Arkitekterna i högsta instans: Våra ord väger tungt

Carl-Gustaf Hagander och Tommy Åström låter sig gärna fotograferas vid ett 1600-talsporträtt av Axel Oxenstierna, grundare av den svenska statsapparaten med ämbetsverk och läns­styrelser. De har båda en bakgrund just från bland annat länsstyrelsen, innan de blev Sveriges första tekniska råd med arkitektkompetens i Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt i Stockholm. Detta var år 2011 respektive 2012.

– De som platsar här växer inte på träd. Men man får verkligen utlopp för sin arkitekt­kompetens. Det är ju därför vi är här, säger Carl-Gustaf Hagander.

Det är i dag alltså i snart tio års tid som arkitekter varit med och avgjort plan- och bygglovsärenden i högsta instans.

– När jag började här trodde jag att juristerna skulle tycka att jag inte hade något att komma med, men det visade sig vara precis tvärtom. Vår yrkeskunskap och specialistkompetens tas på allvar och efterfrågas, säger Carl-Gustaf Hagander.

– Vi påverkar rättsutvecklingen, konstaterar Tommy Åström.

När ett ärende efter överklagan nått hela vägen via Mark- och miljödomstolen till Mark- och miljööverdomstolen, fördelas det till något av de tekniska råden för beredning. Totalt finns i dag 13 tekniska råd på domstolen, varav fem är arkitekter. Normalt är att var och en har mellan 30 och 40 mål på sitt bord.

– Tanken är att vi ska kunna grotta ned oss ordentligt för att våra domar ska kunna hjälpa kommunerna att fatta beslut i kommande fall, säger Carl-Gustaf Hagander.

När ett mål ska avgöras samlas tre jurister och ett tekniskt råd för överläggning.

– Vi går laget runt och framför våra bedömningar. Det är ett kollegialt samarbete med öppenhet och ömsesidig respekt, säger Tommy Åström.

– Det är intressant att från insidan se att vi lever i en rättsstat. Det är seriöst och noggrant, säger Carl-Gustaf Hagander.

De båda är helt överens om att arkitektonisk höjd och kulturmiljövärden i dag får stort genomslag i avgörandena. Domstolens arkitekters ord väger tungt när det handlar om ”god form-, färg- och materialverkan” som det heter i Plan- och bygglagen, PBL.

– Vi har aldrig blivit överkörda i vårt fack­område, säger Carl-Gustaf Hagander.

Samtidigt är de noggranna med att förklara att de inte sitter där som några smakdomare. De säger att allt bottnar i att kommunen ”gjort sin läxa”. Det kan till exempel vara att det i detaljplanen finns höga ambitioner om arkitektonisk kvalitet eller skydd av kulturmiljövärden.

– Vill kommunen hävda särskilt hög arkitektonisk kvalitet eller hänsynstagande till befintlig bebyggelse så håller det när det kommer till Mark- och miljööverdomstolen, säger Carl-Gustaf Hagander.

Ett exempel som illustrerar detta är Silviabo, stiftelsen Silviahemmets hus för personer med demensproblem som ligger i området Malmen invid Drottningholms slott. Här ligger också till exempel berömda villa Erskine och Peter Celsings villa Klockberga, jämte en blandad bebyggelse från 1700- och 1800-talen. För området finns en detaljplan från 2015 vars syfte är att bevara ”det unika med Drottningholmsmalmen ur ett byggnadshistoriskt perspektiv” och som anger att ”Gestaltning av nya byggnader ska anpassas till sin omgivning i fråga om kvalitet, materialval och kulörer så att en god helhetsverkan uppnås.” I detaljplanen står det också att nya byggnader inte får utformas som kopior av historiska stilar och att de ska uppnå mycket hög arkitektonisk kvalitet.

Byggnadsnämnden i Ekerö kommun beviljade ändå bygglov för två i fasad modifierade prefabricerade modulhus. Detta trots att stadsarkitektkontoret flaggat för att de inte höll måttet. De överklagande grannarna hänvisade till de höga ambitionerna i detaljplanen och fick rätt i Mark- och miljödomstolen som upphävde bygglovet och när det slutligen överklagades till Mark- och miljööverdomstolen gick dess jurister och tekniska råd på samma linje:

”Fasadutformningen är repetitiv utan någon större variation eller detaljering. Det samma gäller för utformningen av byggnadernas volymer. Byggnaderna kan därför inte anses ha motsvarande höga kvaliteter som den omgivande bebyggelsen”, lyder Mark- och miljööverdomstolens dom.

Ett annat exempel är Uppsala kommuns tvist med Jernhusen gällande huset Eldaren i centrala stan. Kommunen ansåg att huset inte byggts i enlighet med bygglovet och inte längre levde upp till de högt ställda ambitionerna i detaljplanen. Jernhusen lämnade in en ny bygglovsansökan för huset men den avslogs av kommunen som menade att den nya utformningen av bottenvåningen, bland annat med ändrad indelning av glaspartier och entrédörrar, innebar en försämring av den arkitektoniska kvaliteten och kopplingen till närliggande kulturhistoriska värdefulla byggnader.

– För ett otränat öga kan det vid första anblick tyckas vara små skillnader. Här är vår specialistkompetens helt avgörande, kommenterar Tommy Åström.

– Det finns nog de som tycker att äh, det spelar väl ingen roll, säger Carl-Gustaf Hagander men påpekar återigen att kollegorna på Mark- och miljööverdomstolen är lyhörda för arkitekternas fackkunskaper.

Kanske finns också de som inte tycker att det hade spelat någon roll om bostadsrättsföreningen i ett 1930-talshus med genomarbetad fasad på Gärdet i Stockholm hade fått lov att bygga på fler balkonger. Eller om en privatperson i Kungsbacka tillåtits att göra stora ingrepp i marken på sin tomt för att kunna uppföra ett kataloghus med platta på mark som grund. Eller om husägaren i Ljungby fått okej på att måla om fasaden och byta takpannor på ett sätt som inneburit bristande helhetsverkan i det aktuella grupphusområdet från 1970-talet. Eller för den delen om Nobelcenter hade fått byggas på Blasieholmen. Detaljplanen för det senare exemplet skulle ha prövats av Mark- och miljö­överdomstolen i år men ärendet avskrevs strax före jul eftersom den nya majoriteten
i Stockholms stadshus beslutade att dra tillbaka kommunens överklagan.

Mark- och miljööverdomstolen har även haft flera ärenden som rör rätten att yttra sig i plan- och bygglovsärenden. Det mest uppseendeväckande är den dom som slår fast att reglerna för de bygglovsbefriade Attefallshusen strider mot de mänskliga rättigheterna enligt Europakonventionen eftersom grannar fråntagits rätten att överklaga kommunens startbesked. Här krävs alltså en lagändring.

– Den nya bostadsministern Per Bolund har fått oklarheter kring både Attefallshus och altaner på sitt bord, konstaterar Carl-Gustaf Hagander.

Liksom många med dem är Carl-Gustaf Hagander och Tommy Åström kritiska till de senaste årens många undantag från reglerna i Plan- och bygglagen, dit alltså Attefallshusen och altanerna hör.

– Inte ens vi som jobbar med lagen dagligen har fullständig överblick eller kan direkt redogöra för vad alla undantag innebär, säger Tommy Åström.

De konstaterar att den nya regeringens januariöverenskommelse innehåller ytterligare nya förslag på bygglovsbefriade åtgärder. Denna gång gäller det kaféer på landsbygden.

– Det är olyckligt att PBL får klä skott för att hindra samhällsutvecklingen när det är så mycket mer komplext än så. Just i det här fallet är det kanske snarare är livsmedelslagarna som sätter stopp, säger Carl-Gustaf Hagander.

Trots att det alltså finns mycket kvar att både döma och diskutera, kommer Carl-Gustaf Hagander och Tommy Åström att ta farväl av kollegorna, Axel Oxenstierna och sin magnifika arbetsplats på Riddarholmen den 1 april. Anledningen är att båda två går i pension. Deras efterträdare blir arkitekten Eva Andrén Holst som rekryterats från Mark- och miljödomstolen i Nacka tingsrätt och som också hon har en bakgrund från länsstyrelsen.

Följden av pensionsavgångarna blir att domstolens tretton tekniska råd blir tolv – i och med att arkitekterna blir fyra i stället för fem. Förklararingen till förändringen är att det trots allt behövs fler jurister.

– Det är ju juristerna som skriver domarna och jag gjorde bedömningen att vi behövde ersätta ett tekniskt råd med en jurist för att kunna jobba undan målen, säger Mark- och miljööverdomstolens chef Claes-Göran Sundberg.

Carl-Gustaf Hagander och Tommy Åström ser båda fram emot att framöver kunna ägna sig mer åt sina egna byggprojekt på hemmaplan. Trots att ingen av dem planerar att som pensionärer jobba extra med att skriva inlagor till Mark- och miljööverdomstolen, ger Carl-Gustaf Hagander en vink om att det troligen skulle kunna finnas viss annan efterfrågan på deras tjänster. Det finns fortfarande många frågor som aldrig blivit prövade i domstol.

– De flesta grannar klagar bara på att deras utsikt blir skymd trots att det finns många detaljplaner där ute som troligen är olagliga. Men eftersom ingen vet om det och lyfter det har det aldrig tagits upp i domstolarna, säger Carl-Gustaf Hagander.

Läs mer om Silviabo och vad som hänt efter domen här.