”Ta makten över arkitektrollen i en ny tid!”
Det mänskliga mötet är avgörande när vi skapar miljöer för specifika ändamål. Jag tänker oss som läkare, men vår ”patient” är beställaren.
Hur kommer framtiden att forma oss arkitekter och arkitekturen? Det är många som frågar sig detta när konjunkturen vänder nedåt. Arkitektur och estetik är viktigt och vi arkitekter måste bli bättre på att berätta vilket mervärde vi skapar. I dag är det många outbildade experter som har tagit över våra roller. Alla kan inreda sitt hem till nästintill perfektion med hjälp av sociala medier, pengar och drivkraft. Ibland får arkitekten rita ett bygglov på redan givna premisser. Den hjälpen kanske inte ens behövs när AI kan göra jobbet, men vad gör det med arkitekturen?
Läkare har kunskap om medicin, FASS och etik medan vi arkitekter har kunskap om AMA, PBL, BBR och estetik för att skapa miljöer som människor vill vistas i. Vi har mer utvecklade kunskaper och sinnen för vår miljö än de som bara har det som hobby.
Jag tänker att vi är som läkare. Precis som läkaren behöver vi en “patient”, men i vårt fall i form av en beställare. Vi kan med vår kunskap skapa en miljö för ett visst ändamål. Det är i mötet med uppdragsgivaren som det magiska sker. En läkare hjälper någon att bli frisk och vi hjälper någon att forma en miljö. Om inte alla möten och situationer såg olika ut så skulle allt byggt se likadant ut. Det är också en risk jag ser med AI. AI ger fantastiska effektiviseringar och möjligheter men används tekniken på fel sätt riskerar vi att få statiska miljöer där regelverk får styra. Jag tror inte tekniken kan ersätta det mänskliga mötet och kreativiteten.
Precis som patienter kan vara delaktiga i sitt eget tillfrisknande genom att skapa de optimala förutsättningarna så måste vi bli bättre på att involvera våra beställare i processen.
Precis som patienter kan vara delaktiga i sitt eget tillfrisknande genom att skapa de optimala förutsättningarna så måste vi bli bättre på att involvera våra beställare i processen. Lösningen blir som bäst när förståelsen är ömsesidig.
Vi måste kunna förklara vad och vilken typ av arkitektoniska kvaliteter vi förväntar oss av det vi skapar. Jag tror om vi alla arkitekter blir bättre på att förklara vår ”verktygslåda” med ord som alla förstår, så har vi ett existensberättigande. Det finns konsulter och teknik som redan tagit delar av vårt jobb och vi måste förtydliga vår expertis kring exempelvis LCA-analyser, materialval, återbruk och inventering kopplat till arkitektoniskt värde för att visa på mervärdet vi skapar.
I början på 1930-talet var det depression och kris. Förenkling och modernism blev den kostnadseffektiva lösningen som förändrade arkitekters syn på sitt arbete. Arkitekter började utforska nya sätt att bygga och tog ett socialt ansvar när områden planerades. Jag tror att det är där vi är nu fast i en ny kontext.
Nu är det vårt ansvar att bygga miljövänligt och berätta hur vi gör det när allt handlar om pengar. Vi måste prioritera, inspirera och ge våra beställare nya, forskningsbaserade infallsvinklar kring hur exteriör och interiör påverkar oss människor, utan att ge avkall på estetik och funktion.
Modernistisk arkitektur kopierades av ingenjörer som inte hade arkitektoniska kunskaper och på 1960 och -70 talen byggdes många ”rationella” kvarter. Nu måste vi stå på tårna och vara nyfikna för att inte göra om samma misstag. Vi måste ta makten över våra kunskaper, paketera dessa och hitta nya bättre vägar in i framtiden. Vi kan fortsätta utveckla vår visuella perception med hjälp av AI och bli ännu bättre på att resonera och förklara styrkor och svagheter i byggnader och rum. Arkitektur är inte bara en fasad eller snygg bild utan börjar alltid med ett mänskligt möte och slutar med en helhet som måste valideras. Det är här våra kunskaper blir unika.
Liselotte Olsson Westlund är arkitekt SIR/SAR MSA och vd på Tolark.
