att uppfylla dem. När jag läste restaureringskonst på Kungliga konsthögskolan på 1990-talet och hade Ove Hidemark, dåvarande slottsarkitekten, som huvudlärare, fanns aldrig tanken på att en gång komma i fråga för ett sådant uppdrag.

Vad betyder uppdraget som slottsarkitekt för dig?

– Jag är sedan ett antal år husarkitekt för Nationalmuseum och Kungliga Operan och arbetar även med några av fastighetsverkets utlandsfastigheter, men att bli slottsarkitekt för Stockholms slott är väl det största hedersuppdrag man kan få.

Nästan 80 procent av de idag drygt 30 slottsarkitekterna i Sverige är män. Varför är det så?

– När jag gick på KTH på 1970-talet var vi 100 elever varav cirka 30 kvinnor. I min ålderskategori är det därför fler män. Men man får se tiden an, skillnaden kommer att utjämnas eftersom det numera är betydligt mer jämställt på arkitekthögskolorna.

Vad är det bästa med att jobba med byggnadsminnen? 

– Den stora utmaningen är att förhålla sig till en befintlig kulturbyggnad och dess verksamhet och göra nödvändiga förändringar och tillägg utan att byggnadsminnet förvanskas. Ju svårare och mer komplex uppgiften är desto roligare! Och så får man inblick i olika hyresgästers verksamheter – är man bara nyfiken finns enastående tillfällen att lära sig nya saker. Som hus- och slottsarkitekt åt fastighetsverket har man dessutom högre status än hos andra beställare och ett större ansvar. Uppdragen innebär att man även ska vara generalkonsult, som samordnar de övriga kompetenser som behövs, och ett stöd åt förvaltningen.