”Snedtänkt om Skeppsbron”
Göteborgspolitikern Jonas Attenius,(S), vill se klassisk arkitektur längs Skeppsbron men blandar ihop argumenten – både om Skeppsbrons historia, Göteborgs karaktär och vad som skapar den levande vackra blandstaden, skriver Joakim Kaminsky.
Göteborgs första skyskrapa Otterhall med tillhörande funkisgrannar tronar på berget ovanför Skeppsbron.
”Bygg som göteborgarna älskar. Vi är många som har tröttnat på enformiga glashus och massproducerade lådor som tycks dyka upp i vartenda nytt bostadskvarter. Göteborg har en säregen arkitektur – och borde få fortsätta ha en sådan.”. Så skriver Jonas Attenius i en debattartikel i Göteborgs-Posten den 6/3 2020.
En viktig del av städers och stadsdelars identitet är de gemensamma drag som dess byggnader delar. Dessa har historiskt formats både av lokalt tillgängliga byggnadsmaterial, tidens mode och rådande byggnadsordningar. Göteborg är stadsdelarnas stad där varje del har sin karaktär. På exempelvis en promenad söderut från Götaplatsen med dess göteborgsgula tegelfasader, via nedre Johannebergs nationalromantiska röda tegelbyggnader till övre Johannebergs vita funkislameller kan man på en kvart uppleva tre sammanhållna områden med stark karaktär i Göteborg.
Jonas Attenius skriver att anknytning till stadens älskade arkitektur är ett måste för Skeppsbron. Så vilken av stadens älskade arkitekturkaraktärer ska vi knyta an till där? Platsens mest karaktäristiska hus är utan tvekan Göteborgs första skyskrapa Otterhall från 1929 med sina tillhörande funkishus längs bergskanten.
Ett stort problem i dagens byggande är likriktningen; samma själlösa fasadskivor klär hus både i Göteborg och resten av landet. Att återgå till äkta material, hantverkskunnande och mänsklig skala är mål som jag delar med Jonas Attenius. Men genom att kopiera Vasastadens fasader riskerar Skeppsbron att bara bli en kuliss. För att bygga dynamisk blandstad är det viktigare att styra husens innehåll än deras estetik. Våga skapa detaljplaner som blandar olika program inom samma kvarter och som släpper fram arkitektur som stärker upplevelsen av staden.
Aktiva bottenvåningar, väl utformad allmän plats, hög täthet samt olika upplåtelseformer och byggherrar är faktorer som verkligen styr stadslivet. Dessa kvaliteter återfinns i den gamla stenstaden, men det är en förenklad göteborgarna vill ha. Min erfarenhet av att ha ritat ett tusental bostäder är dock att kvaliteter som analys att kopiera dess utseende istället för dess innehåll. Istället måste vi orka ta tag i de mer komplexa faktorerna.
Jonas Attenius gör sig till uttolkare av vad göteborgarna vill ha. Min erfarenhet av att ha ritat ett tusental bostäder är dock att kvaliteter som till exempel generösa balkonger efterfrågas av de allra flesta, men de ryms inte i Jonas vision. Jag tror inte heller att det är troligt att någon boende vill betala de cirka en miljon kronor en p-plats i garage under Skeppsbron kommer att kosta att bygga samtidigt som de kommunala bostadsbolagen meddelat att deras hyresgäster inte längre kommer att få behålla sina individuella p-platser. Räkningen lär i slutändan hamna hos skattebetalarna.
Dessutom borgar kvalitetsprogrammet för Skeppsbron redan idag för varierad gestaltning med koppling till klassisk arkitektur. Kvarteren ska ha ”en uttalad uppdelning i individuellt utformade delar. Detta för att undvika en homogen och enahanda miljö” och arkitekturen ska vara ”en omtolkning av den klassiska stenstadens gestaltning i modern form.”
Det trodde jag faktiskt att Jonas Attenius visste.
Fotnot: Kjellgren Kaminsky är ett av de arkitektföretag som var med och vann markanvisningstävlingen på Skeppsbron. Ovanstående text har tidigare varit publicerad på Kjellgren Kaminskys hemsida.
