Hon letar efter kvinnorna i Arkdes arkiv

I början av augusti kom den amerikansk-kroatiska historikern Marisa Cortright till Arkdes för att börja se vad som gömmer sig i arkiven. Det är första gången hon kommer i kontakt med svensk arkitektur och därför började hon med att undersöka den forskning om kvinnor i arkitekturhistorien som redan gjorts.

– Frida Nerdal gjorde ett värdefullt arbete på Arkdes förra året när hon kartlade kvinnorna i arkivet. Jag vill lyfta fram och belysa några av de mindre kända kvinnliga arkitekterna, även kvinnor inom arkitektursfären som haft betydelse utan att själva ha praktiserat som arkitekter, säger Marisa Cortright.

Hon vill också utvidga forskningen till att inte bara se till representation utan också studera vilken typ av uppgifter kvinnorna hade och var de hamnade i hierarkin på kontoren.

– Där finns paralleller att dra till i dag. Det är en del av en bredare feministisk historia och där använder jag mig delvis av min tidigare forskning om kön och migration, säger hon.

Hon vill också lägga ett arbetarfokus på forskningen som ett nytt perspektiv. Den period hon studerar är modernismen i Sverige, med betoning på perioden mellan 1930- och -60-talen, och hur en bred politisk rörelse uttrycktes i arkitekturen under den perioden.

Något som redan fångat hennes intresse är de kvinnor som var anställda på KF:s arkitektkontor under den perioden. Många av dem var engagerade i utformningen av industristaden runt porslinsfabriken i Gustavsberg i Stockholm.

– Det är intressant att se hur kvinnorna involverades i planeringen av arbetsplatserna och hemmen. De föreställde sig och gestaltade hur arbetarfamiljerna på fabriken skulle bo och leva.

En av de kvinnor hon hittat i arkivet, som haft inflytande utan att vara arkitekt, är Gunvor Carlson som var sekreterare på KF:s arkitektkontor i över fyrtio år och som under många år var chefsarkitekten Eskil Sundahls högra hand.

– Hon signerade flera projekt och kan ha lärt sig yrket under sin långa anställning på kontoret. Annars har kvinnornas betydelse inte alltid lämnat lika tydliga spår. I arkitektpar signerade ofta mannen projektet. Man måste läsa mellan raderna.

Marisa Cortrigts väg till Arkdes började med studier i urban historia i New York och sedan arkitekturhistoria med inriktning på kritiska studier i London. Efter fyra år som kommunikatör på ett arkitektkontor i Amsterdam beslöt hon sig för två år sen för att slå sig ner i Kroatien där hon har släkt. Därifrån frilansar hon med uppdrag som redaktör, skribent och forskare.

Forskningen på Arkdes är ett halvtidsuppdrag under sex månader. Hon kommer till Stockholm regelbundet för att konsultera och fotografera material från arkivet och diskutera sitt arbete med kuratorerna på Arkdes. Nu ska hon titta mer grundligt på några av de kvinnor hon hittar i arkivet.

– Jag vill kunna beskriva hur det var att arbeta som kvinna i arkitektyrket runt mitten av förra sekelskiftet och vilka typer av projekt som tilldelades kvinnorna.