”Sluta upprepa samma missar i projekteringen!”

I mitt jobb kommer jag i kontakt med ett stort antal projekt i bygghandlingsskede, från många olika arkitektkontor. Det är inspirerande att se nya spännande och intressanta projekt växa fram men också tråkigt att upptäcka enkla misstag i projekterade handlingarna. 

Det förvånar mig att liknande misstag upprepas av olika arkitektkontor i vitt skilda projekt. Det verkar finnas kollektiva kunskapsluckor som behöver adresseras för att undvika kostsamma projekteringsmissar. 

Här är mina tips utifrån några av de vanligaste misstagen som jag stöter på i egenskap som byggbeskrivare och extern granskare:

Redovisa VT/VA-krav på ytskikt! Beklädnader, beläggningar eller målningsbehandlingar i våtrum ska ofta utföras med krav på antingen vattenavvisande (VA) eller vattentät (VT) behandling. Ofta används samma ytskikt både i och utanför våtrum, det vill säga båda med och utan krav på VT/VA, men redovisas felaktigt som en vägg-, eller golvtyp. Att räkna ut vilken andel som utgör VT/VA är då omöjligt. I värsta fall byggs det utan krav eller med (VT/VA) krav överallt som blir onödigt dyrt. 

Bra riktlinjer finns i branschstandarder som ska jobbas in i handlingarna. Förslagsvis kan detta redovisas i rumsbeskrivning och framgå av golvtyper och innerväggstyper.

Föreskriv metaller tydligare! Begreppen metall och plåt är inte tillräckligt beskrivande för att förstå vilket material som avses. AMA delar in metaller i flera underkategorier: stål, metalliserad (”galvad”), rostfri, aluminium, koppar och titanzink. Glaspartier utförs vanligtvis i stål eller aluminium med olika egenskaper och profilstorlekar. Plåttak finns att tillgå i flera olika material av många olika tillverkare. Koppar är vanligt på sekelskiftesbyggnader i innerstaden men galvaniserad stål är mer kostnadseffektivt på ett nybyggt småhus. 

Det är vanligt att begrepp som metall, stål och aluminium blandas hej vilt i handlingarna. I ett projekt noterade jag följande felskrivning: ”…stålparti av aluminium…”. Man ska heller inte använda begreppet järn, inga av dagens byggprodukter klassas som järn. Förslagsvis bör man undvika generella ord som metall och plåt till förmån för specifika material som stål, aluminium, koppar, och så vidare. Att välja samma metall och ytbehandling ger ett enhetligt och konsekvent uttryck av byggnaden.

Ha koll på klimatskärmen! Byggnadens klimatskärm består av golv, väggar och tak som skiljer inomhus från utomhus. All yta innanför klimatskärmen är uppvärmd och kallas A-temp i BBR. Klimatskärmen utgörs av ett isolerande skikt och en lufttät plastfolie, så kallad ångspärr. Det är avgörande för byggnadens prestanda att isolering och ångspärr är kontinuerlig i övergångar mellan vägg och tak och över olika ytterväggs- och yttertakstyper. 

Tankevurpor uppstår om man betraktar alla fasader som ytterväggar, det är ganska vanligt att byggnader innehåller icke uppvärmda delar som kallvind eller kallgarage och då uppstår förvirring. En vägg mellan ett kontor (uppvärmt) och ett kallgarage ska vara isolerad och lufttät som en yttervägg, dörrar och fönster i denna vägg ska vara isolerade. Medan väggen mellan utomhus och kallgaraget är oisolerad och inte del av klimatskärmen. 

Förslagsvis kan man ha koll på klimatgränsen genom att markera den med en skraffering eller linjetyp i CAD programmet. Då kan man omedelbart se i plan och sektion var klimatgränsen går.

Det är viktigt att bygghandlingarna är tydliga och inte kan misstolkas. Otydlighet leder ofta till ökade kostnader, allmän frustration och i värsta fall även till tvist. För att undvika detta krävs bra granskningsrutiner och att man lär sig från tidigare projekt och slutar upprepa vanliga misstag. 

Niclas Hedin är arkitekt SAR/MSA.