”Bra att formulera sig på samma sätt till barnen som till byggaktörer och politiker”

En snabb titt på Pernilla Wåhlin Noréns privata Instagramkonto ger en ledtråd till hennes arbetssätt. Bilder av en ny täljyxa, en vävstol, korgflätning. Hon har ritat den egna familjens hus som ett experiment i träbyggande och skrivit både en roman och nyligen en handbok om slöjd och skog som hon ska använda under de årliga arkitekturkollona för kommunens barn och unga.

– Jag sätter ingen tydlig gräns mellan hantverket och min roll som rådgivare i arkitekturfrågor, säger hon.

Att bli stadsarkitekt i Borlänge var att komma hem för Pernilla Wåhlin Norén. Här växte både hon och hennes man upp, och efter några år i Stockholm, då hon utbildade sig till arkitekt, undervisade på Arkitekturskolan och jobbade på arkitektkontor, ville hon tillbaka.

Hon började som stadsarkitekt på deltid 2017 och när hon gick upp till heltid 2018 hände flera saker som gav skjuts i arbetet. Det arkitekturpolitiska programmet Politik för gestaltad livsmiljö godkändes i riksdagen, och hon fick snabbt i uppdrag att ta fram ett arkitekturpolitiskt program för Borlänge.

– Den nationella arkitekturpolitiken gav mig argumenten att förankra arkitekturfrågorna lokalt och att förklara hur arkitektur kan vara ett verktyg för samhällsbyggnadsfrågor, säger hon.

När Borlänge samma år utnämndes till Sveriges fulaste kommun av Arkitekturupproret, och begreppet till och med hängde med till SVT:s antikrunda, ställdes frågorna på sin spets. Hon gick ut till försvar för kommunen och arkitekturen i lokalpressen och blev inbjuden till tv-soffor.

– Jag kunde inte bara luta mig tillbaka utan fick kavla upp ärmarna och svara på det. Det var ett bra tillfälle att diskutera arkitekturens komplexitet, säger hon.

Hon beskriver Borlänges identitet som skapad av industriernas framväxt, i form av arbetarbostäder och trädgårdsstäder, som är populära i dag, och av senare årsringar av modernistiska byggnader.

– Det kan upplevas spretigt, men ingen Borlängebo har vad jag vet uttryckt önskan om mer klassisk arkitektur, och vi har inga politiska beslut på stilinriktningar i kommunen.

Hennes roll som stadsarkitekt präglas av att Borlänge är en mellanstor kommun med få arkitekter. Hon jobbar med strategier och stadsutvecklingsprojekt, och hon gillar att vara ute i fält, som att följa med bygglovshandläggare till privata tomter, ge råd till det kommunala fastighetsbolaget och föreläsa på hembygdsgården.

Det första hon tog tag i efter årets sommarsemester var det nya kulturmiljöprogrammet i Borlänge och att lägga till den kunskap hon fått från sommarens arkitekturkollo. Hon ska också uppdatera kommunens träbyggnadsstrategi och besöker gärna den nya kommunala lantgården, byggd av lokalt virke, där hon kallar de över hundra highland cattle-korna för sina kollegor.

Förutom arkitekturkollona, som genomförs varje år sedan 2019, har hon som stadsarkitekt i Borlänge också tagit initiativ till nya former av medborgardialoger. Och hon har infört årliga arkitekturdagar.

– Jag har en pedagogisk roll att berätta om arkitektur för många olika grupper. Ibland har jag märkt att det är bra att formulera sig på samma sätt till barnen på kollot som till byggaktörer och politiker.

Själv definierar hon sin roll som rådgivande i arkitekturfrågor.

– Jag har aldrig jobbat så mycket med arkitekturfrågor som här i Borlänge och jag har aldrig tråkigt.