Mycket skapar queer installation på Oslo-triennalen
Under arkitekturtriennalen i Oslo tar den svenska konst-, design- och arkitekturgruppen Mycket över en paviljong av Sverre Fehn med en installation baserad på queer arkitekturteori.
– En marmorbänk bråkar med en stol, ett piano, en bardisk och en lösögonfrans.
Så beskriver Mariana Alves Silva en del av installationen Heaven by Mycket som byggts upp på Nationalmuseum i Oslo för arkitekturtriennalen. Tillsammans med Thérèse Kristiansson och Katarina Bonnevier bildar hon den svenska konstnärs- design- och arkitektgruppen Mycket som bjudits in att omvandla Sverre Fehns paviljong, en del av Nationalmuseum, till en queer och lekfull plats.
Det är officiellt queer-kulturår i Norge och alla myndigheter har haft i uppgift att lyfta fram det i sin verksamhet. Inför Oslos arkitekturtriennal har Nationalmuseums arkitekturavdelning i utställningen Coming into community undersökt vilka som har inkluderats och exkluderats i arkitektur och stadsplanering de senaste 70 åren. För att visa vad som pågår i dag vände sig museet till Mycket.
Installationen de skapat baseras på gruppens tidigare forskning, en queer arkitekturteori om den queera, lesbiska nattklubben som arkitektur. Den har de tidigare publicerat i form av ett teatermanuskript som en specialutgåva av tidskriften Girls like us. De har jobbat vidare på manuskriptet när de nu iscensätter det i utställningen i Oslo.
– Grunden i vår forskning handlar om hur rum både kan stötta det sociala och är medspelare i det. Om vi fortsätter att göra rum enligt samma gamla normer, så kommer bara vissa kroppar stöttas av rummet, säger Thérèse Kristiansson.
Installationen fyller hela paviljongen och bjuder in besökarna att delta i stället för att bara betrakta. Mycket har använt animationer som skapar rörelse i rummet, på möbler och väggar och som gör att dansgolvet verkar vara fullt med folk. Väggar, möbler, peruker och kläder talar och berättar historier, förklarar Thérèse Kristiansson.
Gruppen har också gett sig på Sverre Fehns arkitektur och till exempel omvandlat en av slitsarna i väggarna till en liten gränd och gjort byggnaden mer lekfull och teatral.
– Vi försöker queera Sverre Fehns arkitektur. Det var kul att ge sig på en av Norges ikonarkitekter, och han var inte så stram och straight som man kan tro. Vi vill lyfta fram det knasiga och lekfulla i hans arkitektur, säger Katarina Bonnevier.
Det övergripande temat för Oslo arkitekturtriennal utgår från grannskapet och kärnord är att bygga för att skapa gemenskap och mötesplatser. På Nationalmuseum finns ett program för besökare som bjuds in att delta i aktiviteter. I Myckets installation ska en dragartist som vanligtvis jobbar i receptionen hålla workshops och under en sänghimmel ska en drag-queen berätta sagan Alice i Mycket-land.
Det är i år 50 år sedan homosexualitet avkriminaliserades i Norge. Det firas och uppmärksammas på många sätt. Men Katarina Bonnevier och Thérèse Kristiansson betonar att det också är en hotfull situation mot queer-personer idag och att det därför är särskilt viktigt med platser att samlas på för att dela sin sorg och rädsla.
– Det är sorgligt att vår utställning blir så aktuell. Det här rummet är fest och dans och luft men det är också politik, en plats att komma samman i och sörja när hemska saker händer, säger Katarina Bonnevier.
Om arkitekturtriennalen i Oslo
Oslo arkitekturtriennal har temat Mission neighborhood – reforming communities och pågår 22 september–30 oktober.
Treinnalen ska svara på utmaningen att bygga mer mångfaldiga, inkluderande och hållbara stadsdelar. För att bidra till detta har triennalen bjudit in arkitekter, urbana praktiker, utvecklare, politiker, aktivister, konstnärer och grannar.