Tove Sjöberg: ”Vansinnigt att vi ska kämpa på vår lediga tid”

Den extremt torra sommaren 2018 blev en vändpunkt för arkitekten Tove Sjöberg. Hon började utbilda sig i hållbarhetsfrågor och var med och startade ACAN, Architects climate action network, i Sverige som driver på för att förändra byggbranschen.

– Jag har alltid varit miljöengagerad och tyckt att jag gjort ganska bra projekt ur hållbarhetssynpunkt. Men jag insåg hur illa vi ligger till i klimatfrågan och hur mycket vår bransch påverkar. Nu handlar min tillvaro mycket om att skapa medvetenhet om det, säger hon.

Det senaste året har Tove Sjöberg hörts och setts i många sammanhang. Hon har tagit emot Guldstolen, blivit invald i Sveriges Arkitekters etiska nämnd och inbjuden att hålla brandtal för klimatet på Arkitekturdagen i Malmö.

– Jag har fått väldigt mycket uppmärksamhet.

Men hur kombinerar man aktivism med en krass vardag där pengarna måste in? Det är en fråga hon brottas med.

– För mig har det blivit så att jag har undervisat ganska mycket och pluggat för att lära mig ännu mer. Jag kanske har backat lite från det vardagliga, säger Tove Sjöberg.

Samtidigt måste hon tro på att det går att förena aktivism med arbete. Hon skulle vilja göra fler konkreta projekt för att bevisa det, projekt där hon har möjlighet att jobba så etiskt och hållbart som möjligt.

– Men det har inte riktigt hänt ännu. Kanske handlar det om att lära sig andra aspekter av yrket, att arbeta på andra sätt. Man kan ju inte vara aktivist på deltid och säga att en massa saker är dåliga och sedan göra de sakerna själv. Detta är en fråga som alla i styrgruppen för ACAN brottas med. Hur fasen gör man?

Hon tycker att arkitektyrket ger makt och stora möjligheter att påverka.

– Som arkitekt har vi jättemycket att säga till om, även om vi kanske inte tror det. Mycket av det vi gör är ett gruppbeteende, att vi bara fortsätter som vanligt. Vi brukar skylla på att det inte är vi som bestämmer, utan byggherrarna. Men jag tycker att vi arkitekter ska ta för oss lite mer. Vi kan påverka privat, politiskt och i vår yrkesroll.

Ett resonemang hon vill ifrågasätta är ”om inte vi tar det här jobbet så gör någon annan det”.

– Men tänk om alla sa nej till projekt som är problematiska? Visst det låter utopiskt, men fler borde kunna ta ställning.

Apropå etik skulle hon vilja se en ed för arkitekter, ungefär som för läkare.

– Det handlar om att ta ansvar för det man ritar, eftersom byggande har en så stor negativ påverkan. Jag har läst att en arkitekt orsakar lika mycket påverkan som 162 amerikanska livsstilar under ett yrkesliv. Jag tror att vi snart kommer att börja tala om någon form av byggskam.

För det är bråttom att ställa om, påpekar hon.

– Det är 77 år till 2100 då prognoserna säger att vi kört klimatet i botten fullständigt. Och det finns dagisbarn i dag som förmodligen kommer att leva då. Vi är helt blinda för det.