”Vad hände med ljudklass C?”

Om jag har tur läste du min debattartikel som kom ut precis innan jul. Den fokuserade på arkitekters brist på akustikkunskap och försökte inspirera till att  skapa medvetna rumsupplevelser istället för att genom ignorans lämna detta åt slumpen. I den tidigare artikeln påpekade jag att en reviderad utgåva av ljudstandarden (SS 25268) kom ut i april 2023 och gäller för alla nya projekt. 

Den gamla ljudstandarden för lokaler verkade vara skriven även för de som inte jobbar med ljud dagligen exempelvis arkitekter och fastighetsägare. Den var ett redskap för att inte schabbla till akustiken fullständigt. Den nya ljudstandarden verkar istället skriven av akustiker för akustiker, vilket oroar mig då jag inser hur lätt det kan bli fel. Jag önskar att alla husarkitekter kunde få en timmes föreläsning i allt som är nytt men då orden för denna text är begränsad vill jag koncentrera mig på de två viktiga punkter som jag nämnde i slutet av min tidigare artikel: Ljudklass C och R’w-krav har utgått i den reviderade ljudstandarden för lokaler.

Vi börjar med det enklaste. Ljudklass C samt Ljudklass A och B har utgått i den nya ljudstandarden. BBR-kravet för ljud i lokaler innebär egentligen ”ändamålsenlig akustik” med ett allmänt råd som lyder att om riktvärden för Ljudklass C innehålls kan kravet anses vara uppfyllt. Vad som är ändamålsenlig akustik kan diskuteras men det vill jag utveckla vid ett annat tillfälle. Ljudklass C har ersatts av så kallat Grundläggande krav. Vill man sträva efter bättre akustik finns det möjlighet att välja Utökade krav. När det kommer till skolor finns dock endast Grundläggande krav att tillgå då det har beslutats att ljudstandarden ska verka för en jämlik skola. Den nya grundläggande kravnivån för utbildningslokaler motsvarar ungefär tidigare ljudklass B. Men hur vi verkligen ska lyckas skapa jämlika skolor lämnar jag dock till någon annan debattera. 

Till den andra punkten. Ni som arbetat i projekt med ljudisolering i skolor, kontor, hotell, restauranger och vårdlokaler har tidigare förhållit er till krav på ljudreduktion för skiljekonstruktioner uttryckt i R’w. I den nya ljudstandarden har kraven ersatts av ljudnivåskillnad (DnT,w) mellan rum. Exakta definitioner av dessa akustiska begrepp förväntas arkitekter absolut inte ha koll på. Men förenklat kan man förklara det som att ljudreduktion i R’w är ett värde på en konstruktion som har uppmätts i tester i fält. Resultatet ska bli samma vid en ljudmätning då den anpassas till rummens dimensioner. Ljudnivåskillnad är istället beroende av rumsvolym och bättre anpassat till vår verkliga ljudupplevelse. För att uppnå ett DnT,w-krav behöver man alltså ofta räkna fram ett R’w-värde för  konstruktionen exempelvis väggtypen.

Skaparna av den nya ljudstandarden vill ha ”rätt krav på rätt plats” så i grunden är denna förändring bra. Dock vill jag, som själv arbetat som projekterande arkitekt varna för att man riskerar att mäta underkänt vid en ljudbesiktning om man plockat siffror från den nya ljudstandarden vid beslut om exempelvis väggtyper. Speciellt då vissa väggleverantörsföretag nu i sina produktbeskrivningar valt att likställa R’w med DnT,w med hänvisning till att detta endast gäller om det så kallade mottagarrummet är 3.1 m djupt. Ni hör själva hur missledande det låter. Ännu mer förvirrande är att samma väggleverantör uppger ljudreduktion i Rw vilket är ett värde som har uppmätts i labbmiljö och alltså inte är samma sak som R’w. 

Sammanfattningsvis: Den reviderade ljudstandarden är lyckligtvis bättre än den förra med hänsyn till hur vi upplever ljud. Dock tycks den vara skriven för personer med mycket akustikkunskap i bagaget. Mitt tips till alla arkitekter blir att ta hjälp av akustiker. Tillsammans kan vi se till att ljudkrav uppnås och skapa de rumsupplevelser vi önskar. 

Petra Jingstål är arkitekt SAR/MSA och akustiker på Delta akustik.