Brittisk stildiskussion präglas av konservativa strömningar

Konservativa strömningar får en allt mer framträdande plats i den brittiska diskussionen om arkitektur. I opinionsundersökningar säger allmänheten att de föredrar exempelvis viktorianska radhus framför dagens moderna flervåningsbostäder. Och när den brittiska regeringen i höstas tillsatte en kommission med namnet Building better, building beautiful för att förbättra byggandet sades det att design och stil ska ta hänsyn till traditionella uttryck och former. När dessutom den kulturkonservative filosofen Sir Roger Scruton utnämndes till ordförande i kommissionen blev protesterna från den brittiska arkitektkåren omedelbara. Sir Scruton har gjort sig känd som en stark motståndare till samtida arkitektur.

Den välrenommerade arkitekten tillika professorn på Brightons universitet Charles Holland är på många sätt representativ för de många kritikerna till Sir Scruton och kommissionen.

– Jag tror att den bostadsbrist som råder i stora delar av landet kombinerat med en rädsla för storskaliga projekt utgör grunden för människors skepsis, säger Charles Holland och fortsätter:

– Till vissa delar är det befogat, det finns flera exempel där samhällsservicen inte alls hänger med och kan svara upp mot det tryck och det behov som uppstår i ett nytt område. Kommissionen kan ses som ett slags svar på regeringsnivå på den oro folk känner.

Charles Holland menar därtill att opinionsundersökningarna som Sir Roger Scruton och kommissionen ska basera sitt arbete på är pseudovetenskapliga.

– Om man ställer frågor utifrån vissa utgångspunkter är det enkelt att få de svar man vill ha. Smak är ju subjektivt och en fråga om personliga preferenser. Resultaten förstärker i det här fallet regeringens ståndpunkter och blir ett sätt att föra fram deras agenda. Att specificera att en stil är bättre än en annan är ett ensidigt och enväldigt sätt att se på estetik och vad som gäller. Det blir en alltför begränsad vision av vad som faktiskt går och kan göras, och kommer att begränsa såväl oss arkitekter, byggherrar och bostadsutveckling.

Kommissionen har alltså redan fått starkt mothugg, trots att arbetet inte börjat och när detta skrivs ännu är oklart vilka som blir ledamöter. Kanske är det inte konstigt att ordföranden Sir Roger Scruton hamnar på defensiven. Han vill inte bli intervjuad eller svara på frågor via e-post. Men när konst- och designskolan Central Saint Martins i London anordnar en öppen föreläsningskväll som handlar just om skönhet inom arkitekturen uppmanar Sir Roger Scruton sina kritiker att lämna in underlag till kommissionens arbete. Han håller med dem om att kvaliteten i hela processen från planering till genomförande måste förbättras och att nya bostadsområden förankras bättre i sitt sammanhang.

I ett direkt svar på moderatorns fråga om vilken roll egentligen kommissionen har, säger Sir Roger Scruton att han så här långt bara är en frontfigur utan något större ansvar.

– Jag är bara här för att det ska se ut som att något görs.

(Reds anm: Roger Scruton fick 9 april avgå från sin post som ledare för kommissionen efter anklagelser om antisemitiska uttalanden.)

Med under debattkvällen och i panelen fanns även Liza Fior, professor på Central Saint Martins och med en egen praktik Muf architecture/art, specialinriktade på social, rumslig och ekonomisk infrastruktur. När hon intervjuas efter föreläsningen menar hon att Sir Roger Scrutons uttalande stämmer väl in i vad som tycks vara regeringens strategi.

– Kommissionen tycks handla mer om att distrahera från det faktum att ingenting händer på policyområdet för bostadsbyggandet, säger Liza Fior och pekar på att de flera av de organisationer och think-tanks som levererat rapporter som lett fram till kommissionens skapande, delvis har finansiering och, eller är kopplade till de styrande politikerna.

– Författarna talar om att klassiskt vacker arkitektur kan göra människor i ekonomiskt utsatta områden lyckligare. Men jag har noga läst och gått igenom undersökningarna och här finns saker som inte plockats upp i slutmaterialet, berättar Liza Fior och fortsätter:

– De intervjuade tryckte på att skolor och social service behövs i nya bostadsområden och att flerbostadshus måste ljudisoleras så det inte blir så lyhört. De pratade om att storleken på rum var viktig och så vidare. Utseende, det vill säga hur husen ser ut, det kom i andra hand.

Som arkitekt och mån om sin yrkesgrupps handlingsutrymme och professionella frihet menar Liza Fior att det är viktigt att protestera mot kommissionens idéer som bara tycks handlar om yta.

– Det diskuteras detaljer som ”är det snyggt med balkong?” men ingenting om vad människor i Storbritannien i dag faktiskt behöver.

Arkitekturkritikern Oliver Wainwright medverkar regelbundet i dagstidningen The Guardian och inte heller han är förvånad över Sir Roger Scrutons uttalande. Oliver Wainwright tror att det finns flera skäl till varför kommissionen kommer just nu.

– Brexit är på gång och det är starka konservativa politiska krafter som tillsammans med en ökad populism påverkar stämningar. Det finns en misstänksamhet mot specialister i sig som också påverkar arkitekter som yrkesgrupp.
Oliver Wainwright exemplifierar med den förre konservative ministern Michael Gove som i samband med Brexit-omröstningen uttryckte att britterna har haft nog med experter.

Populismen slår med andra ord igenom brett, även i den praktiska verkligheten och för privata entreprenörer.

– De hamnar i kläm när det väl är dags att bygga. Trots kontrakt blir det stopp tidigt
i processen eftersom när planer väl presenteras kommer lokala krafter och grupper protesterar och sätter stopp, säger Oliver Wainwright som verkligen hoppas att kommissionen inte bara är en potemkinkuliss uppsatt av politiker ointresserade av frågorna och alltför upptagna av Brexit.

– Kommissionen behöver ta situationen på allvar och ta sig förbi formdiskussionerna och i stället titta på de bakomliggande strukturerna till och lösningar på Storbritanniens bostads- och byggkris, säger Oliver Wainwright.

Han menar att det nödvändigtvis inte bara behöver vara riskfyllt med tillbakablickande, det vill säga de faror som bland annat Charles Holland oroas över: att nytänk, kreativitet och utvecklingspotential bromsas. I stället tar Oliver Wainwright den lilla orten Poundbury
i västra England som exempel, en helt nyskapad by, uppbyggd från grunden i början på 1990-talet. Projektet fick stöd av prins Charles och visionen var att med äldre principer så väl utseendemässigt som i stadsplanering skapa en god livsmiljö och ett gott samhälle. Boende, företagande och samhällsservice mixas på ett nästintill medeltida sätt.

– Poundbury-projektet blev först enormt utskällt, berättar Oliver Wainwright, men småskaligheten, blandningen av jobb- och boendemiljöer har visat sig ge kvaliteter som uppskattas stort av de som flyttat dit. Till detta kommer att man redan från början tänkte energieffektivt och klimatsmart.

På Royal institute of British architects, Riba, som är den brittiska branschorganisationen för arkitekter, försöker ordföranden Ben Derbyshire slutligen inta ett diplomatiskt helikopterperspektiv.

Han håller i stort med kommissionens kritiker, men trots kontroverserna kring stil och uttryck så är Ben Derbyshire övertygad om att kommissionen så småningom kommer att ta sig an de viktiga uppgifterna.

– Den allmänna byggnadskvaliteten är undermålig och såväl branschen och politiker behöver ta i frågan om vad som behöver göras, säger han och påpekar vidare: Medvetenheten har höjts bland annat efter brandkatastrofen i Grenfell Tower i London för ett par år sedan. Undersökningar som gjorts därefter har bland annat visat på stora säkerhetsrisker i skolor, men vi har också stora problem med nybyggnationer. De som köper dyra nya bostäder får på köpet elektricitet som är feldragen, fönster som inte går att öppna eller vattenläckor direkt efter inflyttning. Lägg till detta att de flesta britter i dag knappt har råd att hyra och ännu mindre köpa en bostad.

Ben Derbyshire menar att den hårda kritiken mot kommissionen beror på att de ansvariga politikerna bakom den så här långt bara adresserat en mycket liten del av det mycket större problemet.

– Vi ska inte döma ut dem på förhand. Vi har en bostadskris och Storbritannien måste och behöver bli bättre på byggandet i sig. Men det finns ingen som kan argumentera emot att vi som människor dessutom behöver skönhet i våra miljöer.