Krassa utopier på Londons designbiennal

Under ledning av tidskriften Icons tidigare chefredaktör Christopher Turner har London fått en designbiennal vars första upplaga som ägde rum i anrika Somerset House hade temat ”Utopia in Design”. Temat har valts för att uppmärksamma att det i år gått 500 år sedan Thomas Mores bok Utopia publicerades. För att visa hur design, arkitektur och ingenjörskonst kan bidra till att göra världen bättre och höja städernas livskvalitet bjöds arkitekter, formgivare och ingenjörer från 35 länder in att visa installationer och utställningar som på olika sätt förhöll sig till temat.

Utopier har alltid tiden de skapas i som utgångspunkt för sin hoppfulla vision om hur en framtid skulle kunna te sig och som just frukterna av vår tids utmaningar framstod de nationella bidragen till biennalen. Temat för de 35 bidragen kunde sorteras in i ett antal kategorier som: vatten (Australien, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten), migration (Grekland, Albanien, Frankrike och Mexiko), landets förträfflighet (Norge), förlorade möjligheter (Ryssland, Chile och Belgien) och nationella särdrag (Sverige, Libanon och Schweiz).

Sverige.

Libanon.

Norge.

Förenade Arabemiraten.

Trä kan vara på god väg att återta sin plats som förstahandsvalet för husbyggare – av såväl småhus, som större flerbostadshus och även höghus. Knappast någon nyhet i Sverige där den nya träarkitekturen inte bara blivit mer synlig i byggandet utan även det självklara medlet när vårt land ska marknadsföras som en innovativ arkitekturnation.

Så är det även i USA där träindustrin sedan länge framställt material som det går utmärkt att bygga med. Det hävdar i alla fall American Hardwood Export Council som under flera år i rad använt London Design Festival för att visa inte bara att trä är ett samtida material som kan användas till att bygga förnuftigt med – utan även att det är ett hållbart material.

Det sista må vara en självklarhet i Sverige, men i andra delar av världen uppfattas avverkning av träd som detsamma som skövling av regnskogar. Att trä återproducerar sig självt och att det går att avverka skog med förnuft är inte lika välkänt.

På en designfestival som brukar uppmärksammas för sina ambitiösa och spektakulära installationer valde organisationen att, tillsammans med arkitekten Alison Brooks och legendariska ingenjörsbyrån Arup, uppföra en installation i CLT (cross laminated tulipwood). The Smile är en 34 meter lång tub vars rektangulära ändar böjer sig uppåt från en punkt vid marken där ingången är placerad. Paviljongen kan ses som ett utsnitt i en cirkel med en radie på 50 meter och på insidan går tankarna möjligtvis till Stanley Kubricks ”2001 – ett rymdäventyr”. Formen i sig lockar besökare som vill känna om strukturen kommer att gunga under deras fötter.

Om det är något som Londons nya designbiennal gjort nästan smärtsamt uppenbart så är det hur vanskliga teman är. Även om teman naturligtvis kan bli bra så är risken överhängande att resultatet kommer att kännas krystat. Den känslan stannar kvar efter besöket i Somerset House och med den insikten att om det är något som 1900-talet visat oss så är det utopiernas futilitet. Det går att hävda att utopin är designens motsats. Formgivning syftar till att lösa problem, i det utopiska tillståndet har de redan fått sin lösning. I Tysklands rum (det är frestande att använda det missvisande ordet ”paviljonger” om utställningarna på Somerset House) hade curatorn, formgivaren Konstantin Grcic, vänt ryggen åt biennaltemats fåfänga uppmaning för att istället bjuda in besökarna att sitta ned i några av hans egna fåtöljer och framför en pixelerad film av en brasa låta tankarna driva iväg någon annanstans. Detta är en kommentar till Grcics uppfattning om utopin: odefinierad, diffus och föränderlig. Så hette också installationen ”Utopia is Elsewhere”, ett namn som är taget från ett citat av skådespelaren John Malkovich som presenterades för besökarna som en målning på ett stort, vitt, staffli.

En liknande misstro till själva tanken på en utopi, men av andra skäl, presenterade Belgien vars bidrag EUtopia, curaterat av redaktörerna för Damn Magazine, visade en dröm om EU som krossats under tyngden av medlemsländernas oförmåga att gemensamt tackla utmaningar som migration och terrorism.

Sedd i ljuset av London Design Biennale framstår Alison Brooks träpaviljong The Smile som betydligt mindre av en marknadsföringsgimmick för amerikanskt trä som en utopisk vision om en arkitektur som är både hållbar, innovativ och estetiskt utmanande.

Fotnot: London Design Festival pågick 17–25 september. The Smile visas på Chelsea College of Art till den 12 oktober.