Murar trots vilja till sömlöst arbete på mässa

Höjdpunkter:

Michael Pawlyn, en föregångare inom biomimetisk arkitektur blev en lite främmande fågel på mässan med två föreläsningar om hur vi studera hur naturen under miljarder år har löst problem och ta med oss lärdomar när vi står inför dagens stora utmaning; klimatkrisen. Pawlyn ritar bland annat en anläggning i Jordanien som skapar eget vatten och energi och kontorshus som ger maximalt med dagsljus genom sin konstruktion. Men tankarna kan förstås tillämpas i alla skalor.

Integration och flyktingkrisen har varit utmaningar när studenter på flera linjer på Konstfack har samarbetat. En murad sittplats som värms upp av att elda i den är ett resultat av studenter från inredningsarkitektur och möbeldesign med industridesignstudenter med i inledningsskedet. En kombinerad ryggsäck och sovsäck, ett bärbart rum och privat sfär för flyktingar att med på resan, är ett samarbete mellan studenter från textil- och industridesign.

Andreas Martin-Löf gjorde Designbaren i år. Det var första gången på länge uppdraget gick till en husarkitekt. Resultatet, Arkitekten har samplat trender via Instagram och bloggar. Det ger en känsla av ”harsettdetförr”. Material, färg och ljus bidrar till flera lugna och starka rumsliga delar. Ombonat som arkitekten velat men betydligt stramare än känslan av förväntan inför nöjesfält arkitekten strävat efter.

Så var det:

I år ville mässan få in mer arkitektur i montrarna och bjöd bland annat in Summit som står bakom tre utställningar. Ändå känns gränsen mellan arkitektur och design ibland som en hög tjock mur mellan enskilda produkter och föreläsningar och utställningar om arkitektur i större skala. Istället för den flytande gräns det skulle kunna vara och trots att många arkitekter och formgivare arbetar sömlöst.