Alejandro Aravena får svenskt hållbarhetspris
Han är känd för ”half a good house” – en modell som ger prisvärda bostäder för ekonomiskt utsatta grupper. Nu får han Göteborgspriset för sin designfilosofi som involverar invånarna.
– Arkitektur är början på en process – inte slutet, säger Alejandro Aravena som just nu är i Göteborg för att ta emot priset på en miljon kronor.
Göteborgspriset för hållbar utveckling uppmärksammar betydelsefulla insatser för hållbar utveckling. I år går priset till Alejandro Aravena som tillsammans med arkitektkollegor i den operativa tankesmedjan Elemental utvecklar strategier och producerar nybyggen på ett socialt och hållbart sätt.
– Det går inte att skapa en tillräckligt bra bebyggd miljö enbart med statliga och privata medel. Därför måste designen kanalisera invånarnas egna initiativ, säger Alejandro Aravena.
2004 byggdes det första området enligt modellen ”half a good house” i Chile. Det statliga bidraget räcker till att färdigställa halva huset – resten får husägaren bygga på egen hand.
– Om pengar och tid saknas ska man kunna komplettera och uppnå en bra standard längre fram, säger Alejandro Aravena.
Att underlätta arkitekturens omvandling över tid är en genomgående tanke i Aravenas projekt. Han tar innovationscentret i Santiago som exempel.
– Även om det är ett färdigt objekt måste byggnadens funktion och innehåll kunna förändras. Det är mer infrastruktur än arkitektur, säger han.
Under Alejandro Aravenas besök i Göteborg medverkar han i flera seminarier tillsammans med Elementar och lokala aktörer.
Hans uppmaning till svenska städer är att fokusera på urban intensitet snarare än urban densitet. Det uppnås genom att bostäder, jobb och fritid blandas.
– Om det inte går att planera, se åtminstone till att det finns möjlighet att anpassa byggnaderna i efterhand, säger Alejandro Aravena som börjar vänja sig vid internationella utmärkelser.
2016 tog han emot prestigefyllda Pritzker-priset.
Ur juryns prismotivering:
”Alejandro Aravena är en nytänkande chilensk arkitekt som tillämpar en designfilosofi som går ut på att involvera invånare som en del av lösningen och inte bara se dem som ett problem – att bygga förtroendebroar mellan människor, företag och de styrande.”