Angela Brady kämpar för jämlikhet i den brittiska arkitektbranschen
Kvinnor är fortfarande underrepresenterade i den brittiska arkitektkåren och lönegapet markant. I veckan deltog Angela Brady, en av förkämparna för att bredda branschen, i ett svenskt-brittiskt seminarium om arkitektur och genus.
– Vi har alla ett fortsatt ansvar att använda vår röst. Branschen behöver spegla samhället, sa hon.
I veckan arrangerade Brittiska ambassaden i Stockholm ett halvdagsseminarium på tema arkitektur och genus. Med i panelen satt såväl brittiska som svenska representanter. En av dem var arkitekten Angela Brady, välkänd i sitt hemland inom både bransch och för allmänhet. Under åren 2011-2013 var hon ordförande för det brittiska arkitektinstitutet RIBA, och hon har lett flera tv-serier på tema arkitektur.
– För att skapa arkitektur för alla människor, måste yrkesutövarna spegla samhället representativt. Kåren behöver människor med många olika erfarenheter, anser Angela Brady.
I sina ledande roller har hon alltid, utan att kommentera det, sett till att minst hälften av de som lyfts eller anställs har en annan bakgrund än den traditionellt manligt vita.
– ”De gamla vita männens klubb” har länge haft ensamrätt på arkitektyrket i Storbritannien och det påverkar hur vi utformar byggnader och städer. Min upplevelse är att en bredare kår bidrar till att skapa arkitektur som är mindre auktoritär. Byggnaderna blir mer organiska och upp till de människor som ska använda dem att utforma, säger hon.
Angela Bradys engagemang för mångfaldsfrågor tog fart redan när hon gick arkitektutbildningen, i början på 1980-talet. Av 50 studenter var enbart fem kvinnor.
– Vi upplevde hur lärare höll oss tillbaka, inte engagerade sig i oss. En professor sade rent ut att vi tog upp studieplatser som skulle kunna ha tillfallit män och att det var lönlöst att vi utbildade oss till arkitekter. Vi skulle ändå sluta som hemmafruar.
Riktigt så illa är det inte i dag, bland annat tack vare Angela Bradys snart 40-åriga outtröttliga arbete tillsammans med många kollegor. Men ojämlikheten kvarstår: fortfarande är enbart 26 procent av den brittiska arkitektkåren kvinnor – i Sverige är 67 procent av de yrkesverksamma arkitekterna kvinnor*. Männens medellön var i fjol i snitt 10,4 procent högre än de kvinnliga kollegornas, enligt siffror från regering och RIBA.
– Andelen kvinnor ökar med en till två procent om året. Det går långsamt, men ändå åt rätt håll, säger Angela Brady.
År 2000 var hon en av grundarna av Architects for change, med målet att underrepresenterade grupper ska ta mer plats i arkitektvärlden.
– Vi började med att ordna utställningen Diverse city som ett sätt att verka för ökad mångfald bland arkitekter. Utställningen blev så uppmärksammad att den nu har turnerat runt i 45 städer. Jag har då följt med och debatterat temat med branschen runt om i världen, säger Angela Brady.
I dag är 48 000 medlemmar anslutna till Architects for change. Det är viktigt att engagera många, anser Brady, eftersom förändringsarbetet mot en mer heterogen bransch måste ske på gräsrotsnivå.
– Därför uppmanar jag alltid alla inom kåren att göra vad de kan. Samma budskap tog jag med till seminariet i Stockholm, säger hon.
Fotnot: Siffran för Sverige gäller Sveriges Arkitekters yrkesverksamma medlemmar och inbegriper fler arkitektkategorier än RIBA där exempelvis inte gruppen landskapsarkitekter räknas in.