”Arkitekter borde bidra mer i utvecklingen av material”

Han blev rikligt omtalad för Studio Furillen på Gotland, ett hus av corténstål som nominerades till Kasper Salin-priset 2011. Några år senare vände han sitt fokus mot betongen i Villa Sanda. I båda fallen klev han djupt in i forskning och materialens egenskaper, möjligheter och karaktär.

Nu brinner Andreas Forsberg för trä. Och det ska vara kärnvirke, gärna gotländskt. Tvära kast kan tyckas.

– För mig är det en helt logisk utveckling att byta material. Det hänger samman med mitt gestaltningsideal att arbeta med få och enkla material, säger han.

Andreas Forsberg  driver tillsammans med två partners AQ3 arkitektur med flera medarbetare på fastlandet. Sedan tio år bor och arbetar han själv på Gotland. Han samarbetar nu med Gotländskt kärnvirke AB och Region Gotland för att sprida kunskap och intresse för den lokala kärnfurans kvaliteter.

– Men det finns stora möjligheter i hela landet att arbeta med lokalt kärnvirke som alternativ till andra exklusiva träslag och ytbehandlingar, säger han.

Också i undersökningen kring kärnvirkets kvaliteter går han grundligt tillväga.

– Min metod är att kliva in i hantverket för att lära mig tillräckligt för att skapa minimalistisk arkitektur som bygger på en fin materialhantering.

Han har nu tagit fram en provlåda med materialprover. Ett femtiotal ska tillverkas och tanken är att han ska besöka arkitektföretag med en låda och en föreläsning om träarkitektur. På hans ritbord ligger också skisser till träbyggnader.

– Jag ser vissa av byggnaderna som fullskaliga materialundersökningar för nyfikna kunder som tillåter mig att vara experimentell, säger han.

Andreas Forsberg är också nyfiken på nya byggnadsmaterial men hans utforskningar kretsar ändå kring de mer traditionella, betong, stål och trä.

– Kanske min nästa materialundersökning kommer att handla om glas. Min uppfattning är att arkitekter borde bidra betydligt mer i utvecklingen av material.