Andreas Martin-Löf kan andas ut

Det första Andreas Martin-Löf visar upp är kontorets nya lunchrum. Här hade han tidigare ett klassiskt hörnrum värdigt en verkställande ­direktör. Men i samband med att han rustat upp den nedgångna representationsvåningen i funkisstil, fyra trappor upp vid Norr Mälarstrand i Stockholm, fick en mellanvägg stryka med till förmån för ett kök med långbord i teak.

Med nyrenoverad kontorsvåning och ytter­ligare en lokal i husets bottenvåning, konstaterar Andreas Martin-Löf att kontoret kan växa vidare. Men faktum är att han just nu är nöjd med att personalstyrkan i stället minskat från 20 till 15. Han har inte sagt upp någon men heller inte anställt några nya. Och i dag sitter han här, vid ett av de stora fönstren med magnifik utsikt över Riddarfjärden, och känner lusten och arbetsglädjen. Så var det inte för ett år sedan. 

– Förra hösten kände jag att jag var slutkörd. Jag hade jobbat halvt ihjäl mig. Kontoret blev större och större, hjulen snurrade fortare och fortare och ibland blev arkitekturen sämre och sämre också, säger Andreas Martin-Löf.

Det har alltsåvarit en tuff period, men samtidigt vet han att han inte är den enda som upplevt samma sak.

– Många äldre arkitekter jag talat med, de som var med i kraschen i början av 1990-­talet, har en liknande berättelse om hur det är att jobba i en tilltagande högkonjunktur och hur det kan vara när det sedan kyler av, säger Andreas Martin-Löf.

Hans kontor har, som han beskriver det, varit ”kraftigt exponerat mot det övre segmentet av marknaden för nyproducerade bostadsrätter”. Andreas Martin-Löf arkitekter ligger till exempel bakom lägenhetsutformningarna i det som kallats Sveriges dyraste bostadsrättsförening, Continental apartments i centrala Stockholm, och har även utformat lyxlägenheterna i de ­fjorton översta våningsplanen i Karlatornet i Göteborg. Den typen av projekt har bromsat in ganska kraftigt nu.

– Det var lite turbulent förra hösten när allt började falla men jag känner åter mark under fötterna. Det finns jobb, säger Andreas Martin-Löf.

På gång just nu är till exempel detaljplanearbetet för den markanvisningstävling han ­nyligen vann tillsammans med byggföretaget Serneke, fyra flerbostadshus i södra Stockholm. Och så ritar kontoret ett bostadshus för en byggemenskap i Uppsala.

Att marknaden svalnat och att kontoret kunnat minska i personalstyrka är alltså två förklaringar till Andreas Martin-Löfs återfunna arbetslust. 

En annan förklaring till, eller kanske snarare ett bevis på att skaparglädjen är tillbaka, är en liten förpackning i svagt grönskiftande poppelträ, innehållande en flaska där innehållet antyder samma färgton.

– Det började egentligen som en rolig grej, säger Andreas Martin-Löf.

Att han, likt Zlatan och andra också kända personer, kommit ut med en parfym i eget namn, kan härledas tillbaka till början av hans karriär då han tog fram sin första lampa. 

Vid den tiden, år 2009, hade han just flyttat sin egna verksamhet från kontoret hos sin läromästare Love Arbén till en lokal på Södermalm. Där kring innergården arbetade en grupp konst­närer och konsthantverkare och de var just i färd med att ordna årets julmarknad med egenproducerade föremål. Efter lite övertalning ställde Andreas Martin-Löf också upp och tog fram hundra stycken lampor av bockad plåt. Det ledde till samarbete med tidskriften Monocle och lamporna fortsatte sedan att säljas via hotellet Ett hem i Stockholm. Med tiden växte projektet till en liten kollektion med flera olika modeller. 

Andreas Martin-Löf menar att lampprojekten gett extra utrymme för att ha roligt, att det inte behöver vara på så stort allvar, och att d­enna typ av projekt också kan leda vidare till något större, som till exempel de tillfälliga modulbostäderna signerade Andreas Martin-Löf som dyker upp i stor skala på flera platser i Stockholm.

– De första kontakterna mellan mig och Junior living, firman som tillverkar modulerna till Snabba hus, uppstod för att en av grundarnas fru ville köpa en lampa. Där ser man hur de här små, lustfyllda projekten kopplar i de stora projekten på kontoret, säger Andreas Martin-Löf.

Men även lustfyllda projekt kan bli betungande. Därför var det en lättnad när det danska företaget Frama nyligen tog över produktion och distribution av lamporna. Precis som i fallet med julmarknaden då lamporna kom till, beskriver Andreas Martin-Löf händelsen som lite av en slump.

– De kontaktade mig för att de behövde låna en lokal under möbelmässan, ­säger han.

Det slutade med att hans lampor nu gått från att produceras och distribueras i hans egna regi till att ingå i det danska företagets fasta kollektion.

– Det var jätteskönt att äntligen slippa alla lampor! Samtidigt var det lite tomt, kanske, att släppa sin baby så där till någon annan, säger Andreas Martin-Löf.

Men det gav samtidigt utrymme till parfymprojektet som också dök upp lite av en slump, under en resa i Neapel med endast handbagage. 

– Jag och min kompis skulle hälsa på vänner på Capri och gick förbi ett litet parfymeri där vi köpte parfym eftersom ingen av oss hade med sig. Sedan sa alla att jag luktade så gott. Okej om en person säger det men det var verkligen många, också när jag kom hem. Så det var något med den där parfymen.

Så han hörde av sig till parfymeriet i Neapel och frågade om de ville samarbeta. Med ny arkitektonisk förpackning säljs nu innehållet under namnet Norr Mälarstrand, signerat Andreas Martin-Löf.

– Visst vore det jätteroligt att göra en helt egen doft från grunden, varför inte en rumsdoft, men det här liknar lite sättet som jag jobbar på i min arkitektur. Jag använder mig av andra arkitekters idéer, tar komponenter direkt från hyllan och använder. Man samlar, man samplar, man lånar, man stjäl. Och så skapar man, med stark integritet, något eget utifrån det, säger han.

Exempel på ett sådant arbetssätt finns i hans sommarhus som är med i SVT:s nya serie Hemma hos arkitekten.

– Där är snittet genom glaspartiet inte bara inspirerat utan en exakt kopia av min morfars utbyggnad från 1962. Men så har jag ändrat proportionerna lite och dragit glasrutorna ända upp till innertaket och ända ned till golvet och då uppstår något nytt och helt annat, säger han.

Plötsligt pekar han ut genom det stora kontorsfönstret. Där nere på det höstlövsinramade, gråkrusiga Riddarfjärdsvattnet ser han en kollega som är ute med sin ståbräda och lunchpaddlar.

– Jag är förtjust i den här platsen, den är väldigt mycket Stockholm för mig. Här på kontoret ­känner vi staden, naturen och elementens krafter. Nu är det höst och då är det verkligen maxad höst. Sedan kommer vintern och stormarna och då är det maxad storm här, säger Andreas Martin-Löf.

Han är född och uppvuxen i grannstadsdelen Vasastaden men nu har han även sin bostad här, på Kungsholmen.

– Jag tycker att det är ett bra ställe att vara på. Jag reser mycket, kom till exempel precis hem från New York och är jätteglad för att jag inte bor där. När man reser kan man tolerera lite kaotisk storstad eller tråkig småstad men Stockholm är ”livable”; det är bra miljö, lagom stort och inte för kaotiskt. Det går att ta sig runt.

Det börjar höras röster och skramla av lunchlådor ute i det nya lunchrummet. ­Andreas Martin-Löf ska snart hoppa in i en taxi till nästa möte. Men han hinner först berätta att kontorets nya och tydligare organisation är ytterligare en förklaring till att arbetsglädjen är tillbaka.

– När vi gått från 20 till 15 har mina bästa medarbetare stannat kvar. Vi har delat upp kontoret så att det leds av mig tillsammans med fyra associate architects som alla har jobbat här i mer än fem år och de har alla blivit så skickliga nu att …

Andreas Martin-Löf sänker rösten och viskar nästan teatraliskt:

– Kontoret har nästan börjat rulla lite av sig själv!

Han konstaterar att det tar tid för ett kontor som liksom hans växer organiskt med medarbetare som är yngre än grundarna.

– Det är ju först när man varit med ett antal år som man kan driva helt egna projekt utan att ha någon kunnig bredvid sig och nu har vi nått dit, nästan. För mig betyder det att jag för första gången på tio år kan andas ut, säger ­Andreas Martin-Löf.