Ny syn på verksamheter i bottenvåningarna ska ge liv åt staden

Den hållbara staden brukar beskrivas som grönskande och tät med blandade funktioner. Det mesta ska finnas nära. Tankebubblorna fylls av bilder med mysiga kvarter och promenadvänligt lokalt liv. Stadsutvecklare brukar prata om en inkluderande och dynamisk vardagspuls som attraherar kreativitet och besökare.

Men att åstadkomma levande stadsmiljöer i praktiken är inte så enkelt.

– Om vi vill fylla våra städer med andra saker än boende måste vi öka vår kunskap om vilka verksamheter som bidrar till socialt liv och sammanhållning i staden. Och bredda synen på vad som kan finnas i bottenvåningarna, säger Stefan Molnar, som forskar inom stadsutveckling på Rise i Göteborg. 

Hittills har de flesta teorier och modeller som tagits fram baserats på ett intresse för gatustrukturer, flöden och hur miljöerna ska gestaltas för att upplevas som attraktiva.

– Forskningen handlar framför allt om studier av stadens form i allmänhet, och så kommer bottenplan in som en av flera variabler. Det finns också en del om active frontages, men de utgår från att bottenvåningarna har kommersiellt innehåll, säger Stefan Molnar.

 

Idéskriften Effektanalys av sociala och kulturella verksamheter i bottenplan vill lyfta fram innehållet i gatuplanet och ge blandstaden ett nytt begrepp – blandade bottenvåningar.

I dag är aktörer inom föreningsliv, konst och kultur, offentlig service och delandeekonomi inte självklara som möjliga hyresgäster.

– Ibland finns en begränsad förståelse för vad bottenvåningar är. Det är lätt att bara tänka kommersiellt, många kanske inte ens kommer på tanken att jobba med något annat, säger Stefan Molnar.

Och det är just för att testa idéer, inspirera och öppna för diskussion som idéskriften och guiden tagits fram. I första delen beskrivs ett antal icke-kommersiella verksamheter. Dessa kan drivas i olika samverkans- och organisationsformer, gemensamt är att deras övergripande mål är ”sociala” eller ”kulturella”.

Flera offentliga verksamheter – socialtjänst, omsorg och utbildning – har social inriktning. Hit hör också idéburen sektor som jobbar med frågor som rör fattigdomsbekämpning, miljö- och klimat eller djurrätt.

Den kulturella inriktningen handlar om konst och kultur som behöver lokaler för en mängd olika verksamheter och publika arrangemang inom bildkonst, film, teater, musik, litteratur, formgivning och arkitektur.

Stefan Molnars erfarenhet är att det saknas kontaktytor mellan fastighetsägare och icke-kommersiella verksamheter. De traditionella kanalerna räcker inte till. Han jobbade tidigare med lokalutveckling i Östra Göteborg, bland annat ett stort trähus på Kvibergs regementsområde. I dag är Kompani 415 ett etablerat coworking space.

– Vi hade ett extremt tryck bland föreningar, sociala företag och konstnärer. Lokalerna hade stått tomma länge och fastighetsförvaltaren var chockad – ”att det finns så här många potentiella hyresgäster”.

Aktiva bottenvåningar var en viktig fråga när Kvillebäcken planerades för tio år sedan. Stadsbyggnadskontoret såg möjligheter för nya verksamheter att dra nytta av det centrala läget: icke-störande verksamheter, handel i måttlig skala och service.

Men fastighetsägarna ville ha betydligt färre lokaler och stödde sig på en ekonomisk analys. Underlaget för handel ansågs inte tillräckligt stort och hyran skulle bli för hög för andra verksamheter.

– Det är också en branschfråga. I Kvillebäcken var exploatörerna i konsortiet bostadsbyggare, säger Anders Svensson, projektchef för Älvstaden på stadsbyggnadskontoret.

 

Resultatet blev en kompromiss med färre antal lokaler än planerat. Främst har lokaler byggts där detaljplanen är tvingande, i kvarterens hörnlägen och vid det inre torget.

Och som det ser ut i dag fick fastighetsägarna rätt. Flera lokaler i bottenvåningarna står tomma.

Men Anders Svensson tror på ändrade förutsättningar i framtiden. Han hoppas att stråken kommer stärkas när intilliggande stadsutvecklingsprojekt tar fart – Backaplan, Frihamnen och Lindholmen.

– Bostadshusens bottenvåningar är förhöjda, just för att man ska kunna bygga om till lokaler, säger han.

Barbara Ekström, kulturstrateg på stadsdelsförvaltningen i Lundby, var med och tog initiativ till guiden för blandade bottenvåningar. Hon tror att staden måste bli bättre på att ta vara på lokal kunskap. 

– Från kulturens håll försöker vi alltid inventera befintliga kvaliteter i ett område, aktiviteter eller lämpliga lokaler. Det samtalet skulle kunna bli mycket tydligare i stadsutvecklingsprojekt, säger hon.

I äldre stadskvarter, där det finns billiga lokaler, uppstår blandningen lite av sig själv. Så är det i området kring Långgatorna i Göteborg. Här samsas nedgånget och hippt på ett oförutsägbart sätt som många uppskattar. Det är en urban, kontrastrik miljö där det finns livaktigt kulturliv och social omtanke. Staden hoppas att den känslan också ska smitta av sig på Masthuggskajen – ett angränsande stadsutvecklingsprojekt som står inför byggstart.

I Masthuggskajen är ambitionen att innehållet i bottenvåningarna ska präglas av mångfald: ideellt och business, små- och storskaligt, lokalt och internationellt, permanent och temporärt. I konsortiet med byggaktörer finns en särskild arbetsgrupp, Levande gatuplan, som ska se till att det blir en mix som bidrar till social sammanhållning, attraktiva stadskvaliteter och hållbara livsstilar.

Stefan Molnar har följt planeringsprocessen i en fallstudie, och tror att Masthuggskajens läge har påverkat inriktningen.   

– När planprogrammet togs fram för tio år sedan fanns en tendens att Masthuggskajen skulle vara en internationell, glassig stadsdel. Sedan svängde det och man bestämde sig för att tydligare betona de värden som finns i området, säger han.

Handelsutredningarna fungerade som en trigger. De gav en smal och begränsad bild av vad som kan rymmas på gatunivån i Masthuggskajen, samtidigt som det konstaterades att en del kommersiella verksamheter kommer få svårt att gå runt.

– Paradoxalt nog kanske utvecklingen med digital handel och externa köpcentrum kan öppna för ett mer blandat innehåll i bottenvåningarna. Det finns många kulturella och sociala verksamheter som bidrar till ett levande gatuplan, men som inte är beroende av att folk spontant går in och köper lite lyxchoklad, säger Stefan Molnar.

Intresset för värdeskapande stadsutveckling är stort. 2016 genomfördes en stor stadskvalitetsstudie i Göteborg. Där identifierades stadskvaliteter som speglar värden som efterfrågas på marknaderna för bostäder, kontor och handel. En av stadskvaliteterna från studien är levande bottenvåningar med entréer mot gatan.

Studien var en av utgångspunkterna för stadens arbete med att ta fram indikatorer för stadskvalitet. De består av mått och rekommendationer för stadsbyggnad, bland annat bör det finnas 75 procent lokaler i gatuplan i huvudstråk.

– Det pratas mycket om bottenvåningar. Men frågor om social blandning och synergieffekter mellan olika verksamheter har inte bearbetats så mycket, säger Stefan Molnar.

Därför ägnas den andra delen av idéskriften åt att försöka förstå hur bottenvåningarna påverkar det sociala livet och livsvillkor i staden. Bland annat presenteras en analysmodell i fyra steg, utformad som ett verktyg för att bedöma vilka värden som sociala och kulturella verksamheter bidrar med.

Modellen har inspirerats av metoden ”social return on investment”, som tillsammans med brukarna räknar på både ekonomiska, sociala och miljömässiga vinster.

– Hur kan vi inför, under och efter en satsning tänka kring effekter och värden? Kortsiktigt kanske kalkylen belastas negativt, men långsiktigt kan det vara en vinst för staden, säger Stefan Molnar.

Masthuggskajen har som mål att bli föregångare för levande gatuplan i nybyggnation. Projektet ska bli den förebild det själv saknat.

– Det finns många mysiga och härliga ställen, men vi hittade ingen nyproduktion som fått till den där mixen vi är ute efter. Det var skralt med exempel, så vi bestämde oss för att tidigt jobba med innehållet i bottenvåningarna, säger Erica Svantesson på FOG, som leder samverkansprocessen för Masthuggskajens sex byggaktörer.

Det lokala livet var utgångspunkten för en bred behovsanalys. Handel, restauranger och kontor var med. Men också icke-kommersiella aktörer från kultursektorn, kommunal service, idéburna organisationer och föreningslivet.

– Nu har mixen beskrivits i form av en masterplan – det här vill vi ha i bottenvåningarna. Det nya ska komplettera det befintliga, och det finns tankar om kluster och ankare. Masterplanen är målbilden som alla aktörer ska jobba mot, säger Erica Svantesson.

Just nu pågår arbetet med att hitta en metod som säkerställer blandningen av verksamheter över tid. I mars 2019 skrevs en avsiktsförklaring, så kallat letter of intent, för långsiktig samverkan kring bottenvåningarna.

Inom ramen för Sharing Cities Sweden, som utvecklar delningsekonomiska lösningar för staden, ska Masthuggskajen ta fram nya affärsmodeller för samarbetet.

– Det är nu arbetet börjar. Det gäller att hitta en organisationsform som stöttar vår målbild. Det är många olika faktorer som ska samspela, säger Erica Svantesson.