”Var är barnens lugna måltids­miljö?”

Hur minns du lunchen i grundskolan? Var det en stressig upplevelse till följd av en stor, bullrig matsal? Eller ligger dina barns negativa erfarenheter närmare till hands? Trots tydliga lagar och riktlinjer fortsätter vi att utforma skolmatsalarna som stora flexibla rum i stället för en plats för återhämtning och samtal, men till vilket pris?

Den stökiga ljudmiljön i skolmatsalen påverkar alla elever negativt men extra problematisk kan den bli för barn med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF). Dagens gällande diskrimineringslag kräver att skolan anpassas till personer med funktionsnedsättningar, även de som inte alltid syns på utsidan. Inom begreppet NPF ingår exempelvis adhd, autism och språkstörning.

Mycket görs för att anpassa klassrum och undervisningen till dessa diagnoser men lunchmåltiden är också ett viktigt tillfälle för dessa elever att öva på socialt samspel med andra. God taluppfattbarhet och en lugn ljudmiljö är då helt avgörande. Men i stället för att utgå från att vi behöver ”NPF-anpassa” våra matsalar, bör vi inte utforma skolmatsalar för att ge möjlighet att skapa en positiv måltidsupplevelse för alla elever? 

Skolverket har tillsammans med Livsmedelsverket tagit fram riktlinjer för att främja lärande och sociala relationer genom en ”pedagogisk måltid”. Konceptet syftar till att skapa en positiv måltidsupplevelse för eleverna. De betonar vikten av att ljudnivån i matsalen då måste hållas låg. Detta är dock nästan omöjligt när vi knökar in ett stort antal barn i en matsal som har utformats som en stor, öppen volym med högt i tak, för att några få gånger om året kunna användas till större sammankomster. 

Den här rumsutformningen skapar givetvis många ljudproblem. Diskbullret lägger sig som en akustisk lågfrekvent dimma i rummet. Tillsammans med andra mer högfrekventa ljudkällor så som stolskrap och slammer från matserveringen och inte minst alla röster i matsalen gör att det skapas en Lombardeffekt. Det akustiska fenomenet innebär att de som pratar försöker överrösta varandra, det blir en ond spiral där ljudnivån i rummet blir mycket hög.

Skulden för den stökiga ljudmiljön i skolmatsalen har många gånger lagts på barnen för ”bristande disciplin” då det i själva verket huvudsakligen berott på en oanpassad rumsakustik. Ganska orättvist, om du frågar oss. En dämpad ljudmiljö uppmuntrar nämligen till lugnt beteende. Är det inte dags för arkitekter och beställare att tänka om när det kommer till utformningen av skolans måltidsmiljö? Här kommer ett antal alternativa lösningar till en stor bullrig skolmatsal som skulle kunna diskuteras i projekten:

• Ät i klassrummen. Det låter kanske som en utopi men har faktiskt applicerats i flertalet skolor och visat sig ge en betydligt lugnare måltidsupplevelse. 

• Decentralisera matsalen. Dela upp den stora matsalen i flera mindre rum som även kan användas för exempelvis hemkunskap, extraklassrum och fritidsaktiviteter. Matsalarna skulle fortsätta att vara multifunktionella men inte vara anpassade till att kunna användas till större sammankomster. 

• Sänk takhöjden. Om inget av ovan alternativ går att applicera behöver vi bygga matsalar med lägre takhöjd och investera i omfattande akustikåtgärder. Som komplement behöver ett antal mindre rum skapas för de barn med störst behov av en lugnare ljudmiljö, exempelvis elever med en NPF-diagnos. 

Sammanfattningsvis: Vi bör reflektera över vilken funktion som ska styra utformandet av skolmatsalen. Låt oss prioritera om och rita skolmatsalen för sitt huvudsyfte – skolmåltiden.

Petra Jingstål är arkitekt SAR/MSA och akustiker på Delta akustik.

Anna Ellingsen är arkitekt SAR/MSA med expertområde skolor och NPF-diagnoser, Cedervall arkitekter.

En längre version av debattörernas artikel har tidigare publicerats i tidningen Bygg och teknik.